Det blev förlust i första SM-finalen mot Hylte/Halmstad – och därmed var Linköping VC mer eller mindre tvunget att vinna torsdagsreturen på hemmaplan för att inte hamna riktigt illa till i jakten för att ta tillbaka det förlorade guldet.

Och seger blev det.

Till slut.

Det blev 3–2 (25–21, 25–22, 22–25, 25–27, 15–13) efter en minst sagt svängig och på många sätt häftig två och en halvtimmesrysare inför runt 450 åskådare i Sporthallen.

Det var 14–13 i femte och avgörande set när Martin Larsson slog till och satte matchbollen.

Vilt hemmajubel och därmed går dramat vidare med match nummer tre i Halmstad på lördag.

Sedan Linköping på måndag – och så Halmstad igen på onsdag.

Om det behövs.

– Ja, nu är det match varannan dag. Snacka om tufft schema. Den här gången var jag trött redan i första set. Men enormt skönt att vi vann, sa Martin Larsson.

Passar det er eller Hylte med så tätt matchande?

– Det passar nog ingen.

Den 29-årige högerspikern vet nästan inte hur det känns att missa SM-final. Under sina åtta säsonger i LVC har Martin Larsson nämligen nått dit sju gånger – och tagit fyra guld.

Hittills.

Hylte vann i tre raka matcher i fjol, men den här gången väntar en betydligt tuffare kamp.

– Jag tycker att vi är det bättre laget. De spelar bara på en spelare (Nicholas Goodell) och jag tycker fortfarande att vi har mer att ge både i försvars- och blockspel. Hittar vi rätt med taktiken för att få stopp på honom är mycket vunnet, sa Larsson.

Han noterades för inte mindre än 27 poäng på fem set och hade därmed bara sin överman i ovannämnde Goodell på 34. Stjärnorna fick ta stort ansvar i respektive lag när spelet nu var på en helt annan nivå än många gånger under serielunken. En del misstag för många, men flera långa dueller med starkt försvarsjobb åt båda håll.

Martin Larsson sa:

– Det kändes som om vi borde ha avgjort det här i tre set. I de två första spelade vi jäkligt bra. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Lagen är så jämna att tappar du bara lite så svänger det mycket.

Det var garanterat säsongens bästa volleybollstämning i Sporthallen och Larsson trivdes.

– Jättekul när det blir lite ljud i hallen. Mycket roligare att spela än när det är knäpptyst, sa han.

Johan Isacsson, hemmatränaren, pustade ut och torkade svetten ur pannan.

– Nu blir det lätt träning i morgon. Det funkar inte bara att låta spelarna vila efter en sådan här urladdning. Då blir de som puddingar, sa Isacsson.