- Bra att ha med oss det här inför fortsättningen. Att vinna SM-guld är ännu viktigare. Nu går vi för en dubbel, sa Gustavsson belåtet efter 3-1 (20-25, 25-19, 25-22, 25-18) i prestigemötet med Falkenberg i finalen i Grand prix-slutspelet i Katrineholm.
Efter en passiv start gjorde LVC en bra match.
Fredrik Gustavsson?
Ännu bättre.
Sällan har det varit så lätt att utse matchens lirare i vinnarlaget.
- En del dumma beslut blir det väl alltid, men det var inte så många den här gången trots en match i benen. Hela laget gjorde det bra och gick för alla bollar, sa han.
Så var det.
Kom tillbaka
När poängkungen Martin Larsson inte var lika effektiv som vanligt klev andra fram och avgjorde. Fredrik Gustavsson hoppade högt och slog hårt, svarade för 26 poäng och var mer eller mindre ostoppbar. Men även Albin Eriksson, Erik Sundberg och Lucas Van Berkel hade stor del i triumfen. Benjamin Bell, passaren, inte att förglömma.
- Man visste inte riktigt vart det skulle ta vägen efter första set. Vi förlorade klart mot Falkenberg senast, men den här gången kom vi tillbaka, sa Andrew Strugnell.
Kan ni spela bättre?
- Jo, alla var inte på topp, så det finns absolut utrymme för mer. Mot Hylte (3—0 i semifinalen i söndags) var vi i det närmaste brutala.
Av siffrorna att döma var segern förhållandevis klar, men det var jämnare än så. Det var Sveriges två bästa lag som möttes och det märktes. Flera långa bollar och bra dueller. LVC spände musklerna mest, skaffade sig relativt tidigt klara ledningar i både set tre och fyra och det avgjorde. Att ovannämnde Gustavsson var den som dunkade in matchbollen kändes logiskt.
Mot formen
Efter en trasslig höst med uteblivet utlandskontrakt och knäproblem börjar han närma sig toppformen igen.
- Bara att erkänna att det varit lite jobbigt. Du förväntar dig mer och så drabbas du av diverse bakslag. Men nu känns knäet hanterbart, sa han.
Och fortsätter han så här väntar säkerligen nya chanser till spel utomlands.
En sak till:
Avgörande EM-kvalet mot Estland i Halmstad i slutet av maj marknadsförs som ”århundradets match”.
Hm.
Är inte det ändå att ta i?