Foto: Albin Winther
Pling! Det dimper ner ett mejl från Linköpings kommun i Elin Ribbenheds mobil. Hon öppnar mejlet, klickar sig vidare till e-tjänsten "Mitt Skolval" och loggar in med Bank-ID. Det är mars månad och familjen, som bor i den lilla byn Tägneby några kilometer utanför Ekängen, har väntat på besked om femåriga Ludvigs skolval. Det hela känns okomplicerat. Han lämnar tryggheten på förskolan Ekorren i Ekängen för att börja i förskoleklass på närliggande Bärstadskolan. Där har han sin storasyster Stella.
Men beskedet där i mobilen är något annat. Ludvig hänvisas till Tallboda.
– Vi hade aldrig kunnat ana att han inte skulle få plats i Ekängen. Jag var i chock, säger Elin Ribbenhed när vi träffar henne, Ludvig och pappa Andreas Landén.
Direkt efter beskedet kontaktar Elin andra familjer – grannar med barn i samma ålder. Efter ett tag börjar bilden klarna. Till höstterminen 2025 kommer Bärstadskolan att ha två förskoleklasser med 28 barn i varje. Endast två pojkar, med Ekängen som förstahandsval, har "hamnat utanför".
– Jag var förkrossad. Det tog mig jättehårt. Jag började direkt att fundera och skriva på ett långt mejl till kommunen, för att få dem att ändra sig, säger Elin, med gråten i rösten, och fortsätter:
– Min första känsla var att jag aldrig kommer att acceptera det här. Vi kan inte skicka vårt barn ensam till en skola där han inte har någon med sig. De är elva femåringar på hans förskola. Alla börjar i Ekängen, utom Ludvig.
"Det gjorde så ont i mig när jag berättade för Ludvig att han skulle gå på en annan skola. Han frågade: Jag ska väl gå med Elis? Men Frans då? Och så rabblade han igenom sina bästa kompisar. Sen la han sig på golvet och sa: Nej! Jag vill inte gå där".
Elin Ribbenhed
Ludvigs mamma
I Linköpings kommun tillämpas något som kallas "relativ närhet". Det innebär att de barn, som har närmast till en viss skola, prioriteras om platserna är för få.
För Ludvig och hans familj blir effekten smärtsamt tydlig. Grannbarnen, som har fått plats i förskoleklass, bor 200-300 meter närmare Bärstadskolan. Det som mäts är den "närmaste framkomliga gång- eller cykelvägen" som finns i kommunens kartlager. Hade Ludvig bott närmare hade det varit ett annat barn som placerats i Tallboda.
– Vi anser systemet vara helt fel och vi har gjort det vi kan för att ändra beslutet. Vi har haft kontakt med tjänstemän och politiker inom barn- och utbildningsnämnden, men utan resultat. Vår insikt är att ”barnens bästa” bortprioriteras. Istället är ekonomi och budget högsta prioritet. Jag är så oerhört besviken över kommunens sätt att se på våra barn, på våra barns värde, framtid och välmående. Jag har inget förtroende för den här kommunen när det kommer till skola och skolval, säger Elin.
"När jag har pratat med alla ansvariga har jag fattat att det inte finns något som heter barnens bästa eller barnkonventionen. Det handlar bara om pengarna. Att fylla upp klasserna till max och portionera ut eleverna där det finns platser lediga"
Elin Ribbenhed
Ludvigs mamma
I en trädgård, med utsikt över Östernäs badplats i Ekängen, hoppar femåriga Amelia Shams på en studsmatta. Hit flyttade hon från Vasastan, med pappa Alexander och mamma Milda, precis innan midsommar. Hennes förhoppning var att äntligen kunna ta cykeln till skolan – men så kommer det inte att bli.
Förskoleklassen på Bärstadskolan är full till höstterminen och istället väntar en mils pendling, enkel väg, till Fridtunaskolan i T1.
– Jag såg ingen chans att kommunen skulle tvinga ett barn att åka så här långt när det finns en skola i närheten. Ekängen är det barnfamiljetätaste området i Linköping och det växer hela tiden. För mig fanns det inte på kartan att platserna i förskoleklass skulle vara så marginella. Av de som bor inne i Ekängen är det bara Amelia som i dagsläget inte får plats, säger pappa Alexander.
"Som mamma känns det jättetråkigt att mitt barn ska utsättas för en sån här otrygghet. Precis innan läggdags, kommer frågorna. Vad kommer hända nu? Kommer mina kompisar att följa med? Hon berörs av det här".
Milda Shams
Amelias mamma
Fridtunaskolan var från början familjens förstahandsval men när huset i Ekängen blev till salu, och de valde att slå till, förändrades förutsättningarna.
– Vi signerade kontraktet på fredagen och direkt på måndagen ringde jag kommunen och sa att vi behövde byta skola. Då fick vi signalerna att det inte skulle vara några problem. Det var en chock när vi fick avslag, säger Milda.
Sedan dess har familjen engagerat sig i frågan och upptäckt att det är många föräldrar, i och omkring Ekängen, som är missnöjda med skolvalsprocessen. De har skrivit brev till ansvariga, samlat in över 300 namnunderskrifter och fått en debattartikel publicerad. De överväger nu en anmälan till Justitieombudsmannen.
– För mig är det här fortfarande oacceptabelt. Jag har i hela mitt liv försökt hjälpa samhället och har själv, som läkare, förtroendeuppdrag i regionen där jag vänder och vrider på regler för att gå patienter och personal tillmötes. Här är kommunen väldigt stel och fyrkantig och när det drabbar mitt barn måste jag göra allt i min makt för att tillvarata hennes rättigheter, säger Alexander.
– Linköpings kommun har väldigt bra ekonomi och visar på en företagsamhet där man försöker optimera resurserna, men det får inte ske på bekostnad av våra barn. Man pratar om tidiga insatser mot gängkriminalitet och så stoppar man in 28 femåringar i en och samma klass. Där måste det omprioriteras. Att Amelia blir den 29:e eleven vore inget drömscenario för oss heller, fortsätter han.
"Amelia är åksjuk. Vi måste stanna ganska ofta. Nu ska hon åka bil en timme om dagen. Jag förstår inte. Allt det här känner kommunen till".
Alexander Shams
Amelias pappa
Milda lyfter det faktum att flera hyresrätter snart är inflyttningsklara i Ekängen.
– Att det inte fanns några platser kvar i förskoleklass i mars visar hur dålig planering kommunen har gjort. Att de inte har den minsta marginal är det värsta jag har sett någonstans. Det går inte att planera så. Det gör både kommunen och Ekängen oattraktivt, säger hon.
Men om man flyttar till en ny stadsdel, måste man inte räkna med att kanske inte få en skolplats där?
– Nej, men tänk om vi hade flyttat till Ekängen innan skolvalet. Då kanske Amelia hade fått en plats men ytterligare ett annat barn hamnat i Tallboda. Bara det är en total felkalkylering av kommunen, säger Alexander.
"Det känns som att vi gör henne en björntjänst med skolbyten och allting. Det tynger mitt hjärta att det inte blir bra, eller som vi tänkt".
Alexander Shams
Amelias pappa
Tillbaka på redaktionen. Det ringer i mobilen. Ordet om vårt reportage har spridit sig i Ekängen med omnejd. Det är Ebba Kihlstedt Pasquier – bosatt i byn Rystad. Hennes son Oscar är den andra pojken som hänvisas till Tallboda. Ett 20-tal barn från hans förskola i Ekängen ska börja på Bärstadskolan.
– Jag känner en besvikelse, kanske lite maktlöshet och en oro över hur det ska gå. Vi väntade in i det längsta med att säga något till Oscar och hoppades att kommunen skulle förstå vår angelägenhet och ändra sig. Även om det finns budget och regler kan man som förälder uppleva att kommunen riskerar ett barns trygghet i onödan, säger Ebba och fortsätter:
– Rent generellt är jag förvånad över hur stora klasser det är i Linköpings kommun. Jag hade hoppats att en universitetsstad skulle investera lite mer i utbildning – att i den åldern ha mindre klasser. Det hade väl varit bättre att ha 20 barn som mål i varje klass och kunna ha lite flexibilitet?
"Förra året tror jag att det var fem barn från vår förskola som inte fick plats i Ekängen. Då var det kanske lite lättare. Nu är vår son den enda och kommunen känns lite orensonlig. Lite stelbent tycker jag att det är".
Ebba Kihlstedt Pasquier
Oscars mamma
Vi tog med familjernas frågor till grundskolechefen i Linköping Christel Horsak. Hon förklarar att det tidigare har funnits tre förskoleklasser på Bärstadskolan men att det, på grund av ett minskat antal barn, reducerades till två höstterminen 2023. Då var det också barn som "hamnade utanför" – likt Ludvig, Oscar och Amelia.
Syskonförturen togs bort i kommunen 2019.
Att endast två pojkar "hamnar utanför", hur kan det bli så?
– Nu är det färre barn i många av våra områden och det gör att vi måste anpassa våra skolor allt eftersom elevantalet förändras. När man ansöker om skola är det inget som säger att bara för att man har gått på förskola i en viss ort har man också rätt att gå i skola med alla sina kompisar. Vi använder oss av relativ närhet vilket är det som avgör vilka barn som har mest rätt till de platser vi har. Så ser det ut för alla skolor, säger Christel Horsak.
Men när det bara handlar om två barn, är det inte lite väl stelbent?
– När vi tittar på skolans maxkapacitet tittar vi på vad som är möjligt att ha i klassrummen. Det handlar om lokalernas utformning men vilka elever som går i klasserna kan också ha betydelse. Om man som i Ekängen bedömer att det inte går att få in fler än 28 i klasserna så dras gränsen där, även om det bara handlar om ett barn som hamnar utanför.
Behöver man inte ha marginal i ett område som Ekängen där chansen är stor att barnfamiljer flyttar in?
– Så ser det ut för alla våra områden. Oavsett vilket fastställer vi en kapacitet som skolan har möjlighet att organisera för.
"Alla de barn som bodde inne i Ekängen när skolvalet gjordes har fått plats på Bärstadskolan. Om man flyttar in är det ett annat läge"
Christel Horsak
Grundskolechef i Linköpings kommun
Hade det inte varit bättre att ha tre lite mindre klasser där utrymme fanns?
– Vi ser inte att vi har så många barn så att det skulle täcka tre klasser. Det beror på att barnantalet minskar överlag men också ute i Ekängen. Med små klasser blir det svårt att få en organisation som håller ekonomiskt och där man får tillgång till alla de resurser som man behöver på en skola.
De drabbade föräldrarna uttrycker en känsla av att skolans ekonomi går före barnens välmående. Hur ser du på det?
– Vi har ett ansvar för att se till att vi kan bereda skolplatser i kommunen till alla barn. Men det finns inget som säger att man ska få det önskemål som man har i första hand. Bor man också närmare andra skolor är chansen mindre att få en plats på en skola om det är många som söker dit. Flyttar man in till ett området med många barn är det inte säkert att man kan få plats på skolan där.
Ekängen kommer att växa med nya bostäder under året. Blir inte orten mindre attraktiv om det inte finns några platser på skolan?
– När vi gör den här kapacitetsbedömningen så är det även utifrån befolkningsprognosen och där finns byggnationerna med. Det föds så mycket färre barn så vi är i ett nytt läge nu i jämfört med tidigare då vi bara har kunnat bygga ut vår verksamhet.
"Man önskar att kommunen ville bygga trygga barn från början för att slippa laga dem när de blir äldre. Lite så känns det faktiskt".
Andreas Landén.
Ludvigs pappa
Enligt Christel Horsak var det 94 procent av eleverna som ska börja i förskoleklass i Linköping som fick sitt förstahandsval.
För Ludvig handlar det om ett antal hundra meter där grannen får plats på skolan och inte han. Hur ser du på situationen och vad det innebär för barnet?
– Vi använder ett verktyg som mäter vem som har närmast och det kan skilja ganska lite. Någonstans går gränsen. Sen förstår jag att det finns en ilska, besvikelse och frustration hos vårdnadshavarna att man inte får sitt önskemål.
Men ska en sån här situation behöva uppstå i Linköping?
– Ja, gränsen går någonstans och när vi fastställer platserna kan det finnas barn som flyttar in eller inte får plats på den skola man önskar. Det är likadant när man söker till förskoleklass som till årskurs sju.
Finns det något hopp för de här familjerna, att de ska få sin plats till hösten?
– Jag tänker att man alltid kan fortsätta att ansöka om skolbyte. Det kan vara någon som flyttar ut, men det tillskapas inga nya platser.