Tränaren hoppas på V75-vinst

Efter en lång och framgångsrik karriär i USA, där han bland annat tränade tre Hambletonianvinnare (med Prakas som den första 1995 och med Alf Palema som den roligaste 1992), återvände östgöten till Mantorp och gör nu en nysatsning med många unghästar i två- och treårsåldern i stallet.

Av de mer rutinerade kusarna vann Royal Fighter på Solvalla förra helgen – och förhoppningen är att Livacious Lindy ska ha nosen först över mållinjen i lördagens lärlingslopp på V 75.

– Hästen har inte tävlat på ett tag, men formen är okej och får hon bara slagläge finns absolut chansen att slåss där framme, säger Eriksson.

Stjärntränaren tittar sig omkring på gården utanför Mantorp. Solen skiner och vinden sliter lätt i träden.

Hur det blåser?

Medvind för Per K Eriksson.

Motvind för svensk travsport.

– När jag kom tillbaka från USA hösten 2001 var allt på uppgång. Nu är det betydligt tuffare. Det går i cirklar allt det där. Nästan allt handlar om ekonomi. På något måste vi få upp prispengarna igen, säger han.

Travets största problem i dag är konkurrensen på spelmarknaden, där sporten hämtar sina huvudsakliga intäkter. Spelarna lockas av andra, mer lättillgängliga, spelformer – och de som satsar på trav gör det allt oftare via datorn i stället för på plats på banan.

Per K Eriksson säger:

– Problemet är inte svenskt. Det är likadant i Italien, Tyskland, Danmark och USA. Överallt är det svårt att folk till banorna. Jag minns hur det var i USA på 80-talet när det varje kväll kom 15 000–20 000 åskådare till New York-banorna.

– För stora evenemang som Elitloppet och Olympiatravet är det inga problem. Det är på vardagstravet som alltför många sitter hemma och spelar i stället.

Tränaren – som alltså har starka Livacious Lindy till start i V 75 på Mantorp – säger inte att han är orolig, men hymlar inte om att något behöver göras för att hitta ut ur tunneln.

– Just nu har vi över 30 travbanor. Behöver vi så många i lilla Sverige? Det blir mycket administration och mycket utgifter där alla ska ha sitt. Då blir det tufft att få det att gå runt.

Han trivs på gården och påstår sig inte längta tillbaka till andra sidan Atlanten.

– Klart att man sakna vissa delar på vintern, men det är inget att gå och grubbla över. Allt har sin tid och det är skönt att vara hemma, säger Per K Eriksson.