Fenix pappa, Henrik Göhl, hade inga större svårigheter att lära sig Fenix nya namn, däremot var det svårare att lära sig säga rätt pronomen.
Som liten var Fenix ett bestämt barn med stark integritet, full av kreativitet och fantasi. Under barndomen var Fenix ganska obrydd kring hela grejen med kön.
– Jag fattade aldrig det här med tjej- och killbaciller. Jag sa att jag var tjej för att alla andra sa att jag var det, men det låg inte så mycket i det.
Jag har mycket kärlek till den personen jag var innan jag kom ut även om jag inte alltid mådde så bra.
Fenix Göhl
Att Fenix tilldelades det kvinnliga könet vid födseln är lättare att prata om idag när hen är säker i sin könstillhörighet, men så har det inte alltid varit.
– Jag har mycket kärlek till den personen jag var innan jag kom ut även om jag inte alltid mådde så bra. Jag vill inte glömma bort den tiden, den var viktig för mig som person, säger Fenix.
– Som barn var hen väldigt trygg i att vara annorlunda, att inte ha det klassiska tjejiga uttrycket, säger Fenix mamma Eva.
– Jag visste alltid att jag inte var som alla andra, säger Fenix.
Någonstans övergick likgiltigheten kring kön till ett ifrågasättande som skulle pågå i många år. Vid åtta års ålder klippte Fenix av sitt långa blonda hår till en kortare frisyr. Hen visste ingenting om vad icke-binär var men kände att "det här är jag".
– Det var eufori, jag minns att jag kände mig så stolt och cool, berättar Fenix som ofta misstogs för att vara grabb.
– Folk bad så mycket om ursäkt när de sa fel men vi bara ryckte på axlarna, säger Eva.
I tonåren försvann Fenix mycket in i sig själv, något som föräldrarna tolkade som normalt tonårsbeteende.
Fenix blev osäker i sig själv och försökte passa in. Detta kom till priset av ett allt sämre mående som hen försökte hitta roten till. Fenix förstod snart att hen var queer och stötte så småningom på termer som trans och icke-binär på internet. Därefter tog det lång tid att smaka på det.
Min största ångest var att inte kunna stå upp för hen.
Eva Göhl
– Jag velade fram och tillbaka jättemycket tänkte länge innan jag berättade det för någon. Jag var rädd att ångra mig.
Till slut kändes det tillräckligt rätt, och föräldrarna var de första som fick veta det. Fenix var inte rädd för vad de skulle säga, däremot för vad förändringen skulle innebära.
– Vi blev inte särskilt förvånade, säger Fenix pappa Henrik.
Den inre resa Fenix fått göra, fick nu föräldrarna komma ikapp. De visste i teorin vad icke-binär innebär men förstod det inte på djupet. Tiden efteråt var lika viktig för dem.
– Framförallt för att kunna stödja Fenix. Min största ångest var att inte kunna stå upp för hen när vi ska berätta det för andra som det inte är lika självklart för, säger Eva och fortsätter:
– Även om det var en självklarhet vet jag att transpersoner möter en hel del utmaningar i livet. Det känns jobbigt för mig som mamma att hen ska behöva gå igenom det livet ut, säger Eva.
Fenix lät först nyheten om sitt rätta jag stanna i hemmet. Fenix bytte bort sitt gamla namn och började använda hen som pronomen.
Vissa trodde att det fanns någon mening med namnet – pånyttfödelse och så vidare – men det tänkte jag inte ens på.
Fenix Göhl
– Jag trodde namnet skulle kännas fantastiskt direkt men det gjorde det inte. Ett tag kändes det som om inget namn passade, vilket är en väldigt konstig känsla, säger Fenix.
Eva Göhl har inte känt sorg över att Fenix valde bort det namn som föräldrarna valde vid födseln. Fenix behöll sitt mellannamn Carina som kommer från hens mormor, vilket hade mer betydelse än tilltalsnamnet.
När hen började berätta om sitt nya jag för resten av släkt och vänner blev få förvånade.
– Vissa förstår inte hur stor grej det är. De tror att jag bara bytt namn och pronomen och förstår inte att det här är vem jag är, säger Fenix.
Vid det laget hade hen slutat nian och började gymnasiet som Fenix. Det blev en naturlig nystart där det gamla jaget lämnades kvar.
Det händer ofta att Fenix blir kallad fel kön, vilket svider mer eller mindre varje gång. Nyligen, när Fenix åkte buss, började en främmande kvinna prata med hen och sa snart: "Oj, jag trodde du var kille tills du började prata, förlåt".
– Just att hon pekade ut att det var min röst skapar en massa känslor. Det kommer också när man minst anar det, säger Fenix.
Fenix är aktiv i Pride Finspång, här under prideparaden 2023. Den högra flaggan representerar transpersoner.
Fenix har svårt att förklara hur det känns. Hen kan ha en bra dag tills någon säger "kom hit, tjejer". En bra dag kan hen tackla det, har dagen redan varit tuff kan den bli totalt förstörd.
– Det är värre när främlingar felkönar mig, då vet jag att de bara har bedömt mitt yttre. Är det någon jag känner vet jag att de kan råka säga mitt gamla namn.
Fenix brukar inte rätta de som säger fel, bara om det rör sig om en långsiktig relation.
– Jag behöver bli bättre på det, men man inte vill ta upp det och störa. Man borde inte känna så men det gör jag, säger Fenix.
– Man vill bara lite neutralt påminna men det blir ofta en större grej för att folk ska be om ursäkt jättemycket och försvara sig, säger Eva.
Fenix önskar att den som blir rättad bara säger "förlåt" och fortsätter prata.
"De flesta har varit väldigt accepterande. Det känns konstigt att säga att jag har haft tur, men det är ju så det är."
Fenix Göhl
Hela samhället är traditionellt uppbyggt på den binära könsmodellen och Fenix tror inte att det kommer förändras i närtid. Där skiljer sig utmaningarna för olika transpersoner:
– En binär transkvinna kan uppnå en punkt där hon bara kan leva som kvinna och ingen annan behöver nödvändigtvis veta hennes historia. Om jag ska leva som icke-binär vet jag att jag kommer behöva komma ut gång på gång, säger Fenix.
Juridiskt sett finns det bara två kön i Sverige. På Fenix pass, och i hens personnummer, klassas hen fortfarande som kvinna.
– Jag försöker bara acceptera det. Men det är klart att det är jobbigt, det skulle vara jättehärligt att inte behöva se det.
Debatten om nya könstillhörighetslagen mådde Fenix inte särskilt bra av att följa.
– Det är en jätteudda känsla när det står folk i riksdagen som inte har koll över huvud taget och argumenterar.
Eva, Fenix och Henrik under prideveckan i Finspång 2022. Flaggan i gult, vitt och lila står för icke-binär.
Fenix nämner USA där Trump nyligen diskvalificerat det tredje könet.
– Där är det riktigt dåligt för transpersoner just nu, vissa liknar det vid en förföljelse med rättigheter som tas bort.
Fenix tycker att debatten om transpersoner är oproportionerligt stor när en minoritet av världens befolkning är trans. Framförallt diskussionerna om vem som ska få bekräfta sin könstillhörighet med hjälp av hormoner och operationer.
– Och allt fokus på att man kan ångra en könskorrigerande operation. Man kan ju ångra en knäoperation, men det är inget vi funderar på att förbjuda, säger Fenix.
Även för Henrik och Eva Göhl är det lätt att slinta ibland och säga fel kön.
– Fenix har ju en lillasyster och då har det varit lätt att säga "tjejerna" ibland eller prata om "tjejkusinerna", säger Eva.
Fenix upplever att många bryr sig och blir upprörda utan att ha koll. Att vara trans påverkar väldigt få, mest transpersonerna själva.
– Mycket hamnar bakom argumentet att "vi måste skydda barnen", som används i massa olika situationer. Men har man pratat med barnen som man skyddar?
Ibland är det jättehemskt och jag vill inte ens lämna huset.
Fenix Göhl
Fenix menar att många har en felaktig bild av att hormoner och operationer är lättillgängligt, även för barn. Fenix har stått i kö i ett år till ett första vårdmöte. Hen tror sig lida av könsdysfori och vill utreda detta för att kunna få behandling.
– Första prognosen jag hörde var två års kötid, men att det kan ta upp till fem år. Det är helt sjukt, säger Fenix.
Åsa Kastbom, verksamhetschef på psykiatriska kliniken i Linköping bekräftar att den genomsnittliga kötiden till nybesök inom transvården i Region Östergötland är 18-24 månader.
– Fem år har jag inte hört men det räcker att någon i personalen blir sjukskriven så bygger köerna på. Med ett litet vårdteam är det skört. Vi har precis gått igenom ett stort varsel och står inför en omorganisation där vi ska minska personalen, att bygga ut teamet är inte ett alternativ.
Verksamhetschefen är smärtsamt medveten om vad kötiderna kan innebära för patienterna:
– Det är fruktansvärt. Det är ett enormt, omänskligt lidande i kön som kan leda till suicidrisk i en grupp som redan har den risken. Plus att många vänder sig utomlands och köper hormoner på andra ställen vilket kan vara farligt på annat sätt. Det är jätteproblematiskt att det ser ut så.
Åsa Kastboms bild är att köerna är ungefär jämnlånga i hela landet till de psykiatriska avdelningarna.
"Däremot har hand- och plastikkirurgiavdelningen hos oss i Linköping kortat köerna, så när du väl fått en operation beviljad går det fortare", säger hon.
Fenix tror att det kan hjälpa till viss del att addera testosteron, manligt könshormon. Könsdysfori kan härstamma från olika kroppsdelar för alla individer, för Fenix är det starkt kopplat till överkroppen.
– Det jag vet är att jag vill operera bort brösten, för det är jättejobbigt. Och det kommer vara flera år till av den jobbiga känslan.
Fenix undviker många saker på grund av dysforin, som att ha badkläder på stranden. Hen har fått lämna gymmet för att träningskläderna plötsligt satt åt på kroppen och avslöjade alla former.
– Det skulle betyda så mycket att göra en mastektomi. Att bara ha på mig en vanlig tröja utan att formerna syns, bara kunna leva.
Vissa dagar är jobbigare än andra med dysforin.
– Ibland är det jättehemskt och jag vill inte ens lämna huset men gör det för att jag måste, i en stor hoodie. Andra dagar känns det okej.
Fenix examensarbete på gymnasiet är en konstutställning om hens identitet idag jämfört med barndomen och hur normer och åsikter format hen.
Fenix har alltid varit konstnärlig och valde det estetiska programmet konst och design på De Geergymnasiet i Norrköping.
Vad är trans?
Att vara transperson innebär att inte identifiera sig med det kön du tilldelades vid födseln.
Det kan innebära att vilja byta kön från man till kvinna.
Det kan också betyda att ställa sig mellan, eller utanför, den binära könsmodellen. Det kallas att vara ickebinär.
Många transpersoner har könsdysfori, vilket innebär ett lidande av att ha fötts i en kropp av fel kön.
Hur många som är trans i Sverige är svårmätt. 2015 räknade Folkhälsomyndigheten ihop att 0,4 procent av svenskarna rapporterade transidentitet.
Än idag finns inget tredje juridiskt kön i Sverige, däremot finns det i länder som Australien, Tyskland, Indien, Nepal för att nämna några.
Däremot ska det bli enklare att byta juridiskt kön från man till kvinna eller tvärtom tack vare den nya könstillhörighetenslagen om klubbades igenom 2024.
Så sent som 2013 slutade man att tvångssteriliserade alla som bytte juridiskt kön, efter många protester. Mellan 2018 och 2020 kunde de som tvångssteriliserats få ekonomisk ersättning på 225 000 kronor av staten.