Nyfikna besökare granskar honom grundligt. Dopningspoliserna tar både blod- och urinprov. Och "husse" Nils Enqvist tvingar ut honom på banan i värsta ovädret.
Opal Viking bryr sig inte. Han är lugn. Det märks inte ett spår av att han ska försvara andraplatsen i världens hårdaste travlopp.
Krokekshästen är redo för sin andra start i Prix dAmerique. Han vet att det väntar 2 700 hårda meter på Vincennes och sannolikt några omstarter dessutom.
Regnskurarna piskar ilsket in över det kuperade landskapet och blåsten sliter i träd och buskage. Morgonljuset har svårt att tränga igenom molnbankarna vid träningsanläggningen Haras de Ginai, i Normandie.
Det är två dagar kvar till storloppet. Tränarna vill få en sista bekräftelse på att de långa förberedelserna varit de rätta.
För Opalen blir det en mils joggingrunda i ryggarna på andra hästar för att inte bli för het.
- Det är som att köra en bil. Han flyter fram som ett rinnande vatten, säger amatörtränaren Nils Enqvist i vagnen och lyfter på det nedstänkta visiret.
Opal Viking har sprungit in mest pengar (nästan 18 miljoner kronor) av alla 18 startande hästar och har tilldelats det prestigefulla startnummer 18.
- Jag har formtoppat honom så många gånger. Nu är han tio procent bättre än förra året. Det känns på hela honom. Styrkan, glädjen och viljan, säger Nisse.
Här nere i Frankrike trivs både hästen och Nisse. Här har inte tvivlarna märkts på samma sätt.
- Här är han en stjärna. Att ha varit på topp så länge tycker de är stort. I Sverige är det bara V75 som gäller, säger Nisse veckan efter Hästgalan i Göteborg där Opal Viking överraskande blev helt utan priser.
- Favoritskap eller inte har ingen betydelse. Vi tävlar och kammar hem kulorna. Det spelar ingen roll vad folk tycker.
Väcker framgångarna avundssjuka?
- Har ingen aning, det är inget jag märkt.
Experter anser att Opalen kan ha blivit för gammal för så här lång distans. Kan det stämma?
- Inte för just honom. Distansen spelar ingen större roll. Många blir slitna med åren, men han har ben som treåring, amatörtränaren och skötaren Nils Enqvist.
Läs hela texten i lördagens Corren