Snön faller ymnigt över anläggningen i Vreta. Klockan är lite före åtta på morgonen när vi svänger in på parkeringen. En ensam skidåkare med pannlampa stakar fram i spåret bakom klubbstugan. Det är fortfarande skumt, nattmörkret biter sig fast.
Mats Isaksson hörs och syns på långt håll. Han kommer på en röd fyrhjuling över banan för att hämta oss.
– Hoppa upp bakom mig, en på varje sida, säger han och svänger tillbaka ut över vidderna.
Vi gungar fram i snön och fotograf Jeppe håller så hårt i kamerorna att han nästan ramlar av i en sväng.
Vid tee på nionde hålet saktar Mats in. Den som inte känner till att det är en golfbana under allt det vita skulle inte kunna gissa sig till det. Men spårbyggarna måste vara noga. Att ställa en kanon på de känsligaste gräsytorna vore som att svära i kyrkan.
M18, en av tre snökanoner i samma storlek, dundrar fram sin snö. Storebror, TF10:an, står en bit bort. Vid bästa förutsättningar pumpar den fram 8,5 liter vatten i sekunden, vilket gör 16-17 liter snö på samma korta tid.
Minus sex grader, som i dag (läs i går) är bra, men inte optimalt.
– Helst vill vi ner mot fjorton grader kallt, då öser kanonerna som bäst, säger Mats.
Det är finurliga maskiner som anpassar sig efter förutsättningarna. Lufttemperaturen, vattentemperaturen och luftfuktigheten mäts automatiskt så att mängden vatten som släpps på kan optimeras.
Så långt sköter sig kanonerna bra på egen hand. Men allt därutöver kräver tillsyn. Elförsörjningen är i knappaste laget och ställer till problem ibland. Liksom pumpkapaciteten.
– När temperaturen sjunker under tolv grader kan vi bara köra tre kanoner i taget för annars klarar inte pumpen att få fram tillräckligt med vatten, säger Mats.
Vattenslangarna måste också ses över. Hamnar de under snön blir det tungt att flytta dem.
– Det räcker med ett tio centimeter tjockt täcke för att det ska vara kört. Det är som att försöka rubba betong.
Jens Henningsson, banchef på Vreta både sommar och vinter, sätter sig i pistmaskinen och krokar fast en av kanonerna. En dragkrok har monterats i själva schaktbladet just för ändamålet. Jens skjuter kanonen upp mot en plats nära hål 4. Sprutriktningen tas ut med hänsyn till var spåret går förstås, men också till vindriktningen. Man vill gärna undvika att snön blåser in bland träd och buskar.
Strömmen kopplas på igen och maskinen värmer upp. Kompressorn och fläkten drar igång och till sist är kanonen redo. Den gula slangen vaknar till som en sprallig orm när vattnet forsar fram och så pumpar snön ut igen.
– Här får maskinen stå till kvällen, säger Mats och styr stegen mot nästa kanon som ska flyttas.
Sedan är det kaffepaus i värmen. Vi tar fyrhjulingen tillbaka till klubbstugan. Kvartetten som har morgonpasset, Mats och Jens jobbar tillsammans med Gösta Skagerström och Jan Krisell, tar av sig i strumplästen, sätter på kaffet och pratar bort en stund.
Gösta och Mats är ansvariga för arbetet. De har mer eller mindre jour dygnet runt när termometern visar under noll. Ett 35-tal medlemmar i föreningen jobbar ideellt med tillsynen, men om något går snett måste Mats eller Gösta rycka in. Oavsett tid på dygnet.
– Det är bara roligt, säger Gösta. Häromnatten schaktade jag snö mellan klockan tre på natten och åtta på morgonen. Det är härligt på något sätt. Alldeles tomt och stilla. Man kanske ser någon bil framåt fem, men annars är det inte en själ ute.
När kaffet är slut väntar arbete igen. Snöhögar som tillverkades för ett eller ett par dygn sedan ska bli spår. En dryg kilometer av den 3,2 kilometer långa konstsnöslingan är klar och om vädret håller i sig kan Mats och Gösta och gänget bygga på med närmare 200 meter om dagen.
– Den tillverkade snön måste ligga minst ett dygn och torka till innan vi kan flytta den, förklarar Mats. När vattnet som kommer med tillverkningen runnit undan blir en lite gulaktig, kornig snö kvar. Färgen kommer av att vattnet innehåller humus. Den hjälper till att binda luft och vatten till snö så även om resultatet ser lite smutsigt ut så är det positivt.
När den färdiga snön schaktats på plats ska spåren dras upp. Det görs med pistmaskinen eller med skoter. Sedan är det fritt fram för åkarna.
– Skidåkning har blivit hett. Folk är igång från sex på morgonen till midnatt, säger Gösta.
Kängor och mössor dras på igen. Utanför stugan vräker snön ner, både från himlen och från kanonerna. Slutet på arbetsdagen är långt borta.
– Det är lika bra att inte räkna arbetstimmarna, säger Mats. Belöningen för oss är när det är fullpackat på parkeringen. Häromdagen fick Gösta bli p-vakt och hjälpa till att hitta platser. Det är härligt!
Fotnot: Läs mer om öppna spår i länet på www.skidspar.se och sök på respektive kommun.