När Corren besöker Biltema Arena är det mycket folk i rörelse. Ordförande Johan Thuresson står mitt i smeten och försöker styra upp arbetet.
- Det mest underbara med den här föreningen är att det finns så många människor som är villiga att hjälpa till. Inte bara nu när det är final, säger han.
Många beslut är kvar att ta, många frågetecken finns kvar att räta ut.
Många förköp
Den kanske viktigaste av alla är om man klarar av att ta emot all publik som förväntas komma.
- Det är lite läskigt, det medger jag. Vi har haft 4 855 åskådare här 2006 och då var det rejält fullt. Men hur många kommer nu? Ingen vet.
Det pratas om 5 000, kanske 6 000. Men ingen vet om det kan bli ännu fler.
- Det är ett oerhört tryck på vår förköpsförsäljning här på arenan. Det kommer folk hela tiden och vi är uppe i över 500 biljetter nu.
Att man valt att sälja förköp är för att få insläppet vid entréerna att gå lite smidigare.
- Just nu har jag två råd till publiken: Kom gärna hit på tisdagsförmiddagen och köp förköp. Om ni inte har möjlighet, se till att komma i tid.
Extra läktare har satts upp för att klara trycket. Men fortfarande finns ovissheten hur många som får plats på arenan.
Sju bussar till Kumla
- Det värsta som skulle kunna hända är att vi får sätta stopp, att folk måste vända i grinden för att vi inte kan ta in fler. Men det tror jag absolut inte kommer att hända.
Telefonen ringer igen och ett nytt problem behöver lösas.
- Det är fortfarande många som ringer och vill få plats på en buss upp till Kumla på onsdag. Men vi var tvungna att sätta stopp efter att ha fyllt den sjunde bussen. Vi vill inte ta på oss ansvaret för fler, det skulle bli alldeles för stort.
Roland Bengtsson, som varit med i klubben sen 1971, ställer ut papperskorgar vi depåplatserna och tittar ut över arenan.
- Om det här är det största som hänt? Absolut. Det var stort när vi gick upp i elitserien 2003, men det här är ett snäpp till.
Med sen 40-talet
Själv har han aldrig kört speedway, men minns sina första matcher i slutet av 1940-talet.
- Då körde man på Holmiavallen, men den banan försvann efter ett par år. Sen var jag med och byggde den här till 1972.
Nu är han pensionär sen tio år tillbaka. Varje dag åker han upp till banan för att hjälpa till.
- Vi är ett gäng på sex-sju gubbar som åker hit varje dag och pillar lite. Vissa dagar gör vi inget alls, bara sitter här och snackar.
Hur skulle det gå utan er?
- Det ginge nog aldrig, säger Roland. Men så är det i alla föreningar, alla har sina eldsjälar som gör ideella insatser för en klubb de gillar.
Han kommer, som vanligt, att stå på första parkett under matchen i kväll. Flaggvakt i första kurvan är hans uppdrag.
- Vi vinner. Jag är rätt säker på det, säger han.