Lotta Forsén minns sin make Boije med värme. Förutom att han var human, rättvis och familjekär bar han också på ett stort sportintresse. "Det är nog mer enkelt att säga vad han inte tyckte om. Motorsport var väl inte det som han tittade på, utan det var annan fysisk sport. Friidrott, vintersport, ishockey, fotboll... Trav spelade vi på ibland", berättar hon.
”Var rädd om dig.”
De exakta orden sa Lotta Forsén, fortfarande halvslumrande, till sin make Boije varje morgon, när han kom in i sovrummet för att säga hej då inför en ny arbetsdag.
"Det vet du att jag är", var svaret som hon fick, varje morgon.
Hon förklarar att rutinen till stor del har handlat om att Boijes arbete trots allt var riskfyllt. Han, som var byggnadsarbetare, blev själv vittne till en arbetsplatsolycka för 10-15 år sedan, där en av hans kollegor miste livet.
Men orolig för Boije, det har Lotta ändå aldrig varit.
– Jag har aldrig varit orolig för att det ska hända. Boije var naturligtvis ganska trygg, säger hon och menar att NCC, där han jobbade, borde ha ett brett säkerhetstänk med tanke på företagets storlek.
Hon tillägger:
– Men vi gjorde ändå det där varje morgon – och det gjorde vi den här morgonen också.
”Den här morgonen.”
Den 24 februari 2022.
Dagen då Boije var med om en allvarlig arbetsplatsolycka.
Dagen då Lotta blev änka.
"Det är min vardag nu, att han inte är bredvid mig. Men när jag pratar om honom, då uppstår naturligtvis längtan efter honom och det vi hade"
Lotta Forsén
Änka
DÖDSDAGEN
På Lottas arbete var kriget i Ukraina, som nu brutit ut på allvar, det främsta samtalsämnet för dagen. Hon funderade över vad hennes samhällsintresserade man skulle säga om det, när de träffades efter arbetsdagens slut.
När hon trampade hem på sin cykel, genom ett piskande regn, minns hon också att hon tänkte på Boije, men av en annan anledning. Hon förklarar att hans arbete blev svårare att utföra vid den typen av väder – och att hon tyckte synd om honom.
Med tanke på vädret blev hon inte förvånad när hon kom hem till en full postlåda och ett låst radhus. Vanliga dagar brukade Boije sluta sitt arbete någon timme innan henne, men hon antog att ovädret hade gjort honom försenad.
– Jag tänkte "han är nog på väg".
Lotta Forséns make Boije, som gick bort i slutet av februari 2022, satte alltid sin familj i första hand. "Så fin med barn var han. Våra flickor har haft en pappa som... De var väldigt nära honom", berättar Lotta.
Men så ringde telefonen – och rösten i andra änden, från akutmottagningen, skulle snabbt få Lotta att förstå att regnet inte alls var orsaken till att hennes make inte hade kommit hem i tid.
Nej, rösten i andra änden skulle komma att vända upp och ner på hela hennes liv.
Genom telefonen fick Lotta sparsamt med information, men det framgick att Boije hade varit med om en olycka och hon ombads ta sig till akutmottagningen i Linköping.
– Man blir som i ett litet vakuum och det blir kaos, men det är inte så att man faller ihop som en trasa. Jag var ju tvungen att ta mig dit, jag var tvungen att vara rationell också.
Boije Forsén var byggnadsarbetare. I februari 2022 skulle han montera en trappa i Ebbepark. Han klämdes och avled senare av sina skador.
DÖDSBESKEDET
Väl på akuten fick Lotta, i sällskap av sin syster, invänta kirurgerna. Sekunderna av tystnad, när de väl kom in i rummet, var outhärdliga.
– Alltså, jag tror att det är helt omänskligt att vara i en sådan situation, säger Lotta och fortsätter:
– Man tittar på deras ansiktsuttryck, man försöker utläsa någonting... Och man har ingen aning.
För en liten stund trodde hon att kirurgerna skulle ta med henne upp till en avdelning, att hon snart skulle få träffa sin man.
Så blev det inte.
Enligt Lotta Forsén var maken Boije en human person, som brann för rättvisa och alla människors rätt till att få vara sig själva. "Där var vi väldigt lika. Jag hade nog inte kunnat bli förtjust i någon som inte delade mina värderingar", säger hon.
I stället fick Lotta beskedet att kirurgerna hade gjort vad de kunnat, men att Boijes liv inte gick att rädda.
– Jag blev...
Hon funderar, letar efter orden.
– Min syster bröt ihop och bara grät. Hon sa till mig "Lotta, du måste reagera", men jag var bara tom. Det var för mycket att ta in, tror jag.
OLYCKAN
Dagen då Boije miste livet skulle han montera en trappa på ett bygge i anslutning till stadsdelen Ebbepark. Arbetet var en del i nybyggnationen av 111 hyreslägenheter.
Trappan lyftes på plats, men enligt Arbetsmiljöverkets utredning kunde monteringen inte ske på rätt sätt. Den släppte från sitt läge och Boije, som stod i trappan, föll. Han klämdes då fast, mellan trappan och betongväggen.
När Boije skulle montera en trappa i Ebbepark i Linköping föll trappan och han klämdes. Han avled senare av sina skador.
Amelie Winberg, presschef på NCC, vill inte ställa upp på en intervju. Hon väljer i stället att svara på Correns frågor via mejl. Hon skriver att "varje arbetsplatsolycka är i våra ögon en olycka för mycket". Vidare konstaterar hon att det är enormt viktigt att företaget lär sig av varje tillfälle och gör allt de kan för att förebygga att något liknande händer igen.
"Vi arbetar hela tiden med att säkra vår arbetsmiljö och vi strävar efter olycksfria arbetsplatser. Olyckan som trots detta hände i Linköping är en tragedi och våra tankar är med den olycksdrabbades familj och kollegor", skriver Amelie Winberg.
I februari 2022 klämdes Boije till döds i sitt arbete, då han skulle montera en trappa i Ebbepark i Linköping.
TIDEN EFTER
Efter olyckan väntade en tuff tid för Lotta. De första dagarna spenderade den nyblivna änkan, tillsammans med de två döttrarna, i sängen. Hon vet inte hur många dygn som hann passera utanför det stängda sovrumsfönstret, som täcktes av den neddragna rullgardinen.
Men där, i sängen, kunde de inte stanna.
– En arbetsplatsolycka blir en polisutredning, ett arbetsmiljöbrott, så det var väldigt mycket kring det. Det var inte bara att förlora sin man utan jag var mitt uppe i en process också, där jag var part mot NCC, förklarar Lotta.
Hur var det att balansera sorgen och rättsprocessen samtidigt?
– Jag fick bara vara fyrkantig ibland.
Lotta Forsén träffade sin make Boije på valborgsmässoafton 1991. Efter det var de ett självklart "vi". Tillsammans fick de två döttrar och byggde upp ett gemensamt liv, som fick ett tvärt slut i februari 2022 när Boije gick bort i sviterna av en arbetsplatsolycka.
Tillsammans med en vän läste Lotta utredningarna, ord för ord, mening för mening, sida för sida. Hon var övertygad om att det skulle väckas åtal.
– Det var så tydliga arbetsmiljöbrister. De är konkreta, det är inget luddigt, det är tydligt.
BRISTERNA
I sin utredning av olyckan konstaterar Arbetsmiljöverket att både undersökning och riskbedömning av arbetsmoment saknades, trots att det, enligt NCC:s egen instruktion, ska genomföras och dokumenteras skriftligt.
Därtill skriver Arbetsmiljöverket att trapptillverkarens monteringsinstruktion inte var känd för de medarbetare som utförde monteringen och att den därmed inte följdes vid händelsen.
De lyfter också det faktum att NCC inte stoppade arbetet, riskbedömde det och tog fram en ordentlig instruktion för hur arbetsmomentet skulle utföras, trots att samma problem fanns under trappmontaget på tidigare våningsplan.
Arbetsmiljöverket konstaterar flera brister vid det bygge som kom att kosta Boije livet i februari 2022.
"Vi delar inte den beskrivning som Arbetsmiljöverket lämnat", skriver NCC:s presschef Amelie Winberg.
Hon fortsätter:
"Som framkom efter olyckan hade man genomfört två arbetsberedningar inför montaget där de medarbetare medverkat som sedan också utförde arbetet. Enligt uppgifter var det sätt på vilket man utförde montaget väl känt av medarbetarna och man hade också arbetat i enlighet med detta i de tidigare trappmontagen."
Lotta är av en annan åsikt.
– De (NCC) har inte gjort vad de ska. Därför är min man död. De har slarvat något otroligt med sina lojala medarbetares liv, på ett sätt som man kanske inte förstår att ett stort bolag kan göra, säger hon.
Lotta Forsén träffade maken Boije för första gången på valborgsmässoafton 1991, genom gemensamma vänner. Sedan den kvällen hängde de ihop, som en självklar duo. Boije, som var byggnadsarbetare in i det sista, hade hittat sitt kall i livet redan när han och Lotta träffades. Yrket var lite av hans identitet, menar änkan.
NCC:s Amelie Winberg delar inte den bilden.
"Det är enormt tragiskt att den här olyckan kunde hända. Vi beklagar det djupt och vi gör allt vi kan för att förebygga att något liknande händer igen. I det här fallet anser vi inte att det är brister i NCC:s säkerhetsarbete som orsakade olyckan (...)", skriver hon i ett mejl.
Hon framhåller att olyckan i Linköping har utvärderats specifikt och att företaget nu gör allt för att något liknande inte ska hända igen.
"NCC har ett viktigt ansvar i att se till att alla har förutsättningar att utföra sitt arbete på ett säkert sätt. Utöver det har alla aktörer som vistas på arbetsplatsen olika typer av ansvar, till exempel att alltid följa de rutiner och föreskrifter som finns och som man också åtagit sig att följa", skriver Amelie Winberg.
BESLUTET
Efter sin utredning beslutade Arbetsmiljöverket att överlämna ärendet till Åklagarmyndigheten för åtalsprövning.
Men, något åtal väcktes aldrig.
Ingen ställs till svars för den arbetsplatsolycka som tog Boijes liv ifrån honom.
– Jag har nog fortfarande inte landat i att det är så, säger Lotta.
"Det är min vardag nu, att han inte är bredvid mig. Men när jag pratar om honom, då uppstår naturligtvis längtan efter honom och det vi hade", säger Lotta Forsén om maken Boije, som omkom efter en arbetsplatsolycka i Linköping i februari 2022.
I sitt beslut skriver kammaråklagaren att det inte går att bevisa att "den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott" och att ytterligare utredning inte kan antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt.
LIVET I DAG
Sedan förlusten av sin Boije har Lotta överraskats av en nyupptäckt skörhet. Att plötsligt förväntas stå på egna ben, efter att ha spelat som ett tvåmannalag i många år, har varit tufft.
– Jag hade nog en förväntan om att jag skulle vara starkare, säger hon och tillägger:
– Nu är det inte "jag och Boije" utan nu är det "jag". Jag tänkte att det där jaget, det är nog ganska starkt, och det var det inte.
Samtidigt förstår änkan att hon har blivit sitt nuvarande jag tillsammans med Boije, efter de 31 år som de hann dela. Att anpassa sig efter ett liv på egen hand har varit svårt.
– Man har nog en föreställning om hur man är som person, men den föreställningen har man ju när man är stark och den stämmer inte sedan, när man är i sorg och så ledsen och skör.
"Jag var för ledsen för att vara arg, det hade varit skönt att vara arg, men jag orkade inte vara arg"
Lotta Forsén
Samtidigt känner Lotta ett visst hopp om livet framåt. Planen om livet tillsammans med Boije är förlorad, med någonstans har hon ändå landat i att det finns en annan framtid för henne.
– Jag tänker att jag kommer dela min framtid med mina döttrar och familj och att jag har rätt att fortsätta och hitta min väg. Det har jag väl landat i, att det är okej att det blir en annan väg.
Hur lång tid tog det att hitta acceptansen kring det, att det är okej att livet blir något annat?
– Det är nog något som man får jobba med hela tiden. Det handlar nog mest om att jobba med sorgen över att Boije inte får vara kvar. Jag tänker att jag kommer ha ett bra liv framåt, men jag kommer alltid bära med mig en form av sorg, säger Lotta och fastslår:
– Men acceptansen att det är okej för mig att få vara med, att forma ett nytt liv, den jobbar jag nog med hela tiden.
