Under sina åtta säsonger med Linköpings VC har det blivit inte mindre än fyra SM-guld, fyra guld i Grand Prix och ett NM-guld i landets ledande volleybollklubb för 30-åringen från Falköping.
Dessutom har Martin Larsson träffat sin sambo Anna Qvist i Linköping – och de blir föräldrar för första gången i oktober.
– Jättespännande och roligt. Blir ju det största jag upplevt i livet, skiner den blivande mamman.
Hon ler med hela ansiktet och tillägger:
– Om det är det största för Martin vet jag däremot inte. Han har ju alla sina SM-guld också (haha).
– Ja, de är ju förstås ännu större, skojar volleybollstjärnan. Nej, men det är klart att det är det största jag varit med om också och det känns väldigt speciellt att det snart är dags.
En ny fas i livet för dem båda.
– Volleybollen är knappast något man kan livnära sig på i Sverige. Jag kombinerar studier på universitetet med att jobba som fastighetsskötare ett par dagar i veckan och nu blir jag pappa också. Om jag inte fått igenom att träna lite färre pass med laget hade nog lagt av redan nu, avslöjar Martin.
I stället blir förmodligen den kommande säsongen hans sista i karriären – som också bland annat innehållit spel med Hylte/Halmstad, slovakiska Bratislava och ett 50-tal A-landskamper i den svenska dressen.
Paret träffades på ett uteställe i Linköping i september 2015. Och det var Anna som tog första steget.
– När jag såg Martin tänkte jag att honom ska jag ha, skrattar hon. Och så blev det ju.
Anna är syster till Henrik Qvist – tidigare innebandymålvakt i SSL-laget Linköpings IBK.
– Därför visste jag redan innan vad det innebär att vara elitidrottare i en sport där man inte är proffs, utan måste arbeta eller studera under dagarna, menar hon.
Anna hade också själv spelat fotboll på hög nivå, med Kentys A-lag (som senare blev Linköpings FC).
– Sedan drog jag av korsbandet i ena knäet och karriären var över, berättar hon.
Anna arbetar som specialistsjuksköterska på Universitetssjukhuset i Linköping och har oregelbundet schema.
– Jag jobbar både kvällar och helger, så det är långt från bara Martin som är i väg hemifrån de tiderna. Det är med andra ord inte så att jag bara sitter och väntar på honom hemma när han tränar eller spelar bortamatch.
Hemmamatcherna brukar hon nästan alltid se på plats i Sporthallen.
Ingen av dem upplever det som något problem att i bland inte träffas så mycket på kvällarna.
– Nej, det handlar nog om vilken inställning man har. Jag vet ju att Martin är elitspelare och tycker så klart att det är jättekul att det går så bra för honom och för laget, säger Anna.
Under elitseriens grundserie märker hon inte av någon skillnad på sin sambo när det är matchdag eller inte.
Däremot när det börjar hetta till i SM-slutspelet...
– Ja, då kan han gå in mer i sin egen bubbla, fokusera och var mer tystlåten. Märker jag av det brukar jag inte störa, utan låta honom få koncentrera sig.
Anna vet oftast vad en match har slutat när han kliver innanför ytterdörren hemma. Antingen har hon själv besökt den eller pratat med Martin i telefonen under hemresan efter en bortamatch.
– Jag tycker att han är bra på att inte låta en förlust gå ut över mig. Oftast släpper han den ganska fort, menar sambon.
– Det är värre om vi får stryk i en viktig match i slutspelet, då kan det ta lite tid att smälta. Men trots att vi förlorade den första SM-finalen borta mot Hylte/Halmstad i våras var jag inte ett dugg orolig. Jag var hundra procent säker på att vi skulle vinna ändå, ler Martin.
Något han hade all rätt i, då LVC tog tre raka segrar och fick höja bucklan på hemmaplan igen.
Ett femte SM-guld i vår vore det perfekta slutet på volleybolltiden och göra hans cv ännu mer imponerande.
Men i höst väntar ännu viktigare uppgifter med en helt ny roll för både Martin och Anna.
