Jag tror nämligen att svaret är ganska enkelt.
Piraterna har ett för svagt och anonymt lag.
Inget ont om de som är i truppen, lagledaren Daniel Davidsson har gjort ett jättejobb med minimala resurser och killarna kör absolut efter bästa förmåga.
Men med åskådarnas ögon har jag svårt att se att truppen får folk att gå man ur huse för att se laget förlora match på match.
Förra säsongen vann Piraterna en match, premiären hemma mot Västervik den 11 augusti när det blev 53-37 och Jonas Davidsson körde 14+1 poäng.
Sen blev det sju raka förluster.
I år har det nu, efter torskarna mot Lejonen i tisdags och Rospiggarna på torsdagskvällen, blivit en oavgjord och sju förluster.
Piraterna har alltså tagit en (!) poäng de senaste 15 matcherna.
En oavgjord.
Och 14 förluster.
Ursäkta mig, men jag tror verkligen att de uteblivna sportsliga framgångarna är den största förklaringen till att folk inte kommer till arenan.
Entrépriset är en annan orsak. Piraterna sänkte nyligen från hemska 250 (!) kronor till 180 i ett försök att locka mer folk, men jag tror inte det räcker.
Man vill som åskådare få en produkt värd priset man betalar och med årets laguppställning är så inte fallet.
Att Oskar Fajfer är lagets bäste förare i snittligan och därmed lagets ”stjärna” får inte vändkorsen att snurra på RMV Skog arena.
Inte heller förare som Jakub Jamrog, Jonas Seifert eller Lukas Fienhage.
Inte när Motalapubliken under Piraternas glansdagar fått se Greg Hancock, Chris Holder, Darcy Ward, bröderna Pawlicki, Emil Sajfutdinov, Maciej Janowski, Linus Sundström och bröderna Jonas och Daniel Davidsson.
För att nämna några.
Piraterna lider också av att ligan som helhet blivit allt svagare. För några år sen valde de största stjärnorna bort England och Sverige var hett. Nu är det inte alls så. Flera av de stora namnen i GP-serien åker inte i Sverige längre, en del bara ibland, och det har fått seriens status att kraftigt devalveras.
Att Sveriges bäste förare Fredrik Lindgren från början valde bort sin hemmaplan säger egentligen det mesta.
Från att ha lockat storstjärnor i nästan varje heat är det nu till stor del tvärtom. Okända utländska förare, tillsammans med svenskar som förvisso får en chans att utvecklas men som egentligen inte riktigt håller måttet. Det drar inte de stora massorna till arenorna.
Tyvärr är det den nya verkligheten för det som tidigare var landets tredje största publiksport.