Ett återkommande ord till Språkspalten är brukare. Man ska inte kalla människor för brukare, anser en del, med argumentet att det låter för abstrakt och kanske till och med avståndstagande. Så är det onekligen lätt att känna, men problemet är att det ibland är ganska svårt att hitta ett fullgott alternativ.

Nu har användningen av ordet brukare analyserats närmare av Terminologicentrum (TNC) och Socialstyrelsen. Efter en remissrunda hos landets alla kommuner har man enats om rekommendationer, som finns på TNC:s hemsida.

TNC landar i slutsatsen att brukare är ett ord som fyller en funktion och man rekommenderar det som en övergripande term i sammanhang då en sådan behövs. Brukare inom socialtjänsten är jämförbart med begreppet patient inom vården, skriver TNC.

Men brukare är just en övergripande term och talar man om enskilda personer eller specifika grupper bör något annat ord användas, anser TNC. Man ger också en rad exempel på ord som kan användas, beroende på sammanhanget. Exempelvis assistansanvändare, den äldre och mottagare av hemtjänst. Brukare innefattar följaktligen ett brett fält av människor.

När brukare började användas inom den offentliga sektorn var tanken att personens delaktighet skulle bli tydligare. Det handlar om att "ta något i bruk".

Ett begrepp som däremot får tummen ner av Socialstyrelsen i det här sammanhanget är kund. Klient kan användas men inte på samma övergripande sätt som brukare.

Jag kan varmt rekommendera ett besök på TNC:s hemsida för den som vill läsa ytterligare om definitionerna.