Storasyster Ella om lillasyster Almas självmord – "Nu är vi bara fyra spelare"

När Alma var 19 år och Ella 29 så påbörjar de en svensk klassiker tillsammans. På Vansbrosimningen, ett simlopp utomhus på tre kilometer, ville Alma inte simma i våtdräkt.

– Nästan alla har ju våtdräkt för det är ganska kallt. Så jag tyckte att Alma också skulle ha det. Men nej, "jag kör i baddräkt" sa hon.

Efter loppet skulle Ella krångla sig ur sin våtdräkt.

– "Om du hade gjort som jag så hade du varit färdig nu!" sa Alma till mig då. "Det var ju bra att någon av oss gjorde rätt", svarade jag. Så höll vi på hela tiden. Vi var snälla mot varandra men också på varandra.

Alma var i väldigt god form. När de cyklade Vätternrundan tyckte Ella att de skulle sakta in i Ödeshög. Men det tyckte inte Alma.

– Hon ville ändå cykla med mig trots att hon hade kunnat cykla mycket fortare. Hon var verkligen en lagmänniska.

Ella Sigvardsson bor i Linköping. Hon önskar att alla som gör värnplikten och deras anhöriga tar del av deras historia, så att de kan ta eventuella varningssignaler på att allt inte står rätt till, på allvar.

Foto: Albin Winther

Alma och Ella hann aldrig göra klart hela den svenska klassikern. Innan de hann springa Lidingöloppet 2022 så ryckte Alma in i värnplikten.

Redan när hon är hemma på sin första permission, efter några veckor, märker familjen att Alma inte riktigt är sig själv.

Och fem månader senare – i februari 2023 – är Alma långt ifrån sitt vanliga, starka, glada och envisa jag. Hon har rasat i vikt, har hjärtarytmi och sömnsvårigheter. Hon är rädd och orolig. Hon lämnar värnplikten på Helikopterflottiljen för att vila upp sig och få i sig mat. Hon åker till föräldrarnas mjölkgård på södra Öland och blir sjukskriven under en tremånadersperiod.

När Ella får veta att Alma kommer vara hemma på Öland så bestämmer hon sig för att söka ledigt och åka hem.

– Jag kommer ihåg att jag packade hela bilen full. Tennisrack och innebandyklubba. Allt som Alma skulle tycka var roligt. Jag ringde hem när jag körde ut ur stan och då skulle de äta lunch. Jag hörde hennes röst lite i bakgrunden, och så bara körde jag. Men jag hann bara till Målilla.

Ella Sigvardsson förlorade sin yngsta lillasyster i suicid. Hon tog sitt liv efter fem månader i värnplikten.

Foto: Albin Winther

Där får Ella ett telefonsamtal.

– Det är mamma som ringer och jag tycker att hon ringer på en konstig tid. "Varför ringer du nu?" säger jag. "Alma är död", säger hon.

Ella får svårt att hitta orden för att fortsätta berätta. Hon blir tyst ett tag.

Hemma i sitt flickrum på Öland har lillasyster Alma skjutit sig själv med sitt jaktgevär.

Ella kör hem till Öland. Hon minns inte mycket av bilfärden hem.

– Jag borde inte ha kört. Jag borde ha tagit tåg eller buss eller att någon kom och hämtade mig. Men jag kunde inte tänka klart.

Ella, Frida, Rut, Kerstin och Alma. Så heter de fem systrarna, som nu är fyra kvar i livet. Dagarna efter att Alma hade avslutat sitt liv i sitt flickrum åkte alla systrarna hem till gården.

– Vi försökte andas och fortsätta att finnas till. Vi hjälpte mamma och pappa med våra djur. Fortsatte att mjölka korna.

Alma Sigvardsson blev 20 år gammal.

Foto: Privat

Ella beskriver det som tudelat att vara hemma på gården under den här perioden.

– Man kommer inte undan när man är där. Allt som är hemma är ju hon. På ett sätt kanske det är bra att man är där men det är också väldigt tungt, säger hon.

Ella Sigvardsson bor i Linköping och jobbar som veterinär på Jordbruksverket. Tidigare jobbade hon som länsveterinär. Då kunde det hända att människor ringde in för att larma om självmord, och det stod Ella inte ut med längre. Så hon bytte jobb till det hon har idag.

Alma gick på gymnasiet i skånska Bollerup. Hon gick hästinriktning.

Foto: Privat

– Alma var väldigt duktig med djur väldigt tidigt. Hon hade känsla för får, kor och hästar och hundar. Hon var en duktig ryttare och hon tränade med våra hundar och lärde dem olika tricks som de fortfarande kan.

Mellan tårarna berättar hon. Om hur det var när Ella övningskörde med Alma. Om hur lika de var.

– Ibland kallade de henne för Lill-Ella och mig för Stor-Alma.

Ella Sigvardsson till vänster och Alma Sigvardsson till höger.

Foto: Privat

Ella berättar om den starka kärleken mellan systrarna. Om tomrummet och den bottenlösa saknaden.

– För alla oss systrar är hon en så stor del. Vi hörs ju så ofta, vi har alltid varit ett lag. Och nu är vi bara fyra spelare. Det är jättehemskt. Hon fattas oss. Hela tiden.

Alma var full av drömmar. Ella har svårt att berätta om dem i hennes ställe.

– Jag skulle vilja att hon beskrev dem. Men det kan hon ju inte.

Det militära var i alla fall inte Almas slutmål. Det säger både Ella och deras mamma, Stina Sigvardsson.

– Det var liksom en utmaning som hon skulle testa. Så hon var väldigt inställd på att göra det men hade inte någon plan på att göra karriär där. Det var mycket reklam där det stod "anta utmaningen" och liknande.

Blev hon sporrad av det, tror du?

– Ja, det tror jag. Hon gillade att ta sig an utmaningar. Hon tyckte det var kul att testa om saker gick.

Ella Sigvardsson fick dödsbeskedet när hon satt i bilen och var på väg att köra hem till Öland för att finnas där för lillasyster Alma.

Foto: Albin Winther

Försäkringskassan har i sin utredning slagit fast att det var värnplikten som orsakade Almas dåliga mående.

Mats Antonson, som vid tillfället var chef över Helikopterflottiljen, säger i en tidigare intervju med Corren att deras utredning visar på att de inom Försvarsmakten har gjort vad de har kunnat, och att de har agerat på de varningssignaler som fanns i Almas fall.

Ella tycker att Försvarsmakten borde ta ett större ansvar.

– Hon var helt frisk när hon kom dit. Hon blev sjuk av att vara där. Försvarsmakten säger hela tiden att det är myndiga personer som har ansvar för sitt eget mående. Men hon tog ansvar. Det var ju hon som sökte vård. Vad mer skulle hon ha gjort? Om det är någon som gör värnplikten idag och mår dåligt så vill jag säga: du får sluta. Du får söka vård. Det här är inte hela världen. Jag hoppas att alla anhöriga har hört det nu.

Sista gången som Ella och Alma träffades var de och köpte en begagnad triathlon-cykel. De klippte även kvigor hemma på gården.

– Det måste ha varit under en av de sista permissionerna. Det är de två sista minnena jag har. Sen skulle hon åka tillbaka till Kvarn och jag köra dit jag jobbade. Så sa vi hejdå. Det är den sista gången.

Ella Sigvardsson jobbar som veterinär på Jordbruksverket och bor i Linköping.

Foto: Albin Winther

När Ella ska berätta vad hon hade velat göra om Alma fanns i livet idag, så är det de vardagliga sakerna som hon återkommer till. 

– Jag skulle vilja gå på standup igen och höra hennes skratt. Ta med henne ut hemma och höra hennes kommentarer om olika djur. Se henne busa med våra systerdöttrar. Jag önskar mig bara jättevanliga saker.

Ella tror på en Gud. På sätt och vis har den tron hjälpt henne. 

– Det kan vara skönt att tro att det finns en himmel. Men det är svårt att förklara med Gud det som har hänt med min syster. Det kan jag inte.

Vet du mer? Kontakta Correns reporter vendela.kallmark@corren.se – du får vara anonym.

Här kan du skicka nyhetstips krypterat: Skicka nyhetstips genom Newsleaks

Vi brukar vara återhållsamma med att berätta om metoder vid suicid. I den här texten har vi valt att göra det.

Alma blev 20 år gammal.

Foto: Fanny Asplund/Sveriges radio