Självklart känns det in i märgen fel med ett OS i ett land där mänskliga rättigheter så ofta åsidosätts.
Där borgmästaren i värdstaden, Anatolij Pachomov, säger:
– Homosexualitet är inte accepterat här i Kaukasus. Vi har dem inte här i vår stad.
Jo han har faktiskt sagt så i en intervju med engelska BBC.
President Putin å sin sida vill lugna alla homosexuella besökare:
– De kan känna sig lugna och tillfreds. Bara lämna barnen i fred, snälla.
Galet förstås, lika galet som att det är pengar mer än förnuft som styr när OS tilldelas.
Men skäl till mediabojkott? Självklart inte. Tvärtom. Aldrig är behovet av medias rapportering större än vid missförhållanden och orättvisor.
Att flertalet regeringar och andra officiella representanter väljer att bojkotta spelen, eller delar av dem, så som svenska idrottsministern Lena Adelsohn Liljeroth gjort med invigningen, är viktiga politiska markeringar. Som svensk känns det bra att regeringen Reinfeldt står upp för de svenska värderingarna, de självklara värderingarna, om människors lika värde.
Det är alltid en balansgång mellan politik och idrott när det kommer till OS.
Inget är större än OS. Ingen idrottsorganisation har större makt än IOK. Ingen är heller så svår att få insyn i.
Misstanken om korruption är därför något IOK får leva med, även om mutavslöjandena kring ledamöterna på senare år minskat betydligt.
Att OS tilldelas en badort, där ryska presidenten har sitt sommarresort, minskar knappast misstankarna.
Aldrig i modern tid har en statschef varit så involverad i ett OS som Vladimir Putin är nu. Han är med och petar i det mesta och tanken att det skulle kunna ske i Sverige, eller för den delen USA, är absurd.
I Sotji är det realitet.
Där hålls Putin games de närmaste två veckorna.
Om allt går som det ska landar jag i OS-staden på fredagsmorgonen.
Jag gör det spänd av förväntan att se vad motsvarande 320 miljarder kronor har åstadkommit med badparadiset vid Svarta havet. Jo, det är faktiskt så mycket spelen beräknas kosta enligt Svenska olympiska kommittén.
Det är fem gånger mer än budgeterat och 280 miljarder kronor mer än vad spelen i Vancouver kostade, vilket kan förklaras med att arrangörerna i Sotji tvingats bygga alla arenor och all infrastruktur.
Men framför allt är jag förstås full av förväntan att få se idrottsliga topprestationer och publikfester utöver det vanliga.
Det är trots allt det OS handlar om.