"Jag vägrar sitta still" är parollen för barn- och ungdomsgruppen i Vist gymmixförening från Sturefors.
Och nog stämmer det.
Och mottot ska inte gälla bara barnen i Sturefors utan alla.
Ordförande Marie Bogren Kulla vill att samtliga, oavsett ålder, ska kunna vara med och röra sig i denna, som de själva beskriver det, "annorlunda" gymnastikgrupp.
- Vi vill så mycket mer än bara gymnastiken. Vi jobbar för samhället och för att alla ska må bra. Det är ett bra sätt att umgås och för de mindre är det en form av uppfostran, säger hon.
Corren besöker Gymmix vid ett träningstillfälle i Vistskolans gymnastikhall. Det är trångt men lokalen brusar av energi. Hallen rymmer knappt en badmintonbana och till studsmattan måste barnen ta sats inifrån förrådsrummet.
I träningsgruppen samsas barn och ungdomar mellan 8 och 16 år.
Pierina Bogren åker från Tallboda varje vecka med sin dotter Magdalena.
- Det är så kul att se barnen samsas och ha roligt ihop oavsett ålder, säger Pierina.
Jessica Davidsson och Louise Kulla tillhör de yngre i gruppen och är fullt upptagna med luftsprång. De håller högt tempo och gillar det.
- Det är kul att få lära sig nya saker som volter, säger Jessica.
- En del saker är svåra först men blir ganska lätta sen, säger Louise.
En ny matta är inköpt och alla hjular och trixar frenetiskt på den.
- Det är nyhetens behag, säger Marie Bogren Kulla.
Anna Stålmarck är ledare för barngrupper och har varit medlem i fem år. Hon tycker det är kul att se barnen avancera och göra nya grejer.
- Det är fart hela tiden och det är jättekul, säger hon.
Vist gymmixförening har ungefär 400 medlemmar och deras repertoar är brokig. Det anordnas allt från gymnastik och bugg till tennis och söndagspromenader med sifferbingo.
Målet är som sagt rörelseglädje. Och visst har de lyckats. Förra året fick de Meditrinapriset för att de på olika sätt inspirerat folk att röra på sig, att de satt Sturefors i rörelse och för deras arbete för att folk ska leva hälsosammare.
Priset blev som en dunk i ryggen.
- Det betyder mycket. Det är bra med uppmuntran och att man blir sedd på något sätt, säger Marie Bogren Kulla.
Hon berättar att den sociala biten är nog så viktig som hälsan.
- Vissa dagar fungerar vi mer eller mindre som fritidsgård. Det är okej att komma hit och bara umgås, säger hon
- Det är sån glädje jag möter, i alla grupper. Det är aldrig någon som gnäller, säger hon.
De enda problemen är rekryteringen av ledare och den trånga lokalen.
I framtiden hoppas föreningen på att förbättra lokalen eller få en större. Vid uppvisningar och klubbmästerskap brukar hallen vara till hälften fylld av publik och gymnasterna får trängas med sina redskap på den andra.