Ben var Sargonias pojkvän vid tiden för hennes försvinnande. "Vi har ju aldrig gjort slut", konstaterar han. Hon har varit borta i 28 år.
Löven har börjat falla i trädgården utanför. Det vibrerar i soffbordet när telefonen ringer. Okänt nummer. Han svarar. "Det gäller Sargonia." Ben blir överrumplad. Under de många år som passerat har han tänkt på Sargonia ibland. Nu är det bara några dagar sedan sist.
De allra flesta kan nog minnas slutet på sin första kärleksrelation. Kanske skildes man som vänner, kanske blev någons hjärta krossat. När Ben för första gången på många år blickar tillbaka på sin första stora kärlek Sargonia finns inget sånt slut. Ena dagen gjorde de upp planer för framtiden, sedan var hon plötsligt borta. Först femton år senare dödförklarades hon, men kroppen har aldrig återfunnits.
Sargonias tidigare pojkvän, en krögare i Linköping, misstänks ha mördat henne – med svartsjuka som motiv. Mannen nekar till brott. I rätten kommer Ben senare att beskriva honom med Sargonias ord – som psykotisk och kontrollerande. Men det vittnesmålet kommer först i januari 2024.
När Ben står med telefonen i handen är det fortfarande höst 2023. Nästan 28 år har passerat sedan han sist såg Sargonia. Personen i telefonen är italiensk polis och berättar att krögaren gripits i Italien. Linköpingskrögaren har åtalats för mordet på Sargonia i domstolen Imperia i norra Italien. Nu vill den italienska polisen veta om Ben kan tänka sig att vittna?
– Jag var osäker på vad jag skulle minnas, men om jag kan vara till någon hjälp på något vis, så självklart. Det är stort av italiensk polis att försöka få honom fälld en gång för alla. Fast det kommer ju inte att förändra någonting. Hon kommer ju ändå att finnas i tankarna, både hos mig och hennes familj. Men det är ändå bra att få veta vad som hände.
Ett lätt snöfall har täckt Norrköpingsvillan i vitt. På uppfarten står en moped. Mannen som öppnar dörren ler vänligt.
– Välkomna!
Det är vinter och året 2024 närmar sig. Då fyller Ben 50 år. Han heter egentligen något annat, men har en utsatt position i sitt yrke och har därför valt att vara anonym. Han visar runt i villan, med stilren inredning i vitt och grått. Den 20-årige sonen som skymtar förbi på väg till jobbet är påfallande lik honom.
För 28 år sen bodde Ben i Linköping. I alla fall tillfälligt. Det fanns planer på att stanna, men det blev inte så. Något hände.
Decennierna har passerat. Minnena ligger väl dolda. Ben sitter tyst i den ljusgrå soffan. Men så kommer de plötsligt tillbaka.
Sargonia Dankhas första lägenhet låg på Hamngatan i Linköping.
Den första kvällen
I en sparsamt möblerad lägenhet ligger ett ungt par i varandras armar. De sover nära, nära och vilar fridfullt i värmen av varandras kroppar. Lägenheten är välplanerad och dagtid fylls den av ljus. Det är den unga kvinnans allra första lägenhet. Hon har nyss flyttat in, så det är ännu sparsamt möblerat, men hon har gett den unge mannen en nyckel. Hon vill gärna att han ska vara hos henne, men hela dagarna och ibland hela veckor är han borta. Om några månader ska det bli annorlunda, då räknar de med att kunna skapa ett gemensamt hem i lägenheten.
Men då kommer allt vara förlorat.
– Jag kommer ihåg första kvällen i hennes nya lägenhet. Det var jättemysigt att bara ligga och hålla om varandra hela natten. Det var första gången vi var helt och hållet ensamma på det sättet.
Hamngatan. Här sov det unga paret en första natt tillsammans. Tätt omslingrade på en madrass. "Det var romantiskt." Sedan försvann Sargonia Dankha spårlöst.
Det unga paret
I april 1995 rycker en kull värnpliktiga in vid Linköpings garnison. Ben är en av dem. Han ska fylla 21 bara några veckor senare och är egentligen en Norrköpingskille, men plikten kallar och därför blir Linköping hans tillfälliga hem. De lediga kvällarna tillbringar han ofta med lumparkompisarna i Linköpings krogliv och det är där han träffar den jämnåriga Sargonia Dankha. Han faller pladask. Ben är helt hänförd, av hennes skönhet och värmen i hennes personlighet.
21-åriga Sargonia Dankhas försvinnande i november 1995 har engagerat många, men trots att hon är dödförklarad vet man inte vad som hände henne.
– Bilderna som är i tidningarna gör henne inte rättvisa. Hon var mycket, mycket vackrare. Jag frågar mig fortfarande hur det kunde bli så att hon valde just mig.
Han skrattar lite vid minnet av den första stora kärleken.
I 90-talets Linköping fortsätter värnpliktstjänstgöringen för den 21-årige Ben. Samtidigt som han kommer närmare gruppen av lumparkompisar under tjänstgöringen, tillbringar han nästan alla lediga kvällar och helger med Sargonia. De fikar med hennes kompisar, spelar sällskapsspel och äter middag. Paret tillbringar så mycket tid ihop som de bara kan.
– Varje kväll som vi kunde så gick vi ut, men sen kunde jag ju vara borta en vecka eller två i skogen också.
På Café Gyllen, mitt emot det som idag är köpcentrumet Gränden, brukade Sargonia och hennes vänner träffas.
– De var många som alltid hängde där, så när jag var klar för dagen åkte jag alltid dit. Ibland ringde jag så vi stämde träff, men oftast så möttes vi där. Hon var antingen där eller hemma.
Han skrattar till. Det var helt andra tider. Mobiltelefonerna hade ännu inte funnit sin självklara roll i vardagen. De mobiler som fanns hade inga appar med aktiverade platstjänster.
– I gruppen var det hon som var centrum. Hon var så snäll, så varm. Det var det som gjorde henne till mittpunkten. Alla ville prata med henne och hon hade många vänner. Jag satt mest bredvid, lite tyst så där. Hon försökte få med mig i gruppen och hennes vänner var jättetrevliga. Hennes lillebror var med också. Han var jätteglad jämt, jag minns att han var en skojig grabb.
Ben minns hur han tillbringade all ledig tid med Sargonia. Så fort han var klar för dagen på regementet åkte han ner på stan för att träffa henne.
Vid ett tillfälle ska Ben följa med hem till hennes föräldrar. Den 21-årige pojkvännen skulle visas upp för familjen.
– Jag var jättenervös förstås. Hon sa att det var hur lugnt som helst och att det kommer gå bra. "Du behöver inte vara rädd", sa hon. När vi var där sen, så höll hon sig nära så att jag inte skulle vara orolig.
Han ler lite vid minnet.
– Det var ganska annorlunda då. Jag är själv muslim och hon var kristen ortodox och det var ju lite tabu på den tiden att man korsade gränserna på det viset. Men hon och hennes familj var helt underbara. Så det var jättehärligt.
Sargonia flyttar hemifrån, till en alldeles egen lägenhet på Hamngatan. De får äntligen lite tid ensamma. Ben börjar övernatta hos henne och åker tillbaka till Garnisonen tidigt på morgonen.
– Det var en jättefin lägenhet, men ganska ont om möbler. Det var ju hennes första lägenhet, så sängen var mer som en madrass på golvet. Hon såg så mycket fram emot att inreda lägenheten. Vi hade så bra dagar där. Det var så romantiskt.
Sargonia lämnade sin lägenhet på Hamngatan morgonen hon försvann.
Expojkvännen
De kommer närmare varandra. Sargonia börjar anförtro sig till Ben, hon berättar att hon har varit tillsammans med en annan kille förut, en krögare som är betydligt äldre. Han vill inte acceptera att det är slut, säger hon till Ben.
– Hon var så ung när hon träffade honom. Han var mer än dubbelt så gammal och överöste henne med presenter. Sen blev han ganska snabbt kontrollerande. Hon var en älskvärd människa. Hon var så otroligt varm och bjöd på mycket känslor. Trots bakgrunden med det jobbiga exet så försökte hon hela tiden vara glad.
Det jobbiga exet var ett samtalsämne bland hennes vänner, minns han. Krögaren som Sargonia tidigare haft en relation med beskrevs som svartsjuk och kontrollerande.
– Hon var rädd för honom. Det hade hon även sagt till polisen. Han kontaktade henne ofta. Han ringde, han stötte på henne ute på stan.
Ben skakar sakta på huvudet och blir sedan stilla.
– Eller som den gången då han kom till nya lägenheten med en pistol. Det är den enda gången jag har sett honom. Han riktade pistolen mot bland annat mitt huvud. En väninna var där då också. Sargonia försökte lugna honom och få ut honom därifrån. På något sätt lyckades hon.
På frågan om han själv var rädd, så rycker han nästan omärkligt på axlarna.
– Det var ju en traumatisk händelse, men det var ingenting jag reflekterade över då. Vi var lite rädda, men var väl mest arga. Jag var så ung. Man hade inte det där konsekvenstänket på samma sätt som idag. Efteråt pratade vi mycket om ilskan över att han kom dit så där.
Sanremo. Här har krögaren bott i många år, nästan sedan han lämnade Linköping. Han står nu åtalad, misstänkt för mord på Sargonia Dankha som försvann spårlöst i november 1995 i Linköping.
Försvinnandet
Bara några dagar efter att mannen kommit oinbjuden till Sargonias lägenhet ser en av hennes bekanta hur hon korsar Trädgårdstorget. Det är den 13 november 1995. Det är sista vittnesmålet av Sargonia vid liv. Men då är Ben ute på övning med Försvarsmakten.
– Jag hade nog varit ute i fält några dagar. Så på eftermiddagen eller kvällen åker jag ner till stan. Först till kaféet på Gyllentorget, men hon var inte där, så jag gick till hennes lägenhet. Hon var inte hemma. Jag minns inte säkert, men jag tror att jag stannade hela natten. Hon kom inte hem, så på morgonen åkte jag tillbaka till kasernen.
Han tittar ut genom fönstret. Snön faller stillsamt utanför. Ganska exakt 28 år har passerat sedan den där dagen.
– Kvällen efter får jag tag på några av hennes vänner som berättar att hon är borta och att hon är polisanmäld som försvunnen. Då hade hon redan varit borta ett par dagar.
Vad tänkte du då?
– Vi var väl alla inne på att det var han som hade gjort något. Polisen tog in mig på förhör och konstaterade att jag hade alibi eftersom jag varit ute på övning. Sen kom det ut i tidningarna ganska snabbt att hon var försvunnen och att de misstänkte att hon var mördad.
Mördad? För Ben var det svårt att förstå.
– Jag mådde ju inte så jättebra. Vi åkte ut i fält igen. Om jag får kritisera militären så var det ju ingen som fångade upp en eller hade samtal eller så. Ingen psykolog eller något sånt. Min grupp var jättebra och stöttade mig jättemycket. Vi pratade mycket om vad som hänt.
Övningen fortsatte, med uppgifter som skulle lösas. Chocken och sorgen fick Ben bära inombords.
– Vi gick ju runt med skarpladdade vapen. Jag kunde ju ha fått en knäpp eller vad som helst. Nu är jag som person ganska stark mentalt, men ändå. Det var inte alls bra skött av militären. Jag vet att det är mycket bättre idag, men det var det inte då.
Kunde du ta in att hon var borta?
– Det är en så sjuk händelse så man kunde ju inte det. Men ju mer det stod om det i tidningarna, desto mer förstod jag att det var sant. Fast jag hade en liten förhoppning om att hon bara var bortförd, men fortfarande vid liv.
Han sitter helt stilla i den ljusa soffan. Minnena är tunga att bära.
– När de började skriva att han var gripen för mord, så börjar det sakta sjunka in att hon förmodligen var borta för alltid. Det var tungt. Jag fick många kramar av kamraterna i lumpargruppen. Det blev många tårar tillsammans.
Veckorna efter försvinnandet håller han kontakten med hennes vänner.
– Det var ganska många arga känslor som diskuterades när vi träffades. Hos mig finns det fortfarande ett hat mot mannen som misstänks för mordet. Det kommer jag alltid att ha, men inte så att jag låter det ta över mitt liv.
Trots att han är kritisk till Försvarsmaktens dåtida hantering av hans sorg, blev värnpliktsuppdraget ändå på sätt och vis räddningen i den akuta krisen.
– Man hade sina militära uppgifter att lösa hela tiden. Hade jag bara gått hemma i den sorgen hade jag kanske gått under i de tankarna.
Efter lumpen skulle de vara ihop i Linköping på något vis, hade Sargonia och Ben tänkt. Men när värnplikten är över har allt förändrats.
– Vi hade ju bara känt varandra i sex månader, men det var mitt längsta förhållande dittills.
Ben är i sorg i flera år efter Sargonias försvinnande. Än idag tänker han fortfarande på henne.
Sorgen
När värnpliktstiden är slut, så finns inte längre något som håller honom kvar i Linköping. Sargonia är försvunnen. Han flyttar tillbaka till Norrköping. Med sig bär han en känsla av skuld. Krögaren som Sargonia tidigare haft en relation med misstänks ha mördat henne av svartsjuka.
– Om vi inte hade blivit ett par så kanske det här inte hade hänt. Men sen vet man ju inte. Hon hade kunnat bli ihop med någon annan kille och så hade det hänt ändå. Det är bara hos mig, det är ju ingen annan som tänker så.
Ben sörjer djupt i flera år. Sedan går livet vidare. Han gifter sig, skaffar barn, skiljer sig.
– Hon har alltid funnits med som ett varmt minne, funnits i mitt hjärta och mina tankar, men utan att det stört relationerna som kommit efter. Min sorg är inte i närheten av vad hennes mamma, pappa och bror måste känna. Den sorgen måste vara så oerhörd.
Trots att han vet att hon är dödförklarad och med största sannolikhet varit död sedan hon försvann den 13 november 1995, hemsöks han fortfarande, 28 år senare, av tankar som spelar hoppet ett spratt.
– Hon dyker fortfarande upp i mitt minne. Jag tänker på de trevliga stunderna vi hade och så är det den här sjuka lilla tanken – kan hon fortfarande vara vid liv någonstans? Det finns egentligen inget hopp, men det är som mindgames, tänk om hon sitter inlåst någonstans? Tänk om hon överlevde?
Sargonias kropp har aldrig återfunnits, trots polisens eftersökningar.
– Om kroppen hade hittats hade man fått ett avslut. Inte minst för hennes föräldrar, hennes bror och vänner och så.
Ben har inte haft kontakt med Sargonias familj på många år. Han är rädd att tynga dem i deras svåra sorg, att påminna ytterligare en gång om allt det hemska och riva upp deras sår.
När rättegången inleddes i italienska Imperia i oktober 2023 var Sargonias mamma och bror där. Det var en tung dag för dem. Rättegångsdagarna är utspridda. Den 10 januari vittnade Ben.
När rättegången inleddes fick den misstänkta krögaren stå i en bur i rättsalen i Italien.
Rättegången
I januari ligger snön tjock över Östergötland. Vägarna är täckta av en isskorpa när Ben lämnar svensk mark. När han landar möts han av palmer på väg mot Sanremo, staden där den misstänkte gärningsmannen bott i många år.
Dagen därpå – den 10 januari 2024 – ska han möta krögaren i rätten.
Domstolen ligger i kuststaden Imperia. Rättssalen är inredd i mörka träslag och juristerna har traditionsenliga svarta kappor. På salens högra sida finns en bur där den misstänkte ska placeras när förhandlingen börjar.
Under vittnesmålet kommer Ben att få berätta om pistolhotet. Han kommer att återge saker Sargonia har berättat för honom. Som hur krögaren hotade henne.
– Han berättade för henne om en man som hängde sin fru och skar halsen av henne. Då sa han till Sargonia att han skulle göra samma sak med henne. Han förföljde henne och trots att hon ringde polisen så gjorde de inte så mycket.
Den misstänkte krögaren förnekar brott. Men hans version har ännu inte hörts.
När Ben kliver in i rättssalen har Sargonia varit försvunnen i 28 år och två månader.
– Hon var min första stora kärlek.
För Ben var det självklart att resa till Italien och vittna för Sargonias skull.