Thom Gabelic kommer till hemmabanan på TK Saab med tre racket i sin ryggsäck och det dröjer inte många minuter innan han börjat bolla in med brorsan John, 18.
Båda två är vänsterhänta och bollarna börja vina allt snabbare på det röda gruset.
Att spela med brorsan är kul – men sätter också fingret på en långsiktig utmaning. Tillväxten i svensk tennis har varit svag under de senaste åren och bra träningskompisar i samma ålder lyser oftast med sin frånvaro.
– Jag skulle verkligen vilja spela med fler i min egen ålder. Egentligen har jag inte gjort det så mycket alls. Det har mest blivit att jag fått spela med personer som är äldre än mig själv, säger Thom.
Över stora delar av Sverige ser det likadant ut och samarbeten mellan klubbar eller spelare är mer undantag än vad det är regel.
– Om jag fått bestämma hade det bästa varit att samarbeta mellan oss spelare och köra mer tillsammans. Nu är det väldigt mycket enskilt, och det är varken så bra eller kul.
Kan det vara jobbigt att vara så mycket ensam i något man lägger så mycket tid på?
– Ja, det kan bli dåligt på flera sätt. När man ska spela tävlingar kan det vara jobbigt att inte ha spelat mot någon i samma ålder innan som förberedelse. Men jag har också jättebra stöd av familjen som hjälper mig mycket.
Thom tränar en hel del med John som själv har lång tävlingsbakgrund inom tennisen och dessutom fortfarande är aktiv.
– John och pappa spelade mycket på gården när vi var små och jag tyckte det såg kul ut och ville testa på. Sedan fastnade jag för det och började tycka att det var riktigt kul. Det gjorde att jag började spela mer och mer och nu spelar vi mycket med varandra.
Snart åker John dock till college i USA vilket innebär en förändring i tennisvardagen för bägge två.
– Jag har alltid sett upp lite till honom och försöker lyssna på de tips jag får när vi tränar med varandra, säger Thom.
Medan John fyller i:
– Framöver får vi prata mer med varandra på facetime istället. Thom har definitivt kommit upp i en högre nivå än jag hade i samma ålder. Men allt är en långsiktig resa och det viktigaste är inte att vara bäst nu.
Thom är talangfull i både singel och dubbel och har redan hunnit skaffat sig mycket erfarenhet då han gjorde sin första internationella tävling redan som tioåring. Han har nått två singelfinaler, i Talinn och Uleåborg, och tagit en dubbeltitel på touren Tennis Europe där flera av Europas mest lovande 14-åringar spelar.
– En fördel är att man får möta annat typ av motstånd än vad man är van vid i Sverige. Du ser nya saker och samlar på dig mycket erfarenhet. Så för mig har det känts nyttigt och viktigt att spela internationellt också.
Den största omställningen för Thom har, förutom fler resor och tävlingar, varit ökat antal fystimmar.
– Nu när jag börjat växa mycket har det blivit mer och mer fysträning. Det har varit en liten utmaning när kroppen inte alltid hängt med. Fysen är bra för att kunna öka träningsmängden och förebygga skador så gott det går.
I framtiden vet Thom – som länge haft vänsterhänte gruskungen Rafael Nadal som idol – precis vad han drömmer om.
– Det är att bli proffs, få mina första ATP-poäng och därifrån försöka bli bland de bästa i världen. Om allt skulle gå perfekt är det vad jag drömmer om på lång sikt.