Ingvar Israelsson var en föregångare med så kallade andelshästar, det vill säga när man äger en häst tillsammans med andra. "Vår första hette Utopia, han vann 21 lopp. Sen ger man inte upp".
– Lite vemodigt är det. Allt är så annorlunda nu.
Ingvar Israelsson ser sig om på stallbacken. Midsommarhelgen 1965 var han här för första gången, Mantorptravet hade invigningsfest och 10 000 personer var på plats. Den här kulna novemberkvällen räknas det in runt 30 besökande – på stallbacken är det ganska ödsligt.
Ingvar och kompisen Mats Kungberg missar inte många tävlingsdagar på Mantorp. "En vartannat år", säger sportansvarige Roger Elebring med ett skratt.
– Tänk när man spelade i kassorna på framsidan och sen fick gå runt hörnet till baksidan för att hämta ut vinsten. Då var det alltid fest, säger Ingvar.
Han ler åt minnet.
Publiken flyr landets travbanor. Mantorp är på inget sätt något undantag och en vandring runt arenan ger en smärtsam påminnelse om en storhetstid som inte längre finns.
Igenbommat, låst och mörkt.
Tävlingar på Mantorptravet i april 1981. Publiken kom i tusentals.
Roger Elebring gör oss sällskap den här kvällen, Roger har varit anställd sedan 1983 och haft en rad olika roller sedan dess.
På 80-talet minns han hur folk gick man ur huse för att se trav på plats.
– Jag kommer ihåg att vi hade tävlingar 13 eller 14 måndagar i rad under sommarmånaderna. Det var mellan 1 500-3 000 personer varje gång. Och ännu fler när vi hade V65 (nuvarande V75) såklart.
När märkte du att ni började tappa publik?
– För sju-åtta år sedan. Pandemin var dråpslaget, många äldre stannade hemma och flera av våra stamkunder försvann. Kombinationen med pandemin och den digitala revolutionen har inte varit någon bra mix för vår ålderstigna publik.
Roger Elebring har full koll på travloppen, men han får inte spela själv i sin roll som sportansvarig.
Dystert? Nja, allt är inte så eländigt som det kanske låter. Publiktappet till trots, anläggningens ekonomi är inget som Roger Elebring behöver ligga sömnlös över.
– Det kanske låter lustigt. Trots att det är så lite publik nuförtiden så är ekonomin stark.
Varför?
– Hopparenan som stod klar 2018 är en riktig fullträff. Även om vi på travet tappar åskådare och får färre tävlingsdagar nästa år så pratar vi hellre om att vi har 60 tävlingsdagar totalt, inklusive hoppning och ponnytrav. Vi nyttjar anläggningen mycket mer nu än för bara tre år sedan.
Hade ni överlevt utan hoppningen?
– Överlevt hade vi nog gjort, men det hade varit betydligt sämre. Jag tror att de anläggningar som inte har fler ben att stå på kommer få det tufft i framtiden.
Roger Elebring med travprogrammet i högst hugg.
Det är inte trångt på läktarna numera.
Arenachefen Linda Nordvall står i en ganska öde totohall bland en mängd färgglada tavlor. Stora tyg döljer spelkassorna som fanns förr, den sista manuella kassan togs ur bruk 2021. Numera är det enbart spel via mobiltelefonen som gäller.
– Det blir en konstig känsla att vara här när det är så ödsligt, det kan jag hålla med om. En sån här kväll är för de närmaste, de som har en relation till hästarna som startar.
Tidigare under dagen var det mer liv och rörelse. Ungefär 500 personer från Mjölby kommun hade workshop, därav de färgglada tavlorna. Senare under eftermiddagen och tidig kväll var restaurangen abonnerad.
Banan på Mantorp hästsportarena är 1 000 meter lång och 23 meter bred.
Per Fromell, Sven-Erik Jansson och Ulf Nilsson följer ett av kvällens lopp från en tv i travtränaren Lennart Forsbergs stall.
Konferenser, mässor och events är ytterligare ett ben att stå på för Mantorps hästsportarena.
– Hästen har fyra ben, det ska vi också ha. Frambenen är trav och hoppning, höger bak är hästskolan och vänster bak är konferenser, event, mässor och utställningar, säger Linda Nordvall.
Att publiken i princip bara dyker upp under stora tävlingsdagar som V75 är något de har accepterat.
– Vi har faktiskt inte tappat så mycket intäktsmässigt. Det var otroliga kostnader kring totokassorna, kontanthanteringen och personal som åt upp väldigt mycket av vinsten.
Två män kommer gående mot Stallbackens kafé, den enda servering som håller öppet den här kvällen. Roger Elebring tittar en stund på männen innan han konstaterar att han "faktiskt inte kände igen dom". De allra flesta som besöker Mantorps travtävlingar en måndagkväll i november är annars kända ansikten.
Ordningsvakten Conny Gustafsson är en av profilerna. Conny jobbar vanligtvis på Mjölby kommun men extraknäcker på Mantorp hästsportarena. En lugn kväll som den här består den huvudsakliga uppgiften av att kontrollera så inga obehöriga tar sig in på stallbacken.
Det brukar vara mer att göra under V75-dagarna.
– Ibland är det någon som dricker öl utanför det tillåtna området. Då måste man säga till, säger Conny.
Vad är det värsta som hänt?
– En kille blev så arg när hans häst inte vann att han sparkade sönder en glasvägg. Och så hade vi en som drog kniv på en efterfest en gång.
Ordningsvakten Conny Gustafsson har en lugn måndagkväll.
Ordningsvakten Conny Gustafsson har en lugn måndag. Idag är han ensam, men på V75-dagar är det fyra vakter på plats.
Vid caféläktaren har Ingvar Israelsson och Mats Kungberg intagit sina vanliga platser för att se kvällens lopp. Ingvar är mer intresserad av själva sporten än av spelet, men har såklart lämnat in en V5:a.
– Jag tycker om att följa hästar och hur de utvecklas. Det är intressant att se avkommor från tidigare hästar som man följt, säger Ingvar.
Är det bara Mats och du?
– Vi har varit flera förut. Vi var fem ett tag men vissa lever inte lägre. Nu är det vi två kvar.
Klockan är 20.44 och det är dags för kvällens sista lopp. Jag vänder mig om mot caféläktaren och räknar publiken. Elva personer har dröjt sig kvar. Roger Elebring plockar upp sitt program för femtielfte gången den här tävlingsdagen.
Han vänder sig mot arenan.
– Den kanske ser lite sunkig ut utifrån och vi kan ju inte jämföra oss med flashiga hockeyarenor. Men restaurangen har vi fräschat upp och många av lokalerna är riktigt fina.
Var är Mantorp hästsportarena om tio år?
– Vi kommer att överleva på ett bra sätt. Om jag får spekulera lite så tror jag att någon annan bana får slå igen, risken är störst i Norrland. Där ser siffrorna sämre ut.
Luckorna där man lämnade in sina tips och hämtade ut eventuella vinstpengar hålls numera gömda bakom gardiner.
Louise Ahlqvist i lottokiosken har ofta lugna stunder. Den här kvällen har hon sålt lotter för 160 kronor.
Tomas Thell, till vänster, blickar upp mot tv-skärmen inne i loungen som har döpts efter Mantorps största stjärna någonsin - varmblodet Ina Scot.
Monté är ett travlopp där ryttarna sitter på hästens rygg istället för att sitta i en fastspänd sulky.
Kommentatorn Albin Engdahl behöver använda kikaren för att se hästarna på den bortre långsidan.
Måldomaren Johan Jernström har ett sammansvetsat team kring sig under tävlingsdagarna.
Media håller till i rummet under domarnas rum. Därifrån styrs TV-sändningarna av tävlingarna.
Skötaren Mona Andersson har jobbat i många år hos tränaren Lennart Forsberg. Här spolar hon av Quite von Gripp efter loppet som inte blev så lyckat. Quite von Gripp stumnade rejält.
Ulf Nilsson är själv gammal hästägare, men äger ingen just nu. På sin fritid hjälper han till i Lennart Forsbergs stall. "En bra sysselsättning för en pensionär", säger Ulf.