25–14, 25–19, 25–21.
Och fjärde matchen den här säsongen som LVC slår Tierp med 3–0.
12–0 i set med andra ord.
Då var vi tvungna att fråga passaren Andreas Eriksson hur roliga de här matcherna är.
– Inte jättekul det måste jag erkänna, sa han och pressade fram ett leende.
Sen fortsatte han:
– Det är några lag i serien då det ser ut ungefär så här när vi möts och självklart är det lite svårare att tagga till. Men i början av säsongen var det faktiskt nyttiga matcher, när vi inte hade fullt trupp som gav oss bra träningar, då fick de här matcherna bli som ett vassare träningspass.
Men nu då?
– Ja, man får hitta delar i spelet att fokusera på. För egen del försöker jag hitta lite svårare passningar att leverera, man tar helt enkelt lite större risker. Och sen får vi försöka påminna varandra om att hålla fokus hela matchen ut.
Den här eftermiddagen gick det bra. Första set var snabbt avklarat, sen kom Tierp närmare poängmässigt i de två följande men det var mer på grund av enkla misstag från hemmalaget.
LVC ligger fortfarande i topp i tabellen, med åtta matcher kvar att spela. Man har toppkonkurrenterna Hylte och Falkenberg kvar att möta och det självklara målet är att behålla serieledningen för att få hemmaplansfördel genom hela slutspelet.
Och för att få välja kvartsfinalmotståndare först. En del talar då för att LVC kan ställas mot just Tierp igen.
Men inte om du frågar Andreas Eriksson.
– Med tanke på att det är längsta bortaresan vi har så...nej. Vi har ju mött Södertelge de senaste åren just av den anledningen, att det är en bättre resa. Så frågar du mig så väljer jag gärna dem eller Habo.