– Skönt. Det känns som att det är jag som har mest att förlora av oss, sa Wille Nilsson och log efter segern mot Falkenberg, där brorsan Teodor spelar.
Slutspelshettan drog in i Linköpings sporthall och genast höjdes nivån på både prestation och temperament hos spelarna. Den första kvartsfinalen mellan LVC och Falkenberg bjöd på nästan allt vad man kan önska sig av en volleybollmatch i Sverige och det var under två timmar kamp om i stort sett varenda boll.
– Som jag ser det är det här två Sveriges bästa lag just nu. En riktig kul match att spela, sa stabile centern Wille Nilsson som spelade huvudrollen när LVC tog hem det femte och avgörande setet med 15–11.
– Svårt att säga vad som avgjorde, men kanske var det vår rutin, att vi har några flera spelare som är vana med pressen.
Bröderna Nilsson, Wille i LVC och Teodor i Falkenberg, förde en kamp i kampen framme vid nät där båda spelar viktiga roller i respektive lag, inte minst i blockspelet.
– Klart att det är lite speciellt att möta brorsan, men när man är inne i matchen tänkar man inte så mycket på det. Han blockade ner mig några gånger där och skrek förstås lite extra då, men jag gjorde ju samma sak. Det hör till. Men det känns som att det är jag som har mest att förlora av oss två, slår de oss här i kvartsfinalen är det världens grej för dem och om vi vinner är det liksom mer väntat, sa Wille Nilsson innan han och lillebrorsan förenades i några minuters vänskaplig, gemensam matchanalys av den underhållande femsetaren.
På torsdag möts de på planen igen – nu i Falkenberg.
Bäst i LVC under söndagen: Linus Ekstrand, noterades för 24 poäng och ser verkligen ut att ha toppat formen lagom till slutspelet.
Publik: 127.