– Det är lång väg dit och vi har mycket att förbättra innan vi är där. Potentialen finns där, men den betyder inget om vi inte gör det vi ska. Just nu tänker jag bara på nästa match, mot Vingåker på fredag, och på GP-slutspelet efter jul och nyår.
Så uttryckte sig 24-åringen efter lördagsvinsten i säsongens femtielfte möte med bottenlaget Södertelge. Det blev 25–13, 25–19, 25–13, det tog en dryg timme och det var ungefär lika spännande som en Wallander-deckare där mördaren avslöjas i förtexterna.
På volleybollspråk var det utklassning de luxe.
– Lite för lätt. Det är svårt att motivera spelarna när det ser ut så här, sa Andrew Strugnell, LVC-coachen.
Gillar laget
Benjamin Bell spelade nästan hela matchen, men behövde inte direkt förta sig som passare. Australiern var med och tog SM-guld för några år sedan, men då var det en helt annan typ av lag.
Fler utländska stjärnor med Tom Edgar och Aidan Zingel i spetsen. Nu mer "svenskt" med Martin Larsson och Erik Sundberg som de som oftast visar vägen offensivt.
– Jag gillar det här laget. Som passare är det kul när du har många alternativ, sa Bell.
Efter två säsonger på östgötsk mark gick flyttlasset till Tyskland, sedan hem till Australien och senast ett år i polska andraligan.
– Volleybollen är bra, men det är långa resor och tufft att leva där. Sverige och Australien påminner mycket om varandra. Jag tvekade inte att komma tillbaka när chansen dök upp, sa han.
Mycket matcher
Mot Södertelge var det underläge med 1–4 i första set – som blev 17–6. I det andra dröjde det ännu längre innan det avgörande rycket kom. I det tredje kom det direkt.
– Kul med mycket matcher, det är därför man håller på med det här. Men risken finns att det blir för lite träning, sa Benjamin Bell.
Överlägset poängbäst i LVC: Martin Larsson med 19 poäng.