- Det känns som att kommunen inte vill ha något skytte i Linköping. De skiter totalt i oss, säger Roy Andersson i skytteföreningen.
Det har länge planerats ett nytt skyttecentrum i Linköping, och med de fina framtidsutsikterna har Linköpings skytteklubb accepterat att tillfälligt vistas i lite sämre lokaler.
- Vi hade lokaler som var jättebra för några år sedan. Men sedan ville de höja hyran med 40 000 kronor, och då hade vi inte råd att vara kvar. Kommunen lovade då att bygga nytt, och planerna verkade jättebra. Så vi accepterade att använda tillfälliga lokaler som inte höll så bra klass medan vi väntade på det nya fräscha skyttecentret, säger Roy Andersson.
De "tillfälliga" lokalerna har skytteklubben haft i drygt fyra år, och det nya bygget ute vid Trädgårdstorp har gång på gång blivit försenat.
I förra veckan kom den slutliga domen från miljödomstolen som innebar att det nya skyttecentret lades på is permanent.
- Det skulle tydligen vara bullerproblem som stoppade bygget. Det var några som bodde flera hundra meter bort som klagat. För de tävlingar som orsakade mest ljud, pistolskyttet utomhus som anordnas fyra gånger per år, skulle det vara en ljudvolym på 55 decibel. Det är strax under samtalston. Och tävlingarna ligger på lördags- eller söndagseftermiddagar. Det är ju inte direkt så att folk ligger och sover då.
Vad som händer nu vet Roy Andersson inte.
- Som det är nu fungerar det inte. Det känns som det här kan bli skyttets död i Linköping.
Roy ringde till Corren och bad oss komma ut och titta på de lokaler klubben tvingats att använda i fyra år.
Det var ingen vacker syn.
Linköpings skytteförenings lokaler ligger ute vid Tornby. Området är ett parkområde, där det står ett ensamt skjul, med entrén helt igenväxt av brännässlor.
- Det är ett gammalt cykelförråd från I 4 som de har ställt hit, berättar Roy.
Precis när vi ska kliva in i det gamla cykelförrådet kommer tåget.
- Vänta bara till det kommer ett godståg. Då skakar marken. Lycka till att försöka skjuta gevär då. Det är en koncentrationssport vi sysslar med.
Inne i lokalerna är det ännu värre. Det finns inga vattenledningar, så vattendunkar är uppställda överallt. På baksidan finns ett gammalt utedass, vilket är den enda toalett som klubben har. Några råttor syns inte till. Men det betyder inte att de inte finns. . .
- Vi har riktiga skräckhistorier från det här stället. Råttor har tuggat sönder ett otal skyttefodral, och de har till och med byggt bo i dem ett par gånger.
Det är ingen slump att skytteklubbens verksamhet blivit mindre de senaste åren.
- Folk drar sig från att komma hit. Och jag klandrar dem inte.
När miljödomstolen stoppade skyttecentret var det självklart för Roy och hans föreningsvänner att överklaga beslutet. Men de blev stoppade - av kommunen.
- Kommunen sade att om vi överklagade så skulle de inte hjälpa oss mer. De skulle inte betala något skyttecenter, berättar Hans-Erik Engström, även han involverad i klubben.
- Det kändes som de ville skrämma oss till tystnad. Det var nästan ett hot kändes det som.
En sak är säker. Som det är nu fungerar det inte längre.
- Vi kan inte vara i de här lokalerna. De är en sanitär olägenhet. Vi undrar var kommunen tycker att vi ska ta vägen?, säger Roy.