– Haha, jag vet faktiskt inte om han är döpt efter sprintern. Jag har glömt att fråga ägaren, men jag antar det, säger Oskar Svanberg.
När Corren får tag på Mantorpstränaren har han just klarat av den sista rejäla träningen med stjärnhästen inför lördagens V75-tävlingar på hemmaplan.
Formen känns bra.
Fast sådant kan man egentligen inte veta. I synnerhet inte med den här fyraårige hingsten.
– Nej, han är svårläst på det sättet. Det kan kännas jättebra på värmningen. . . och sen är han inte alls på tårna. Eller tvärtom. Det kan variera under loppen också. Helt plötsligt kan han börja att tänka på annat och vara i sin egen värld, säger Oskar Svanberg.
Det är med jobbet som travtränare som med livet i stort. 36-åringen vet. För några år sedan uteblev framgångarna, tvivlen växte sig allt starkare och han var nära att ge upp sin satsning. Men så fick han chansen med Leonas Kaiser, vann på V75 och fick stipendium av stora idolen Stig H Johansson.
Klart att det inte gick att sluta då. I stället blev det som ett startskott för en fortsatt kamp mot toppen.
Eller ta den här säsongen som inleddes med dubbla V75-segrar och höga mål om att köra in tre miljoner under 2014.
I stället drabbades stallet av diverse infektioner som satte ned slagkraften.
– En besvikelse. Det kunde ha gått bättre. Men nu känns det bra igen, säger han.
Han har sjutton hästar i stallet, varav en trio sticker ut lite extra. Utöver lördagshoppet Usain Henna är det Leonas Kaiser och Flash Oak. Totalt under året har det varit blivit tre vinster som givit 100 000 kronor eller mer.
Senast var det Usain som slog banrekord och hade nosen först över mållinjen i ett storlopp i Kalmar.
Nu hoppas och tror Svanberg på god segerchans i sjätte V75-racet på lördag. Spår nio bakom bilen passar inte perfekt, men helt okej.
– Två, tre eller fyra hade varit ännu bättre. Men jag ska inte klaga. Enda nackdelen är att han har många hästar framför sig i starten. Med samma insats som i Kalmar är vi med och gör upp om det. Det är viktigt att inte tempot blir för lågt eller att vi hamnar för långt bak.
Till att börja med passade annars inte hästen alls. Inte alls särskilt välstammad föddes den upp på Gotland innan den hamnade i Svanbergs regi på Mantorp. Då kunde hästen knappt trava och för att hitta balansen blev det ett par ridskor, en tung järnsko och en aluminiumsko på de olika hovarna. Nu är det barfota som gäller.
– Ska jag vara ärlig såg det helt bedrövligt ut. I bästa fall trodde jag att det kunde bli en häst för några billiga lopp på Gotland. Nu är det något år sedan genombrottet kom och jag kände att där verkligen fanns något.