Där Västgötegatan och Mäster Påvels gränd möts ligger byggnaden med Ståhlboms silo och tillhörande kontor. Där där de tjocka silofacken i trä finns saknar byggnaden fönster.
I decennier tillhörde den hjärtat av kvarnindustrin men sedan 1960-talet har byggnaden stått tom och övergiven. Men nu ska det bli ändring på det. Ståhlboms silo, som byggnaden kallas, ska återigen väckas till liv och bli kontor, lägenheter och klätterhall.
Idén började med att företagaren Karl-Simon Anér i många år passerade förbi huset i Västgötebacken, som så många andra Norrköpingsbor.
– Jag tror att många med mig gått förbi och funderat över varför ingenting händer där. Det är en fantastisk byggnad, säger Karl-Simon Anér.
Företagaren och Norrköpingsbon Karl-Simon Anér är en av initiativtagarna bakom satsningen i Ståhlboms silo.
Tillsammans med makarna Felix Lotz och Lisa Berglund på Fredrikssons arkitektkontor bestämde sig Karl-Simon Anér att presentera en plan för byggnaden, som då ägdes av Norrköpings kommun. Planen innebar att byggnaden återigen skulle öppnas upp för Norrköpingsborna. Huskroppen mot Västgötebacken skulle bli kontor och co-living-lägenheter och silo-delen skulle byggas om till klätterhall. Dessutom skulle man där ha ett café och en liten cykelreparatör.
Förslaget gick hem hos kommunen.
Väggarna i det tidigare övergivna huset har genom åren förvandlats till en tidskapsel. Här finns spår av punkens storhetstid, IFK Norrköpings SM-guld och allt där i mellan.
– Att byggnaden stått tom så länge är för att det är en knepig byggnad, säger Lisa Berglund, som arbetar som byggnadsantikvarie på Fredriksson arkitektkontor, och fortsätter:
– Mer än hälften av fastigheten var en silo och består av träfack som inte går att göra om till varken kontor eller bostad, om man samtidigt vill bevara utsidan som den är. Vi bestämde oss för att behålla silon och bygga klätterhall där.
Silon byggdes 1925 i anslutning till den redan existerande kvarnen på Västgötegatan. Husdelen saknar fönster och består av nästan 15 meter höga silofack omgivna av massivt trä. Här lagrades säden innan den flyttades, med en transportbrygga, tvärs över Västgötegatan till kvarnen på andra sidan gatan. I den delen av huset som ligger riktad mot Västegötegatan inreddes expedition, kontor och laboratorium, där det gjordes dagliga prover på spannmålet.
Under 1700-talets andra hälft var Norrköping ett viktigt centrum för spannmålsindustrin. Ståhlboms spannmålsproduktion i centrala stan fick med åren svårt att konkurrera med större industrier utanför stadskärnan.
Nu ska silodelen alltså göras om till klätterhall och kontorsdelen ska återigen bli kontor, men också inrymma två stycken co-livinglägenheter, en form av kollektivboende. Dessutom planerar initiativtagarna för ett café och en cykelverkstad. Redan i juni ska den första etappen av bygget, med kontor och lägenheter, vara färdigställd och till Kulturnatten i september ska även klätterhallen och caféet kunna invigas.
– Just nu är det ganska stökigt här, men vi har gjort väldigt mycket. Det är en del delar som ska komma på plats, men sedan plötsligt är det klart, säger Karl-Simon Anér.
Karl-Simon Anér blickar ut mot Mäster Påvels gräns. Bakom honom syns några av de många färgprover som testats. Målet är att hitta en tidsenlig kulör för 1920-talet.
Det är ett stort projekt och renoveringen har pågått i 1,5 år. Byggnaden har inte underhållits sedan verksamheten stängdes ned 1966. Under tiden som byggnaden stått övergiven har frusna själar sökt skydd i huset och eldat rakt på golvet, och både gnagare och fåglar har frossat på sädesrester. Utöver att hela huset ska rustas upp, samtidigt som dess ursprung bevaras, behöver det anpassas till dagens byggnadskrav gällande brandsäkerhet, ventilation och tillgänglighet. Ventilation har dragits genom hela huset och en hiss installeras.
– Det har väl varit den största utmaningen, att uppnå de här nybyggnadskraven, samtidigt som vi måste ta hänsyn till byggnadens kulturhistoriska värde, säger Lisa Berglund.
Sedan industrin lades ned i huset har byggnaden förfallit. Men restaureringen ska få den att leva upp igen.
Hon menar att hon och makens bakgrund inom byggnadsrestaurering varit viktig.
– Vi har stor erfarenhet av den här typen av byggnader. Vi vet vad som behöver göras, vilka problem som kan uppstå och hur mycket det kostar. Man kan väl säga att vi inte är "in it for the money". Det kommer inte vara en så lönsam affär, om ens lönsam alls, säger Lisa Berglund.
I byggnadens bottenplan planeras det för ett café. Kollektivlägenheter, kontor, klätterhall och en cykelverkstad planeras det också för. Redan till hösten kan allt vara färdigt.
Projektet finansieras av initiativtagarna själva. För att få det att gå ihop har det blivit många sena kvällar och helger. För Karl-Simon Anér, som när bygget sattes igång inte hade mycket mer erfarenhet än lite småprojekt hemmavid, har det varit en omvälvande upplevelse att renovera en hel fastighet.
– Jag ser mest fram emot att bli färdig med bygget för att kunna umgås mer med min familj, för det har det blivit alldeles för lite av det den senaste tiden, säger han med ett litet skratt.
Mellan de tjocka väggarna har gallertrapport satts upp. Tittar man ner kan man se flera våningar under sig, men det bör den som lätt får svindel undvika.
Lisa Berglund menar att det är ett annat motiv än pengar som driver dem.
– För oss handlar det om att det är en så häftig byggnad och möjligheten att få göra någonting här. För oss är det viktigt att Norrköpingsborna kan ta del av den och därför har vi också satsat på publika funktioner som café och klätterhall, säger hon.
– Även om det är en förlustaffär för oss så är det en vinst för kulturarvet.
I den delen av huset som ska bli kontor finns fortfarande flera maskiner från husets guldålder kvar. Karl-Simon Anér hoppas att kontoren kan hyras ut med maskinerna kvar där i.
Enligt Lisa Berglund har projektet bara mött positiva reaktioner och hon hoppas att huset, när det är klart, ska vara ett uppskattat inslag i Industrilandskapet.
– Västgötegatan har levt upp de senaste åren och vi hoppas att det här ska bidra med ännu mer liv och rörelse. Ingen vill ha ett ödehus som granne.
Väggarna i silon består av träplankor som staplats på varandra många meter upp i luften. Nu ska silon bli klätterhall.
Lisa Berglund vill att Norrköpingsbor är med och väcker huset till liv. Till exempel genom att driva, eller jobba, i caféet eller i klätterhallen.
– Förutom att öppna upp för allmänheten genom caféet och klätterhallen är ambitionen att kunna hålla huset öppet under Kulturnatten och att arrangera små konserter.
– Vi hoppas att det här ska bli ett positivt tillskott för Norrköping.