I köket finns flera pipmuggar till barn i ett diskställ.
Innanför dörren till en av kontorsbyggnaderna på Marviken ligger en grön skateboard, mängder av leksaker och på köksbänken en låda med nappflaskor. En hund sitter inspärrad i en bur och på golvet i en korridor har någon kastat en blöja, fuktig och tung av urin.
En smal korridor kantas av sovrum med vuxensängar, barnsängar och spjälsängar. En stor brun nalle i ett kalt rum blickar ut över en leksaksbil. Ett rum har blivit garderob där barnkläder hänger på en klädstång och under den ligger drivor av vuxenkläder.
Det var en överraskning för Kronofogdemyndigheten att det bor människor och djur i Marviken.
Det var inte det här vi förväntade oss vid Kronofogdens visning av Marvikens kraftverk, som säljs på exekutiv auktion. Ägaren Niclas Adler har stora skulder och nu ska kraftverket auktioneras till högstbjudande.
Tillsammans med ett hundratal personer kliver vi över leksakerna för att leta oss inåt i byggnaderna.
– Bor det barn här? utbrister en förvånad spekulant.
En annan försöker klappa hunden i buren som ivrigt viftar på svansen.
En tredje utbrister spontant:
– Ja, jisses. Vad är det här?
Det var stort intresse för att gå på visningen. Många var hemlighetsfulla och ville inte berätta om sina planer eller drömmar för området.
Britta Kahanpää vill att Marviken ska köpas tillbaka av Vattenfall och att verket ska rivas. På hennes flagga står "Atomkraft nej tack"
En timma före visningen har Kronofogdemyndighetens sex medarbetare kommit dit, ovetandes av vad de skulle mötas av. Susanne Roos säger att de blev överraskade men att det inte fanns några barn på platsen när de kom.
Planen är att Kronofogden ska auktionera ut Marviken nästa onsdag, men det är oklart om det blir av:
– Vi har fått en hel del input från den här visningen som gör att vi måste fundera på om vi kommer att kunna hålla den här auktionen som planerat, säger Susanne Roos.
Långt därnere står människor och blickar uppåt. De står på en plattform och nedanför dem blänker det från ytor som är vattenfyllda.
Två av kronofogdens medarbetare i gula västar leder gruppen av besökare inåt i kraftverket men gruppen splittras i de stora ytorna. Då gör vi nästa upptäckt. En livsfarlig sådan.
Innanför en stor dörr till kraftverksbyggnaden – den del som var tänkt att bli ett kärnkraftverk men som aldrig startades – öppnar sig ett avgrundsdjupt hål. En tunn plastkedja markerar gränsen mellan säkerhet och en definitiv död om man trillar ned.
Niclas Adlers bolag Synthesis Analytics AB har lämnat spår i byggnaden. Bolaget sålde kraftverket 2024 till bolaget Marviken One AB för en krona.
Herje Magnusson, inspektör vid Kronofogdemyndigheten, säger att de inte kände till hur det såg ut inne i anläggning, med bland annat djupa schakt som saknade skydd, eftersom de inte har fått gå in på Marviken förrän det var dags för visning.
– Vi har försökt att få tag på ägaren (Niclas Adler) för att få hans tillstånd, utan framgång, säger han.
Herje Magnusson säger att det fanns en planering för säkerheten under visningen och att besökarna skulle ledas runt i mindre grupper:
– Det var väldigt mycket folk och vi försökte ha koll. Men det var svårt. Det här är unikt, vi har aldrig visat något av den här magnituden, säger han.
Om det hade hänt en olycka, vem hade burit ansvaret?
– Jag tänker att det är Kronofogdens ansvar, säger Herje Magnusson.
På en vägg sitter en stor skylt med logotypen Synthesis Analytics, det är ett av Niclas Adlers många skuldsatta bolag. Totalt har Niclas Adler och hans bolag skulder på över 100 miljoner kronor till företag, långivare och till skatteverket.
I kraftverket finns flera schakt som saknar skyddsanordningar. Till det här rummet nådde dagsljuset in. Andra rum var helt mörklagda.
Vi ryggar instinktivt bakåt och letar oss längre in i reaktorbyggnaden. Elen i kraftverket är avstängd, endast ljuset från mobiltelefonerna lyser upp våra steg. På en vägg har någon skrivit en varningstext om asbest i lokalen.
En ståltrappa leder 15 våningar upp till toppen av reaktorn. Från trapphuset är det som att kliva in i en gigantisk katedral. Långt bort syns fler besökare som lyser med sina mobiltelefoner men ljudet av röster absorberas i den stora hallen. Hålet, där reaktorn skulle ha placerats, är otäckt svart.
I trapphust fanns tydliga skyltar som visade rätt våning och om markplan var uppåt eller nedåt.
Vi letar oss nedåt igen i reaktorbyggnaden, passerar marknivån och fortsätter nedåt. Ju längre ner vi kommer, desto råare blir luften. I trappan möts vi av vatten, de två nedersta våningarna är helt vattenfyllda.
Intill reaktorbyggnaden ligger det som tidigare var ett oljekraftverk när statliga Vattenfall ägde anläggningen. 2009 upphörde verksamheten och tio år senare såldes Marviken till Niclas Adler. Oljepannan är sedan länge borttagen, kvar finns en betongbyggnad med en takhöjd på 40 meter. I hallen ligger rivningshögar som skvallrar om att någon under senare tid rivit ned de kontorslokaler och våningsplan som funnits i byggnaden. Mitt på golvet står kassar med matrester och tomma läskburkar.
I byggnaden där den gamla oljepannan stod har det mesta rivits ner. Där bråten ligger fanns tidigare kontorsbyggnader och plattformar där man kunde utföra underhållsarbete.
En besökare som varit i lokalen många gånger tidigare utbrister:
– Åh herrejävlar. Vad har de ställt till med här? Jag är chockad, jag kan inte ens föreställa mig vad de har försökt hitta på här, säger han.
Området i Marviken är uppdelat i tre fastigheter. Kraftverket som säljs nu heter Ramnö 1:1. Hamnen och ett oljebergrum samt marken runtomkring Marviken ägs av ett annat av Niclas Adlers bolag. Kronofogden förbereder en försäljning även av de fastigheterna.
– Tanken är att vi ska sälja även dem framöver, säger Susanne Roos.
Ett hundratal personer var anmälda till Kronofogdens visning av kraftverket i Marviken.
I byggnaden till vänster skulle kärnreaktorn vara och i byggnaden till höger fanns oljebrännaren. Båda huskropparna är byggda med tjock betong.
Den som köper Marvikens kraftverk kommer att behöva lägga en slant på att få det i brukbart skick. Många av de cirka hundra spekulanterna var hemlighetsfulla, både med vilka de var och vad de ville använda byggnaden till. Några drömde om konsthall, konserter och rekreation. Andra om framställning av energi i någon form.
I en liten bassäng inne på området simmade både större och mindre fiskar. Bassängen hänger samman med Bråviken genom underjordiska kanaler.
Göran Flodin hade en annan tanke. Han noterade att det finns vattensystem under kraftverket som är förbundna med Östersjön.
– Då tänker jag på det jag lyckades med på Aquaria vattenmuseum på Djurgården. Där fick jag öring att vandra in i museet, det kom elvakilos öringar, och här verkar det färdigkopplat, säger han och tillägger:
– Skämt åsido, jag är här för att undersöka vilka idéer det finns möjlighet att genomföra här.
Tror du att det blir billigt?
– Ja inköpet kan bli billigt men sen blir det dyrt. I alla fall i längden.
NT har utan framgång sökt Niclas Adler.