Ett nytt lopp under Vätternrundans fana. Det är loppet över 100 kilometer och den unika med det är att det också är tillåtet att färdas på en elcykel.
En nyhet som fick Lena Hallberg att för första gången någonsin anmäla sig till ett lopp under Vätternrundaveckan.
– På jobbet håller de och cyklar och ska åkta Tjejvättern. Men det steget kändes för långt för mig. Så dök det här upp och då öppnades det ju en möjlighet. Sen att vi kan cykla ihop, Tommy och jag, är ju en bra bonus, säger Lena när vi hälsar på hemma hos henne och Tommy.
Tommy har tidigare cyklat sex Vätternrundor. Den senaste 2001 så han vet vad det handlar om. Lena däremot skulle man kunna säga är något av en novis.
Hon tycker att det är en lysande idé av Vätternrundan att tillåta elcyklar.
– Det öppnar ju upp för många fler att kunna vara med och motion på alla sätt är ju bra. Så jag tycker det är jättebra. Tröskeln blir ju inte lika hög för att fler ska kunna vara med. Jag har ju aldrig cyklat längre än två mil i sträck innan det här. säger hon.
Nu finns det ju de som menar att det inte är någon utmaning att åka på en elcykel. Det är Lena och Tommy medvetna om.
– Det är många som tror att på en elcykel så är det bara att gasa och åka runt. Men så är det ju inte. Hade det varit fem mil så hade det varit en sak. Då hade kanske batteriet räckt hela vägen. Men tio mil är en annan sak. Då räcker det inte och det är väl kanske tanken med det, säger Tommy.
Så just att få batteriet att räcka hela vägen så att hon kan få hjälp i de partier där det som bäst behövs har Lena gjort upp en plan för.
– Om jag kör på lägsta assistans så kan det räcka hela vägen. Men skulle det blåsa eller om jag blir riktigt trött så kommer det inte räcka. Backen uppför Omberg får vi ju gå uppför, den skulle ta alldeles för mycket av batteriet, säger Lena.
Hennes mål är att ha minst 60 procent kvar av batterikapaciteten när de kommer till depån i Rök. Och under sina träningsrundor har hon haft koll på hur fort batteriet laddas ur.
– Jag kör ju hela tiden på lägsta assistans när vi är ute, det ska ju vara motion. Och jag har fyra indikationer på batteriet som jag har lärt mig hur länge de räcker, säger Lena.
Det stundande loppet har inte bara inneburit att paret nu för första gången kan cykla ett lopp tillsammans. Det har också fått Tommy att bli sugen på cykla en sjunde Vätternrunda.
– Sonen Ludvig funderar på att köra nästa år. Det vore ju roligt att åka med honom, säger han.