Ryan Sullivan, Piraternas nya stjärna, siktar högt.
-- Alla som startar i GP och är bland världens 16 bästa förare har som mål att bli världsmästare. Det gäller också för mig.
Fjolåret blev om inte fiasko så i alla fall ett svagt år för Ryan. Med bara fem poängs marginal höll han sig kvar i GP-serien som ordinarie förare på en trettonde plats, strax före norrmannen Rune Holta.
-- 2004 är ett glömt år för mig. Det var helt enkelt en katastrof.
För att hitta rätt igen bytte han till i år märke på sitt material, från Jawa till GM.
Men till en början gick det inte alls.
-- Jag sprängde tre motorer i de första matcherna och fick knappt ihop några poäng alls, minns han och suckar tungt.
Det gick så långt att Ryan faktiskt fick låna motorer av andra förare för att han överhuvudtaget skulle kunna köra sina matcher. Men så, den 30 mars, hände något.
I tävlingen Magnus Zetterström Testomonial vann han alla sina sex heat, tog 18 poäng och vann förstås överlägset.
-- Till den tävlingen hade jag fått två nya motorer som jag testade för första gången och de var helt fantastiska. Det resultatet har vi sen byggt vidare på.
Det blev den stora vändningen. Efter det har poängen blivit fler och han börjar lära sig sitt nya material.
-- Vi skruvar hela tiden på små saker som ska göra att åkningen blir bättre och vi kommer närmare och närmare det perfekta.
Correns intervju med Piraternas stora stjärna görs under lagets press- och träningsdag förra veckan och hela tiden sitter han som på nålar, väldigt ivrig att få komma ut på banan och köra.
-- O ja, jag har två nya motorer med mig hit som jag vill prova så fort som möjligt för att se att de är okej.
Som det proffs han är stannar han dock kvar och svarar på vanliga frågor som vad han tror om säsongen i Piraterna.
-- Jag vet att vi har ett bra lag. Även om Mark (Loram) nu är skadad och vi kan få det tufft innan han är tillbaka har vi många bra förare i laget.
Han medger att pressen på honom själv ökar i och med att Loram inte finns med.
-- Jo, så är det kanske men jag ser inte det som ett problem. Vi har ett bra lag, Kenneth Bjerre kör sin bästa speedway någonsin, Grzegorz Walasek och Stefan Andersson har också åkt väldigt bra på slutet. Jag tror att vi kan blanda oss i toppstriden.
En mycket stor del av Ryan Sullivans liv handlar om speedway. Det är det han gör och det han lever på. En livs-stil som han trivs med men som också har sitt pris.
Som att han väldigt sällan träffar sin son Callum som bor kvar i Australien och under säsongen träffas de inte på flera månader.
-- Det är tufft, väldigt tufft. Jag pratar med honom varje vecka och har en webbkamera där jag kan se honom på datorn då och då, men det är förstås inte alls samma sak som att träffas och vara med om hans uppväxt.
När säsongen är slut i Europa och Ryan åker tillbaka till Australien händer det att han kör tävlingar där. Och då är sonen förstås på plats.
-- Han älskar det, egentligen alldeles för mycket för det här är ju en farlig sport, säger Ryan och skrattar.
Kommer han att ta över efter dig när du slutar?
-- Jag vet inte, det är hans val. Vad han än kommer att välja, speedway, fotboll eller till och med balett kommer jag att stötta honom.
Den egna karriären började i unga år i en stad utanför Melbourne. Men inte utan tjat.
-- Speedway var inte så stort där då men jag var och såg några matcher tillsammans med mina föräldrar och älskade sporten från början. Men, mina föräldrar hade inte samma intresse och jag fick pressa dem över ett år innan jag till slut fick en speedwaycykel när jag var 10 år. Och nu sitter jag här.
Att bli speedwayproffs var hela tiden hans mål. Vad han hade gjort i dag om det inte blivit verklighet har han ingen aning om. Inte heller har han hunnit tänka på en framtid efter karriären.
-- Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är så van att vara min egen chef så att jag öppnar säkert ett företag inom någon bransch, vad vet jag inte. Jag försöker leva för dagen och njuta av livet.