Billie visar upp skador hon fått efter hårdhänt bemötande på sjukhuset.
– Jag har blivit nedkastad i golvet många gånger. De har lagt mig i bälten. Det har hänt att personal hotat med att jag ska få sova fastlåst hela natten, säger Billie.
Blåmärken över armar och ben, stora så kallade lårkakor och röda märken runt armlederna, vittnar om ett våldsamt bemötande. Hon har känselbortfall i de mest blåslagna partierna av armar och ben och en nerv i ena ljumsken är skadad. Den beror förmodligen på att ett bälte suttit för hårt, enligt en neurologläkare som Billie träffat.
Det är hemskt. Jag är konstant rädd.
Billie
patient
– Det här är fysiska vårdskador som jag fått under tiden på avdelningen, säger hon.
Billie sökte hjälp i en svår livskris:
– Jag mådde dåligt och hade suicidtankar så jag åkte upp till akutenheten och skrev in mig frivilligt för vård i psykiatrin. Med tiden blev jag bara sämre, säger hon.
Efter en tid vårdas Billie enligt LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård, för att hon riskerar att skada sig själv.
Veckor blir till månader och på vårdavdelningen händer det saker som försämrar Billies mående.
De slänger ned mig i golvet, tvingar på mig bälten i sängen och sticker sprutan i mig med tvång.
Billie
Patient
Efter en serie tvångsåtgärder som bältningar och injektioner är hon skräckslagen. Hon reagerar instinktivt genom att spjärna emot. Då blir personalen ännu mera hårdhänt.
– De slänger ned mig i golvet, tvingar på mig bälten i sängen och sticker sprutan i mig med tvång. Sedan lämnar de mig ensam kvar i traumat efter övergreppet, fastlåst i timmar med blodiga kläder. Det är hemskt. Jag är konstant rädd.
Blåmärken över armar och ben, lårkakor och blod efter tvångsinjektioner, vittnar om ett våldsamt bemötande.
Billie visar bilder på blodfläckade kläder och lakan:
– Det här är efter sprutor. Tvångsinjektioner av läkemedel. Det är klart att det är jättelätt att sätta en spruta i rumpan så håller jag tyst, kanon liksom.
Sticker de så hårt med nålen?
– Jag har alltid blött och fått byta både byxor och underkläder efteråt. De plockar inte ens bort de blodiga trosorna och kläderna. Sådant får ligga kvar i rummet. Det är traumatiskt att se efteråt.
Stor skillnad på vården
Vi träffar Billie tillsammans med en anhörig som säger att det beror på vilken personal som jobbar. Ibland behövs inte alls några tvångsinjektioner.
– Men de sa att jag var omotiverad till att må bättre. Efter lång tid flyttades jag till en annan avdelning, fick en ny läkare som lade om min medicinering och jag återhämtade mig snabbt. Det är stor skillnad på omvårdnaden här, bemötandet är mänskligt. Äntligen får jag läka, säger Billie.
Tio vårdanställda som NT varit i kontakt med berättar om en vårdavdelning på den psykiatriska enheten med stora arbetsmiljöproblem.
På den första avdelningen handlade bemötandet mycket om att patienten ska underordna sig med tvång. Lyder man inte så blir man bestraffad, berättar Billie. Oron som patienterna känner ska dämpas med bältning, tvång och medicinering.
– På den avdelning jag är idag är bemötandet helt annorlunda. Även läkaren tar sig tid att prata med patienterna för att ta reda på hur vi mår.
Norrköpings Tidningar har varit i kontakt med tio vårdanställda som på olika sätt berättar om en vårdavdelning på den psykiatriska enheten med stora arbetsmiljöproblem, där patienterna bemöts med en hård mentalitet och rå jargong.
De anser att en anledning till problemen är en chef på enheten. Chefen har etablerat en hård arbetskultur och går in i konflikter, skriker och bråkar med patienter.
– Minst tre patienter på vårdavdelningen har på senare tid blivit väldigt påverkade av henne. De har blivit sämre och fått längre vårdtider, säger Bonnie, en av de anställda.
– De blir indragna i konflikter och har fullt upp med sin egen skit.
Personal vid psykiatriska enheten vittnar om våld mot patienter som är svårt sjuka och att grepp används som inte är tillåtna.
Personalen vi pratar med berättar att patienterna bestraffas för olydnad och ohörsamhet. Ibland förekommer övergrepp och våld mot patienter som är svårt sjuka och grepp som inte är tillåtna.
Jag har sett när en personal sätter ett knä i ryggen på en patient.
Charlie
vårdanställd
En av de anställda berättar vad som hände med en patient som lades ned på mage:
– Jag har sett när en personal sätter ett knä i ryggen på en patient, berättar Charlie, en annan av de anställda.
Att lägga ned en person och sätta ett knä i ryggen är inte ett tillåtet grepp ens inom polisen eftersom det kan riskera att personen kvävs.
Jargong från väktaryrket
Minst sex av de anställda inom psykiatrin – inklusive den aktuella chefen - jobbar extra som ordningsvakter, enligt dem vi talar med. Tre av dem har fått godkänt från ledningen att jobba som ordningsvakt.
De anställda berättar att personal tar med sig jargong och arbetskultur från väktaryrket in i patientvården.
– Jag tycker absolut inte att det är bra att vi har så många skötare som är ordningsvakter, säger Lee, ytterligare en av de anställda.
Samtalet är ett trauma för mig. Det är fruktansvärt!
Billie
patient
De anställda har olika vårdyrken och arbetar eller har arbetat på den aktuella avdelningen. En av de är Nora:
– Värst är ändå att chefen skriker och bråkar med patienterna, ibland enskilt i deras rum.
Det här har Billie erfarit. Hon berättar om ett upprört samtal som chefen hade med henne i ett enskilt rum. Billie blev rädd, men spelade in samtalet på sin mobiltelefon:
– Det där samtalet är ett trauma för mig. Det är fruktansvärt!
När polisen vill veta vem som är ansvarig chef och varför en suicidal patient som tvångsvårdas släpps ut kallas Billie in till chefen för samtal.
Upprinnelsen är en händelse där Billie försökte ta sitt liv.
Trots att anhöriga varnat för att Billie är rymningsbenägen och har gjort flera självmordsförsök så insisterar en vårdanställd på att de ska ta en promenad utanför sjukhusområdet. Den anhörige säger nej men promenaden genomförs ändå.
När de tre är utanför Vrinnevisjukhuset rymmer Billie. Då lämnar den vårdanställde över ansvaret till den anhöriga för att leta rätt på Billie, eftersom andra patienter väntar på avdelningen.
Vid Gamla Övägen kommer den anhörige ifatt Billie och lyckas förhindra att hon slänger sig framför bilarna. Polisen larmas och Bille skjutsas tillbaka till den psykiatriska enheten.
Poliserna vill veta vem som är ansvarig chef och varför en suicidal patient som tvångsvårdas släpps ut.
Billie tvingas in i ett rum
Dagen efter självmordsförsöket tvingar chefen in Billie i ett rum och konfronterar henne med högljudda tillrättavisningar. Chefen är upprörd över att polisen ifrågasatt personalens beslut.
Själva inspelningen som Billie gör är 26 minuter, men samtalet är längre än så.
Norrköpings Tidningar har lyssnat på inspelningen där chefen bland annat hotar med att Billie ”inte ska få besök av anhöriga” och ”hädanefter aldrig mer ska få gå ut”.
Billie är rädd, gråter och ber att få slippa. Men chefen fortsätter.
På bandet hör vi hur Billie blir rädd, gråter och ber att få slippa. Hon ropar på sin pappa och vill inte vara ensam med chefen.
Det ignoreras och utfrågningen fortsätter, fler kallas in i rummet. Som mest är de fyra från personalen.
Billie fortsätter att gråta, upprepar att det här inte är okej och vill att de skickar efter en läkare.
Efteråt har Billie spelat upp det hotfulla samtalet för verksamhetschefen för psykiatriska kliniken, Daniel Nahlbom (se text bredvid).
Patienter som tvångsvårdas har sämre möjligheter att anmäla övergrepp och missförhållanden. Något som tillbakavisas från ledningen.
Anställda vi pratar med säger att patienter som tvångsvårdas har sämre möjligheter att anmäla missförhållanden och övergrepp:
– De har nästan ingen möjlighet alls att hävda sin rätt till ett mänskligt bemötande, adekvat behandling eller ens bli lyssnad till. De är svårt sjuka och det ligger i sakens natur att det är väldigt svårt att klara av sådana saker, säger Nora och tillägger:
– Som en av våra läkare sa: ”rättssäkerheten är inte existerande”.
Om en patient tvångsvårdas och blir utsatt för övergrepp, är det då ens möjligt att få genom en anmälan till Patientnämnden och IVO?
– Våra patienter är väldigt sjuka. De ska ju orka och klara av att formulera en anmälan också, säger kollegan Lollo.
Chefen pressade patienten
Nora berättar att patienterna skräms till att låta bli att göra anmälningar och ger ett exempel:
– Jag var kontaktperson för en patient som var missnöjd med vården. Jag informerade om hur man gör en anmälan till Patientnämnden. Chefen gick in till patienten och satt i en timme för att pressa ur patienten information om huruvida jag hjälpt patienten att göra en anmälan.
Då kan nästan vad som helst ske enskilt, i deras rum när ingen annan ser eller hör?
– Ja, svarar Nora och Lollo samstämmigt.
Fackförbundet Kommunal uppmärksammade redan i höstas ledningen på de arbetsmiljöproblem som finns.
Fackförbundet Kommunal är väl medveten om problemen på den aktuella avdelningen.
– Vi har haft ett stort arbetsmiljöproblem på den här arbetsplatsen. Vi har medlemmar som upplever att det är en stor tystnadskultur. Man vågar inte säga vad man tycker, och är rädda för bestraffningar och sådant. Vi försöker hjälpa till och förhandla med arbetsgivaren. Problemet är att individerna känner en stor rädsla för att medverka. Det är svårt att komma framåt, säger Johan Spets, ordförande i Kommunal Region Öst.
Är det här problemen kopplade till ett chefskap?
– Ja, det handlar om det, säger han.
Vad har ni gjort rent konkret?
– Vi har diskuterat med arbetsgivaren om vad vi anser man behöver göra. Bland annat har de haft samtal om arbetsmiljön och grupparbeten med personalen.
Vad har ni rekommenderat ledningen att göra?
– Vi tycker de borde ha tagit in proffshjälp utifrån, proffs på arbetsmiljö, säger Johan Spets och berättar att det är regionens HR-personal som nu arbetar med frågorna.
Ni rekommenderade proffshjälp utifrån, men det hörsammades aldrig?
– Nej, det stämmer, säger Johan Spets.