Bilarna dundrar förbi på den trafikerade Bergsvägen utanför, men väl inne mellan husen är det lugnt och lummigt. Trädgården är full med smidesdekorationer och längst husknutarna på det vita stenhuset står de gamla vagnshjulen uppradade. Här bor Stefan Hagdahl med familj sedan 2012 och det är just i det här vita stenhuset som han spenderar största delen av sin tid.
– Det känns så fint att kunna bevara det här gamla hantverket, säger han när vi tar oss in i den anrika smedjan från 1928.
Smedjan har kommit att bli hjärtat på den lilla gården. Väl inne pryds väggarna av mängder av verktyg, både gamla och nya. Det är som ett mindre museum, där väggarna även kantas av foton på äldre smeder som verkat i samma lokal.
– Mäklaren som visade huset ville inte ens visa smedjan. Det såg helt för jäkligt ut. Skrotbilar och motorer överallt och hål i väggarna. Men det var ju prio ett för mig, förklarar Stefan.
Han övertygade mäklaren och väl inne i den gamla smedjan visste han direkt. Det här är platsen han ska han föra hantverket vidare och arbeta med det han brunnit för så länge.
– Det fanns aldrig några tvivel. När jag gick in här och kände historiens vingslag och såg den gamla ässjan. Det fastnade i mig.
Historien kring smedjan är lång, men en av huvudpersonerna är ”Alvar-sme”. Han levde och verkade i smedjan fram till sin död 1983. Därefter inrymdes andra verksamheter men kvar fanns smedjans hjärta, ässjan. Runt den har Stefan nu byggt upp en komplett smedja.
– Jag har kvar massor av verktyg som fungerar än idag och jag använder samma tillvägagångssätt som de gjorde förr. Men det är fascinerande hur de gamla smederna, med sina verktyg och kunskap, kunde få till de här grejerna som man knappt kan göra idag.
Stefan har arbtetat som smed sedan 2020. Tidigare har han arbetat som rörmontör, samt haft en lång karriär inom brandförsvaret där han arbetat som brandman, ambulansförare, styrkeledare och insatsledare. Förra året tog han det stora klivet och pensionerade sig helt från Räddningstjänsten för att satsa helhjärtat på sin stora passion.
– Jag gick en helgkurs i smide i början av 2000-talet, så det har funnits i mitt bakhuvud i över 20 år. Efter jag gick kursen säger min fru att jag fick en diagnos, säger han med ett skratt.
Den stora passionen har bidragit till att han vill att fler ska kunna testa på att utöva hantverket. Därför anordnar han numera kurser där privatpersoner får komma och testa på.
– Min tanke är att belysa hantverket och uppmärksamma hur duktiga de gamla smederna var och att visa hur svårt det kan vara, förklarar han.
Klarar alla verkligen av det utan några förkunskaper?
– Ja, de flesta som kommer hit har aldrig satt sin fot i en smedja och tror inte alls att de ska lyckas göra något. Men med lite hjälp har alla som kommit hit lyckats skapa någonting som de kan ta med sig hem. Ingen har misslyckats hittills, säger Stefan med ett leende.
Vad är det för typ av sällskap som kommer hit?
– Det är alla möjliga, oftast är det någon som fått kursen i present som en rolig grej att göra tillsammans. För ett tag sedan hade vi en möhippa här. Bruden fick smida en ros och det hela var väldigt uppskattat, säger Stefan.
Efterfrågan på olika typer av smidesjobb är stor, och egentligen kunde Stefan fyllt sin tid med endast beställningsjobb. Det kan vara allt från bordsunderreden och vedförvaring till olika räcken och ombyggnad av grindar. Han har även gjort flera olika jobb till kyrkor, som till exempel ljusstakar, ombyggnader av ljusbärare samt gravkors.
Utöver det går telefonen varm när privatpersoner ringer och vill ha hjälp med allt möjligt.
– En del tror att jag kan göra allt, men smederna var nog så förr i tiden, de kunde det mesta. Jag har en förmåga att tacka ja till allting så jag måste nog bli bättre på det så jag hinner med allt, men det är ju så kul, säger Stefan med ett skratt.
Han försöker dela upp sin tid mellan kurserna och beställningsjobben, men samtidigt även lämna tid åt sådant han vill skapa själv. I rummet utanför verkstaden finns smidesdekorationer till försäljning som han skapat efter eget huvud. Där står bland annat olika typer av ljusstakar, marschall-hållare och måttbeställda ljuskronor.
– En stor tjusning med det här yrket är själva skapandet och det är kul att få vara kreativ och göra sånt jag själv tycker är fint, förklarar Stefan.
I mån av tid finns Hagdahls Smide även på marknader, och de ingår i konstellationen "Väster om stan", där flera hantverkare samarbetar för en levande landsbygd.
– Visst är vi runt på lite marknader men det är bättre och skönare att locka folk hit till oss. Då kan man ta del av historien på ett annat sätt också, menar Stefan.
En storsäljare är den så kallade "Östgötastaken". Den ska symbolisera slättens guldgula sädesfält.
– Det är en teknik där man bränner mässing så det blir guldfärgat. 2018 fick jag ta emot Östgötadagarnas konsthantverkspris för just "Östgötastaken". Det är så roligt att det uppskattas och jag fick ta emot diplom på slottet tillsammans med en fin nominering, berättar Stefan stolt och visar upp diplomet som hänger inne i lokalen.
Förr i tiden fanns det smedjor lite överallt på gårdar runt om i krokarna. I dag är han relativt ensam om att utöva yrket i Linköping.
– I stan är det inte så många aktiva, även om det finns många som håller det på en hobby-nivå och som grejar med det hemma i sitt garage, berättar Stefan.
Däremot finns det många intresserade runt om i landet, vilket inte minst märks på nätet där han är med i flera olika forum.
– Där kan man hitta massor av inspiration och vi är många som kan byta erfarenheter, bolla idéer och hjälpa varandra. Ställer man en fråga där får man allt som oftast bra svar och tips.
Stefan åker gärna runt i landet och besöker olika smedjor när han är ute på vägarna. Att han har hittat sitt stora kall i livet är det inga tvivel om. Och det finns inga planer på att sakta ner.
– Det är otroligt kul att kunna föra det här vidare. Det finns så mycket kul man kan skapa med relativt enkla medel och jag hoppas att fler kommer hit och får uppleva allt det fina med smide, säger Stefan.
