– Jag har sagt till Piraterna att de ska se sig om efter en ny lagledare. Men om de inte hittar någon, så kanske...
Han ler och fortsätter:
– Det känns som det här är min sista säsong. Jag känner att jag vill göra något annat nu.
Men samtidigt säger han att kärleken till sporten är stark och att det kan bli svårt att helt släppa kontakten.
– Jag älskar speedway, har alltid gjort. Men samtidigt är det så mycket i den här sporten som sköts så dåligt att jag på många sätt tappat tron på dess framtid.
"Tog mig hårt"
Stefan säger att den egna motivationen fick sig en rejäl smäll i höstas. I slutet på augusti så kraschade Piraternas stjärna Darcy Ward så illa att han senare dömdes till ett liv i rullstol.
– Det tog oerhört hårt på mig och jag har gråtit väldigt mycket över det som hände. Darcy och jag hade många tuffa diskussioner, bland annat efter det som hände honom i GP-serien där han ertappades med för hög promillehalt i blodet och senare fick en lång avstängning.
– Jag var hård och försökte få honom att inse att han var tvungen att ändra på många saker för att inte kasta bort sin talang. Och jag kände att han började lyssna och vi hade väldigt bra kontakt den sista tiden innan olyckan. Han var en av de absolut största talangerna sporten fått fram och det var inte fråga om utan när han skulle bli världsmästare.
Bara brons
Stefan lutar sig tillbaka och funderar en stund.
– Förra året hade vi nog kanske det bästa lag jag haft under mina år i Piraterna. När vi körde som bäst under några matcher kändes vi oslagbara och hade inte det här med Darcy hänt är jag övertygad om att vi vunnit guldet.
Nu blev det en bronspeng istället, guldet gick för andra året i rad till Vetlanda. Och man skulle kunna tro att han under vintern varit full av revanschlust.
– När säsongen var slut var jag trött på allt. Tidigare har jag varit med i regelgrupper och andra forum, suttit med på mängder av möten för att föra sporten framåt. Men jag tycker att vi som kommer med nya idéer blir så oerhört motarbetade, det är för många av de som sitter och bestämmer som pratar i egen sak.
"För dyrt"
Stefan är van att sticka ut hakan och alltid säga vad han tycker. Och den inställningen har han inte gått ifrån.
– Jag tycker att sporten är på väg åt helt fel håll. Om inget drastiskt görs väldigt snart kan speedwayen i Sverige vara borta om tio år. Det finns ju ingen återväxt alls och som sporten sköts nu ser jag ingen framtid alls för den.
Han säger att speedway har en alldeles för hög tröskel för de som vill börja som knattar. Det är för svårt och för dyrt.
– Det är för allvarligt redan från början. Det ska vara två cyklar, fyra hjälmar, bussar och alla möjliga grejer. Vi kan ha 30 barn en lördag när de får testa på men man ser direkt att föräldrarna drar öronen åt sig när de inser vad det kostar att starta upp.
Ovan ledare
– Jag tycker att man ska skrota den minsta klassen, 85 kubik, och i stället starta upp en nationell serie med 150 kubik där klubben kan köpa in ett antal cyklar som man tillhandahåller för de som ska köra i laget. Det gör allting betydligt enklare. Jag har försökt få gehör för de här idéerna, och jag vet att många håller med mig, men det är för många som bestämmer i den här sporten som ser till sitt eget i stället för att se till att sporten utvecklas.
– Jag har haft många förslag som jag försökt driva igenom men när man får hårt motstånd överallt, på allt man säger, då ger man till slut upp. Och det har jag gjort nu.
Den egna ledarkarriären startade 2008, när han tog över rollen som lagledare i Piraterna efter Fredrik Staaf. Han hade själv kört ett antal säsonger för klubben, men tvingades efter för många smällar sluta under 2007.
När han klev in hade han ingen erfarenhet alls som ledare och funderade länge innan han tackade ja.
– Jag hade varit lagkapten både när jag spelade ishockey och körde speedway och kände väl att jag hade vissa ledaregenskaper. Jag tyckte att jag som aktiv alltid satte laget före jaget och kanske hade jag kommit längre som speedwayförare om jag varit lite mer egoistisk. När jag funderat ett tag bestämde jag mig för att hoppa på, trots att jag aldrig haft en sån roll tidigare.
Rasande
– Men sen måste jag säga att jag lärt mig oerhört mycket under resans gång. I början var man ju het som bara den och försökte ge sig på saker som man inte alls kunde påverka.
Den mest uppmärksammade incidenten skedde i Kumla när Stefan efter att en av hans förare, Robert Kosiecha, hoppat av sin cykel framme vid starten för att den börjat brinna. Han blev då utesluten ur heatet, vilket gjorde Stefan rasande. Han hoppade på cykeln och körde snabbt på sladd tillbaka till depån.
– Jag ville bara prata med domaren, men han vägrade prata med mig framme vid starten. Så då ville jag komma snabbt tillbaka till depån för att få tag i en telefon, säger han och ler åt minnet. Och jag kan säga dig att det var riktigt nära att jag hade dragit upp cykeln på bakhjulet på rakan, men då hade jag nog blivit avstängd för resten av karriären.
Första guldet
När han ser tillbaka på de år som gått är det ett minne som etsat sig fast mer än något annat.
– Det första guldet 2011, absolut. Dels på det sättet vi tog det, när vi var uträknade mot Indianerna men vände efter paus i Kumla. Men framförallt för att man först då insåg hur mycket det betydde för andra i klubben, de som jobbar ideellt med det här varje vecka. De som står i entréer, i kiosker eller håller på med banan. Det blev en vinst för hela klubben, för hela stan.
Nu börjar jakten på en ny framgång, med premiär mot Lejonen. Och även om han återigen siktar på guld så är känslan inte lika stark som tidigare år.
– Nä, det lag vi har nu är inte det starkaste vi haft. Men vi måste rätta oss efter hur verkligheten ser ut, hur vår budget är och vilka regler som förbundet inför. Men vi ska absolut göra vad vi kan, om vi får vara skadefria så tror jag att det kan bli en bra säsong.
Öppnar dörren
För att backa bandet lite så återkommer vi till frågan om det här verkligen är Stefans sista säsong som lagledare.
– Jag tror det. Möjligen att jag skulle kunna tänka mig att plocka bort alla uppdrag runt omkring, att bara jobba på tisdagar när det är match. Men jag vet inte, jag tror laget skulle behöva en annan röst också och nu har klubben fått god tid på sig att hitta en ersättare.
Dörren är inte helt stängd alltså.
Men bara öppen lite på glänt.