– Jag har alltid haft ett intresse för vapen och gick en befälsutbildning när jag var 15 år. Då fick jag skjuta lite med gevär, och på den vägen är det, berättar Liliegård.
För tre år sedan gick hon tillsammans med sin mamma, Inger LiliegårdWindolf, på pistolkursen hos Linköpings skytteförening. Sedan dess har hon blivit sekreterare i styrelsen och allt mer inbiten i föreningen.
– Det är en häftig och rolig grej som är väldigt social också. Det är annorlunda. Det är samtidigt inte jättemycket tjejer som är med, vilket är tråkigt.
Varför tror du att det är så lite tjejer som utövar skytte?
– Det är svårt att säga. Jag tror att många tänker att det är en killsport på grund av vapnen. Men så är det definitivt inte. Jag hoppas att fler tjejer ska våga komma hit och skjuta.
I vissa tävlingar finns det damklasser, men allt som oftast är klasserna mixade. Det har inte varit något hinder för Pernilla som ofta skjutit bättre än många av killarna. Hon har precis kommit upp i klass 3, som är den högsta klassen.
– Nu gäller det att man presterar för att komma högt på listorna, säger Liliegård nervöst.
Förutom att vara med i precisionstävlingar gillar hon även fältskytte.
– Jag och min mamma har kvalat in till SM i sommar så vi får se hur långt det räcker. Vi ska vara med hela säsongen och tävla i både fältskytte och precision. Det är en jätterolig grej.
Så det har blivit en grej ni gör tillsammans som mor och dotter?
– Ja absolut. Vi är iväg och skjuter tillsammans så mycket som det går. Det har blivit en riktig gemenskapsgrej. Det är jättekul.
Debuten i den högsta klassen gick dock inte lika bra för Lilegård. Hon kom sist i 3C-klass med 267 poäng.
– Det kändes väldigt skakigt. Jag hade nog tänkt att det skulle gå lite bättre, säger hon.