Tio stora lindar på rad. Borgs vita kyrka bortom dem. Rossana Ferrari blir lugn av att komma hit.
Här pratar hon med sin son. Här är han nära.
”Så länge man minns en person dör den inte”. Det är ett synsätt som går tillbaka tusentals år i tiden, världen över.
Ett minne kan förlänga ett liv. Ett minne ger tröst till de efterlevande.
I dag, 18 juni, skulle Tony Ferrari ha fyllt 30 år. Men något födelsedagskalas blir det inte.
I stället kommer familjen att samlas. De kommer att prata om honom. De kommer att komma ihåg en son och en storebror. På så sätt fortsätter de att göra Tony Ferrari odödlig.
"Jag kan än höra ljudet av påsarna när de plastade in hans kropp."
Rossana Ferrari, mamma till Tony.
Det har snart gått tre och ett halvt år sedan han hittades död i sitt rum.
Rossana är stark när hon berättar. Hon minns kvällen den 28 februari så detaljerat trots att det är tankar och känslor som ingen mamma vill bära inom sig.
När hon kom hem från jobbet ville hon veta hur Tony mådde. Han hade ju sett så trött ut under dagen.
Hon ropade – men fick inget svar.
Han låg i bar överkropp, på mage i sin säng. När Rossana tände lampan såg hon sin son. Hur mådde han? Var han sjuk? Svaret på frågorna var så oändligt mycket värre än så.
Kroppen var kall och pulsen borta.
– Vi bodde på tredje våningen. Jag minns hur jag skrek när jag sprang ner för trapporna. Ett skrik av ren dödsångest.
Snabbt fylldes lägenheten i Ektorp med ambulanspersonal. Alla gjorde vad de skulle. Alla gjorde vad de kunde.
Men Tonys liv gick inte att rädda.
– Jag kan än höra ljudet av påsarna när de plastade in hans kropp.
Hon berättar om en total chock. Det här var ett dödsfall som kom utan förvarning.
Vad dog han av? Rossanas tankar har vandrat mil efter mil i mörk och otillgänglig terräng. Hon har letat svaret utan att hitta det.
Som treåring ramlade Tony Ferrari vid en lekställning och drabbades av en hjärnblödning. Till följd av det utvecklade han spastisk cerebral pares på vänster sida. Men enligt Rossana hindrade det inte sonen från att leva ett aktivt liv med ett stort gymintresse.
Tony drabbades av epilepsi som 16-åring. Men efter att ha börjat äta mediciner mot det upphörde hans anfall helt kort efter att sjukdomen brutit ut.
Varken Rossana eller den rättsmedicinska personalen i Linköping vet dödsorsaken. I deras rapport står det att någon omedelbar dödsorsak inte har kunnat påvisas.
De ger inga svar, snarare en teori. Att Tony möjligen har drabbats av SUDEP, plötslig oväntad död i epilepsi.
– Jag frågade om han dog till följd av epilepsin. Då sa de att de inte har hittat några spår av ett epilepsianfall.
Ordet "möjligen" gör att hon tvingas bära sin sorg tillsammans med ett tungt, svart frågetecken ovanpå.
"Jag hade inte orkat om jag inte hade haft "Bella". Jag vet att hon behöver mig jättemycket."
Rossana Ferrari, mamma till Isabella.
Hur är det att inte veta? Rossana Ferrari försöker att sätta ord på känslan. Det är inte enkelt.
– Jag har levt med honom i 26 år. Det värsta man kan vara med om är att förlora sitt eget barn. Om han hade lidit av cancer hade man kunnat försöka förbereda sig på att det här skulle kunna hända. De säger att tiden läker alla sår. Men det tror jag inte på.
Ingen alkohol, läkemedel eller droger hittades i kroppen. Polisen misstänkte aldrig något brott i samband med hans död.
Enligt Rättsmedicinalverket gör de mellan 5 000 och 6 000 obduktioner per år. Det är väldigt ovanligt att dödsorsaken förblir okänd. En exakt siffra är svår att hitta men en samlad uppskattning är några få procent.
Rossana Ferrari sjukskrev sig efter dödsfallet. Men att sitta hemma gjorde att hon fick panik. Efter en månad var hon tillbaka i klädbutiken i centrala Norrköping igen. Kollegorna på jobbet hjälper henne mycket.
– Mitt jobb är som en medicin.
Hon berättar om hur sorgen ibland besegrar henne. Att det vissa dagar är omöjliga att göra något av. Men i det stora hela har hon lyckats resa sig.
Mycket tack vare ett tiktok-konto.
Hon skapade det i samband med Tonys död. Hon valde bort Facebook och Instagram för att kunna vara anonym i sitt sorgearbete.
Ingen hon kände fanns på Tiktok. Här kunde hon vara ärlig med sin känslor.
På kontot har också den 18-åriga dottern Isabella tagit stor plats. Tonys lillasyster har autism och en intellektuell funktionsnedsättning. Hennes spontana och ofiltrerade personlighet har gjort kontot viralt.
Just nu har de över 50 000 följare.
Värmen från följarna ger Rossana tröst i sorgen. Men meningen med kontot är också att visa att en person med Isabellas diagnos kan göra framsteg i livet.
– Jag mår bra av att prata om min sorg. Och jag vill att alla ska se att man kan leva ett fungerande liv med ett barn med ”Bellas” diagnos.
Hur har du orkat resa dig?
– Jag hade inte orkat om jag inte hade haft "Bella". Jag vet att hon behöver mig jättemycket.
Åtta änglar, fem hjärtan – och en silverbjällra som var hans farfars.
Rossana plingar i den innan hon sätter sig ner vid graven.
Hur har du förändrats som person av det här?
– Jag njuter av de små stunderna med familjen på ett annat sätt. Jag kan bli glad av bara ett samtal eller ett SMS. Jag tar inget för givet längre och planerar inte så långt fram. Man kan inte veta om man lever i morgon.
Berätta om Tony, hur var han som människa?
– Han gillade att träna och vara aktiv. Han var en väldigt snäll person. Godhjärtad. Han ville alltid se det bästa hos människor och ställde aldrig till med bråk.
De här raderna om minnet av Tony får avsluta texten.
Det är rader som hjälper honom att förbli odödlig.