Sporten tittade in i Tokarpsskolans gymnastikhall utanför Linköping på lördagen. Där avgjordes SM i parasporten goalball, den mest populära lagsporten bland synnedsatta.
– Goalball är mest rättvist, för här vet man att ingen ser och det beror på mig om jag lyckas eller misslyckas. I andra sporter som fotboll, basket och gymnastik undrar man alltid om det beror på mig eller att jag inte ser, säger Rebekah Krebs, en av spelarna i Linköpings lag, inlånad från Stockholm.
Goalball har varit en paraidrott för funktionsnedsatta sedan 1980 och har också funnits i Sverige sedan 1980-talet. Till Linköping kom sporten 2007 då några synnedsatta träffades för att ha kul. Året efter, 2008, blev det mer på allvar i stans parasportförening.
– Bollen kommer i 80-85 kilometer i timmen, så det gäller att ha snabba reflexer, säger Johan Pettersson, en av Linköpings entusiaster.
Det goalballspelare gör är att utveckla en hörsel, ett sinne som de som ser bra inte använder fullt ut. En mästerskapsregel i goalball är att du inte får ha bättre syn än tio procent. Annars är alla välkomna, även fullt seende.
I helgens SM i Linköping gjorde tre lag upp om guldmedaljerna: Malmö, Göteborg och Stockholm. Linköping deltog utom tävlan, eftersom några i laget var över synfelsgränsen.
9–14 förlorade Linköping med i första matchen mot Göteborg.
En match är två gånger tolv minuter, effektiv speltid. Avbryts gör matchen om ena laget leder med tio mål.
– Det är rätt jobbigt att spela en match, berättar Johan Pettersson.
IFAS från Stockholm vann SM efter en rysarfinal, 11–10 mot FSBU Göteborg.