Kanalklassikern har fått en ny gren att lägga till de tidigare fem paddling, simning, skridsko, cykling, löpning. Nu finns också krypning.
I alla fall tvingades alla som åkte Göta Kanalrännet på skridsko att krypa under bron vid Ljung.
Men det gjorde de så gärna. På andra sidan väntade ju saft och kex. Och ny is.
-- Det är skönt att röra på sig, sa Kjell Herbertsson från Linköping som åkte Borensberg--Ljungsbro i sällskap med dottern Johanna.
Kjell håller på att genomföra sin tredje Göta Kanalklassiker så han har åkt skridsko på kanalen förr. För Johanna däremot var det premiär.
-- Jag kan ju inte vara sämre än pappa, menade hon och passade på att berätta hur mycket hon tränar till skillnad från Kjell.
Johanna brukar nämligen träna styrketräning på gym. Det gör inte Kjell. Han nöjer sig med motionen han får i olika motionslopp.
-- Hej, Kjell, lät det plötsligt och Elisabeth Kindqvist från Stockholm bromsade in.
-- En systerdotter, förklarade Kjell som inte verkade det minsta förvånad att Elisabeth dök upp strax före Sörby.
-- Nej, vi sågs ju vid starten i Borensberg.
Johanna och kusinen Elisabeth berättade att det är fler i släkten som tycker om att åka långfärdsskridsko. Mostrar och fastrar, sa de och menade samma personer.
Göta Kanalrännet lockar alltid en mängd stockholmare. Bland de över 2 000 som åkte nu var bortåt en fjärdedel från Stockholm. Där är långfärdsskridsko oerhört populärt.
-- Vi tillhör samma klubb som drabbades så svårt på Mälaren i helgen, berättade Louise och Torkel Wollfelt från Stockholms Skridskoseglarklubb.
Själva hade de valt att åka till Östergötland och Göta Kanal i stället för att ge sig ut hemmavid den här helgen.
-- Det är första gången vi åker skridsko här. Men vi åkte båt här för 15 år sedan. Det är ju jättehärligt att kunna åka skridsko också på kanalen, sa Louise.
Även om både hon och Torkel och deras hund Ruff (som inte hade skridskor) tyckte att det var i knaggligaste laget.
För så var det. Och det visste alla om eftersom det berättades vid starten. Det skulle finnas sträckor som var direkt dåliga.
Visst var det så.
Det gick nästan inte att åka alls på sina håll. Frusen snösörja bildade en tjock smet som skridskorna svårligen skar sig igenom. Det var liksom på vippen att man skulle trilla vilken sekund som helst.
-- En vurpa har jag gjort, men jag landade mjukt i snön vid sidan om, erkände Johanna Herbertsson.
Värre gick det för några andra av de 2 000 åkarna.
-- Jag har pratat med Röda korset som skötte sjukvården och de har fått ta hand om några skrapsår och en axel som var ur led, sa Anna Backarp i tävlingsledningen.
Framme vid mål i Ljungsbro fick alla som fullföljt medalj. En del hade åkt dubbla sträckan. Det vill säga Ljungsbro--Borensberg--Ljungsbro.
-- Det gick bra även om det var knaggligt, sa Bengt Kindstrand från Bränntorp, Rejmyre.
På en timme var han nere i Borensberg, två mil från start.
-- Och där tog jag kaffe och en äggmacka. Sen åkte jag tillbaka.
Bengt hade under resans gång, precis som många andra på kanalen, skänkt olyckan på Mälaren en tanke.
-- Otäckt. Jag har åkt i en gång på Tisnaren, så jag vet hur det känns. Det var en vindråk, men jag åkte ihop med Bråvallaskrinnarna så det fanns gott om folk runt omkring. Tyvärr hjälpte ju inte det nu i Stockholm.
I bussen tillbaka mot Borensberg satt Anders Busk från Grythyttan.
-- Roligt motionslopp det här, sa han och berättade att han varit mycket i trakterna.
-- Fem MTB-Vättern och sju vanliga Vättern runt.
Då cyklade han.
Nu åkte han skridsko.
Och kröp.