Fasaden på Håkan och Ulrikas hus är obehandlad, liksom resten av byggnaderna på gården.
Det är några dagar in i september. Istället för krispig sensommarluft är det tryckande värme när vi kliver ur bilen i Sjögetorp utanför Ödeshög. Det är 27 grader. Visjön ligger lockande intill, men vi har inte kört den lilla landsvägen för att sola och bada. Vi är här för att träffa två personer som kämpat för en gemensam dröm i över 30 år.
Vi hittar ingen ringklocka och knackar på fönstret på den lilla verandan på bostadshuset. Fönster och spröjs är målade i blått och smälter naturligt in mot den grå fasaden av obehandlat furu. Det tar en stund innan Ulrika Krynitz öppnar dörren.
– Jag hade hoppats att Håkan hade dykt upp tills ni kom. Han är ute i skogen och sätter upp gärdsgård. Men jag kan visa runt under tiden, säger hon.
Turisterna som besöker Urnatur kan plocka grönsaker från grönsakslandet. Maten får de tillaga själva. "Jag var skeptisk till idén i början. Vem vill laga mat över öppen eld på semestern? Men det har varit uppskattat", säger Ulrika.
"Enda sättet att tjäna pengar på skog idag är genom att avverka den. Den granskog som planteras idag skapar en monokultur. En monokultur är inte en bra miljö för biologisk mångfald", säger Ulrika.
I början av september tilldelades Urnatur Naturturismföretagens Mångfalds- och samverkanspris till Staffan Svanbergs minne.
Urnatur hittar vi i Sjögetorp utanför Ödeshög. Gården ligger vid Visjön.
Intill stranden vid Visjön finns en stor stuga för matlagning. Här finns en eldstad, kylskåp och diskmöjligheter.
Håkan heter Strotz i efternamn och tillsammans med Ulrika driver de mångfaldsgården Urnatur utanför Ödeshög.
Strax bakom bostadshuset ligger ett mysigt trädgårdsland omgivet av en gärdsgård. En lagom kombination av regn och sol har gjort att grönsakerna trivts och växt bra under sommaren. Mitt bland squash, morot och palsternacka hittar vi en odling med vilda ängsblommor. De små växterna ser inte mycket ut för världen, men odlingen är lite av hjärtat för restaureringen av miljön på gården.
– Håkan samlar in fröer från vilda ängsväxter som han sedan drar upp i sin egen plantskola. Vi sätter ut dem i ängarna för att öka den biologiska mångfalden. Ibland kan det vara så att växten redan finns på platsen, men det kan ändå vara bra att sätta ut fler av samma art. Då hjälper man insekterna, för de behöver ett visst antal blommor, särskilt de som är artspecifika.
Det har varit roliga år, men en önskan att göra någonting annat pockar på
Ulrika Krynitz
Bland plantorna finns ängsvädd, klasefibbla och slåttergubbe.
– En del av växterna som växer här är vanliga och andra mer ovanliga. Ytan ängsmark är försvinnande liten om jämför med för 100 år sedan, och där det finns ängar är antalet blommor på tillbakagång. När ängarna är för långt från varandra och antalet blommor är för få når man en kritisk gräns där de inte längre överlever.
Nya plantor ska bidra till en ökad biologisk mångfald.
Håkan Strotz gräver upp en bit av marken i form av en rektangel. Han vänder sedan på jordplätten och sätter plantorna i den.
"Håkan samlar in fröer från vilda ängsväxter som han sedan drar upp i sin egen lilla plantskola. Vi sätter ut dem i ängarna för att öka den biologiska mångfalden", säger Ulrika.
Håkan har drivit upp de vilda ängsväxterna i sin plantskola. Nu är det dags att plantera ut dem.
Många som känner till Urnatur förknippar platsen med möjligheten att bo ute i naturen. Helst sex meter upp i en tall i skogen. Ulrika går upp i en spiraltrappa i ett av träden. När vi öppnar dörren till den högt belägna stugan möts vi av en dubbelsäng, en sittavdelning och en vedkamin.
– Den här stugan kallar vi för Luftslottet. Förra veckan bodde det ett par från Nederländerna här. Det blåste så mycket att vi fick evakuera dem och de fick bo i ett av husen på marken.
Högt uppe i ett träd utanför Ödeshög hittar vi trädstugan Luftslottet.
Det är 17 år sedan Håkan och Ulrika startade Urnatur och stugorna i skogen.
– När vi började med det här var det ingen som höll på med något liknande. Det var inte helt enkelt att jobba in ett nytt koncept på en marknad som inte efterfrågade det. Men nu har vi gäster som återkommer ofta. Det finns de som varit här nio gånger. Numera finns det fler företag som jobbar på liknande sätt. Många är yngre än oss och duktigare på sociala medier. Jag vill hellre jobba mer med det jag tycker är viktigt än att ägna min tid till sociala medier.
I helgen tar Urnatur emot de sista gästerna, sedan stänger Ulrika dörren till trädkojorna. En era är slut.
– Vi lägger ner verksamheten i den formen vi bedriver den nu. Det har varit roliga år, men en önskan att göra någonting annat pockar på. Jag blir låst under somrarna och jag har många andra idéer jag vill förverkliga.
Men hoppet om att bo bland trädkronorna lever ändå vidare för oss som inte testat.
– Stugorna finns kvar och vad det blir av dem i framtiden vet vi inte än. Kanske blir det kursverksamhet, med fokus på biologisk mångfald? Jag är biolog och Håkan är jägmästare. Jag har egentligen ingen erfarenhet av hotell- och restaurangbranschen.
Trädhusen ligger på sex meters höjd. Inget för höjdrädda personer.
Med hjälp av en hängbro kan man ta sig mellan träden.
Håkan lyser med sin frånvaro och vi bestämmer oss för att söka upp honom i skogen. Promenaden går på en grusväg kantad av gärdsgårdar på båda sidor.
Under tiden förklarar Ulrika skillnaden mellan slåtteräng, åker och betesmark. Tankarna går till Astrid Lindgrens böcker om "Emil i Lönneberga" och "Alla vi barn i Bullerbyn". Inte så konstigt egentligen då miljön Håkan och Ulrika försöker återskapa såg ut på det sättet på den tiden.
– För 100 år sedan såg man gården som en helhet. Då var biologisk mångfald en biprodukt som man inte pratade om. På den tiden fanns inte ens begreppet. Idag måste vi aktivt tänka på den biologiska mångfalden. Oftast brukar det finnas köttproduktion eller att man odlar något på åkrarna. Men vi producerar biologisk mångfald. Vi brukar använda ordet producera för att folk lättare ska förstå vad vi gör.
Nu har tiden hunnit ikapp oss
Ulrika Krynitz
Planen är att Ulrika ska sammanställa och dokumentera arbetet som Håkan och hon gjort under de 30 åren de bott i Sjögetorp. Kanske utmynnar det i bok?
– När vi började med arbetet att återställa markerna var det ingen som fattade vad vi höll på med. Det var så absurt för många människor att det inte ens var någon idé att förklara. Men nu har tiden hunnit ikapp oss. Förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarnas påverkan har blivit tydligare.
Nu i helgen är de sista gärsterna inbokade på Urnatur. Sedan pausas verksamheten i den form den bedrivs nu.
Troligtvis kommer fler besökare skriva i Urnaturs gästbok i framtiden. Men än vet inte Ulrika hur stugorna kommer användas framöver.
Uppe i trädhuset finns en dubbelsäng, en sittgrupp och en vedkamin.
I den stora samlingssalen har Ulrika serverat frukost till gästerna. Här har hon och Håkan haft utbildningar och yogakurser.
Tegelstenarna till utedasset är byggda av lera från gårdens damm. Det vi är två studenter som byggt huset.
Under sommaren har EU antagit en förordning om restaurering av natur. Förordningen innebär att skadad natur ska restaureras i alla medlemsstater. Målen gäller olika naturtyper och arter, både i havet, på land och i sötvatten. Sverige har två år på sig att ta fram en nationell restaureringsplan.
– Om man vill ha en högre biologisk mångfald måste vi tänka om. Då måste det finnas ersättningar som täcker arbetet. Man kan inte göra det av egen nördighet och goodwill. Det finns inte heller någon ekonomi i att återställa markerna. På något sätt måste man få mat på bordet. Hos oss finns två nördar i familjen och vi har kunnat lösa ekonomin genom turism, men det kan inte alla lantbrukare göra, säger Ulrika.
Husen på marken är byggda med en teknik som gör det lätt att plocka isär dem och flytta dem till en annan plats berättar Ulrika.
I början av september tilldelades Urnatur Naturturismföretagens Mångfalds- och samverkanspris till Staffan Svanbergs minne. I nomineringen kan man bland annat läsa:
"Genom att driva Urnatur som en mångfaldsgård producerar Ulrika Krynitz och Håkan Strotz biologisk mångfald. Här är det inte bara samverkan mellan naturvård och naturturism, här är de båda begreppen helt sammanflätade".
Ulrika är biolog. Turistverksamheten har varit ett sätt för Urnatur för att finansiera satsningen på att återskapa biologisk mångfald. "Jag har ingen utbildning eller erfarenhet från hotell- och restaurangbranschen."
Hur Håkan och Ulrika ska klara ekonomin när turistsatsningen pausas är fortfarande oklart.
– Det har vi inget svar på just nu. Vi får lite miljöersättningar för gården. Vi har försökt att maximera alla ersättningar som man kan få, till exempel för att vi utökat området med ängar och skogsbeten. Med tanke på allt arbete Håkan lagt ned och det resultat vi uppnått är det alldeles för lite.
Hon beskriver sig själv som ointresserad av politik, men menar att frågan om biologisk mångfald till slut hamnar på den politiska agendan.
– Då blir det otroligt viktigt med kunskap. För att rösta fram beslut måste de som röstar förstå vad det handlar om och känna till de problem som finns.
En del gäster på Urnatur är besvikna att de stänger stugorna berättar Ulrika. Andra tycker att paret gör rätt när de nu satsar mer på biologisk mångfald.
– Det är oftast gäster som vet vad vi gör. De vet att vi inte bara sysslar med "stuguthyrning" och ser att gården är en helhet. Jag pratar mycket med mina gäster om miljöfrågor. Jag upplever att det finns okunskap, frustration och klimatångest. Jag får många frågor om hur man kan vara med och bidra till en bättre miljö. Det kommer frågor från skogsägare hur de ska tänka. Det finns inga enkla och korta svar.
På betet där Håkan arbetar går tre hästar, två ryska basjkirhästar och en shetlandsponny. Tillsammans med ett gäng nyfikna får.
Urnaturs får är sociala och nyfikna. "Det är viktigt eftersom vi har gäster på gården", säger Ulrika.
Den här dagen är det 27 grader i Sjögetorp. Även om det är varmt ser djuren ut att trivas.
I betet går får och hästar ihop. Två av hästarna är ryska basjkirhästar.
Betande djur håller landskapet öppet.
Håkan har fullt upp med gärdsgården, men vi stannar en liten stund för att följa arbetet.
Han har precis varit och hämtat slanor. På fyrhjulingen står en låda med ängsvädd som en av hästarna passar på att stjäla lite av. Det frodiga betet är omgivet av gärdsgårdar som avgränsar det från den intilliggande skogen. Det är nästan svårt att ta in hur vacker platsen är i den gassande septembersolen. Ännu svårare att ta till sig att den här typen av unika miljöer är kraftigt hotade idag.
– Gör vi inget aktivt nu kan det bli otroligt bekymmersamt i framtiden, menar Ulrika.
På väg tillbaka till bilen får vi sällskap av hela skocken får. Ett av fåren buffar sällskapligt på oss.
– Han är den snällaste gammelbagge vi haft, säger Ulrika och stryker honom över pälsen med handen.
Svetten under armarna är en påminnelse om att 2024 kan bli det varmaste uppmätta året historien. Även om vi kan känna oss små inför klimatförändringarna är det hoppfullt att se vad två människor med en dröm och hårt arbete kan bidra med för att skapa förändring.
Just idag renoverar Håkan en gärdsgård. "Vi har fem kilometer gärdsgård på gården", säger han.
Ulrika menar att det krävs kunskap för att återställa naturen på rätt sätt. "Det finns företag som delar ut fröpåsar för att skapa sin egen äng. Men vi vet inte vad som finns i påsarna. På grund av klimatförändringarna har växter som tidigare funnits i vårt klimat blivit mer aggressiva."
Håkan har anlagt en damm på gården.
