– Det är klart man ställer upp. Det här är ju kul.
När Libk under torsdagskvällen mötte Växjö var nummer 22 tillbaka igen.
Och ingen kunde väl se att han någonsin varit borta.
Snabb, energisk, smart och spelskicklig.
Precis som vanligt.
– Det kändes okej. Jag tyckte att jag hängde med rätt så bra.
Rätt så bra är ingen överdrift. Hans kedja med Gustav Fritzell och Martin Karlsson skapade lägen nästan varje gång de var inne.
Redan i första perioden, efter 18 minuter i en annars tillknäppt historia, var han själv riktigt nära att bli målskytt.
Men skottet smet via ena stolpens insida och ut.
– Den borde jag satt. Och så hade jag en till som smet precis utanför.
Den givna frågan måste förstås ställas eftersom Jocke nu slutat två gånger och gjort comeback lika många:
Vad händer nu?
– Det var den här matchen. Det var lite kris i laget och Asta (Johan Astbrant, tränaren) frågade om jag kunde ställa upp.
Vad var din första tanke?
– Att jag skulle säga ja. Det är ju kul att spela innebandy. Men samtidigt visste jag att det skulle bli snack om att man har slutat två gånger och gjort comeback igen. Jag funderade lite över det, men kände att jag ville ställa upp. Man har ju ett hjärta för den här klubben.
Vad skulle du gjort i kväll annars?
– Jag skulle varit hemma med grabben (Ludvig) för han är sjuk. Så jag fick rodda lite med barnvakt och så innan det här blev klart. Sen jobbade jag till runt fem innan jag åkte ner hit och körde.
Du har spelat matcher i korpen hittills, men enligt uppgift får du inte spela där efter att ha spelat den här tävlingsmatchen?
– Jag får kolla det. Det är nåt slags SM-kval på lördag så jag får väl se om jag får vara med. Annars är det som det är.
Jocke har under säsongen varit med på många av Libk:s träningar.
– Det är ju bra mycket roligare att springa efter en boll här nere än att kuta runt själv i skogen. Så det är väl både för att hjälpa laget när det fattats folk och för min egen del. Sen var det riktigt roligt att komma in i hetluften direkt.
Känslan inför matchen?
– Det var lite nervöst innan, men det släppte direkt när spelet kom igång. Då var det som vanligt igen.
Matchen mot Växjö blev riktigt het med många tuffa dueller lagen emellan. Bland annat drog gästerna på sig ett matchstraff på slutet.
Och efteråt skrädde inte tränaren Johan Astbrant orden:
– Återigen gick Växjö över gränsen när de kom hit. Hårt spel gillar jag, men när deras största spelare sätter ett knä i ryggen på vår minsta spelare, då har det gått för långt. Det jag är mest besviken över är att deras tränare inte tar tag i det och säger ifrån till sina spelare.