Direkt efter matchen i går började alla prata om hur omöjligt det kommer bli för Piraterna att hålla ledningen på bara två poäng när returmötet sker i Kumla om en vecka.
Låt och strunta i det ett tag.
Låt oss istället för ett par dagar njuta av den fantastiska underhållning som förarna i Piraterna och Indianerna bjöd på inför en anskrämligt dålig publiksiffra, inte ens 2 500, på Motala Arena i går.
Publiktillströmningen är en fråga man skulle kunna ägna en hel del rader till, men jag väljer bara att beklaga de som inte var på plats och gick miste om idrott när den är som allra bäst.
Alla visste att det här skulle bli en tuff drabbning, inte minst efter ordkrigen som va r it mellan lagledarna Stefan Andersson Skill och Dalle Andersson. Att de inte gillar varandra är ingen hemlighet och när Fredrik Lindgren gjorde ett synnerligen osmakligt inlägg på twitter där han gjorde sig rolig över Darcy Wards alkoholfadäs, så tog rivaliteten mellan lagen extra skruv.
Vad som är grundorsaken till fejden kanske ingen kan precisera, men Piraternas finalseger i Kumla 2011, när Indianerna var stora favoriter, tog nog hårt på alla Kumlabor. Sen dess har man helt enkelt inte gillat laget från Motala.
Rivaliteten på banan är som tur är på en annan nivå, av mer sportslig karaktär, där båda lagen vimlar av extrema vinnarskallar som gör nästan allt för att plocka mer poäng än sin motståndare. Sånt är givetvis stor underhållning för alla oss som tittar på.
Lägg därtill en stekhet Piotr Pawlicki som efter ett uselt första heat, där han var toksist , ägde banan och hade några fantastiska fighter, inte minst med gästernas Antonio Lindbäck.
På köpet hittade Piotr också en ny radarkompis i Chris Holder.
De fick tre heat ihop och vann alla tre med 5–1.
Fantastiskt bra.
Kan det vara så att Stefan Andersson Skill fått ett nytt radarpar guld värt, efter Greg Hancock och Darcy Ward som tog otroliga 13 femettor på de 19 heat de hann få tillsammans?
I så fall är han bara att gratulera.
Alla vet att vildingen Piotr Pawlicki bara äls k ar att åka på banan i Motala och för Piraterna. Han visade härlig segerglädje efter sista heatet och bjöd publiken på hela sig själv efter fyra-fem-sex ärevarv.
Att han inte fick vara kvar till den här säsongen, efter två guld och ett silver på tre år, var förstås ett bakslag för honom själv och man skulle kunna tro att han var tjurig för det.
Men icke. När Piraterna kallade kom han tillbaka och levererade speedway i världsklass.
Det tackar vi väldigt mycket för.