– Som det sett ut kan jag kan förstå om många räknat ut oss. Men kolla när vi mötte Tierp. Då vann vi de två första matcherna på samma sätt. . . och lika sjutton blev det en femte och avgörande match till slut, sa LVC-liberon Anton Eriksson.
Det blev storstryk i volleybollens första SM-final i lördags – och det blev storstryk i den andra i Falkenberg på tisdagskvällen. Hemmalaget vann med jättesiffrorna 25–17, 25–17, 25–18 och nu måste LVC vinna tre raka matcher för att ta guldet tillbaka till Linköping.
Vad som talar för det?
Ingenting.
På torsdag kan säsongen ta slut.
Anstormning– Vi måste vara redo och stå emot anstormningen när de drar igång. De gör precis samma sak varje gång och varje set. Frågan är om inte Falkenberg var ännu bättre den här gången. De lyckades med allt, sa Anton Eriksson.
LVC inledde annars starkt i Falkhallen och hade ledningen med 11–8 i första set. Men med passaren Dardan Lushtaku vid serven tog hemmalaget sex raka poäng, tog sig förbi till 14–11 och efter det var det inget snack. Falkenberg servade mycket bättre, försvarade sig mycket bättre och hade en en betydligt bredare offensiv reportoar med Jordan Varee, Linus Tholse och ovannämnde Lushtaku som tre starka vapen.
– Vi vek ned oss lite för lätt, sa Eriksson.
BlektLVC var rakt igenom blekt och svarade för en för svag insats mot riktigt bra motstånd. Det var klasskillnad modell XL och en utklassning som vi knappt trodde var möjlig i en SM-final. Bästa poängplockare i LVC: Martin Larsson med nio poäng.
– Jag var mer besviken efter första matchen. Då var vi inte ens där. Nu försökte vi allt, men förlorade mot ett för dagen mycket bättre lag, sa coachen Andrew Strugnell.