Instruktören Lars Ställ är en av de som arrangerar träningsveckan och för tredje året i rad tillbringas den i Vadstena. "Vi trivs bra här och vi vill verkligen tacka både Vadstena kommun och räddningstjänsten som ställer upp med lokaler" säger han.
Det är ett lagarbete. Alvars nos fångar in dofter tusentals gånger bättre än människans näsa. Åsas roll är att vägleda. Det leder till resultat. Alvar får vittring och söker sig uppför en arbetsbänk.
Hans blick blir fokuserad och svansen ställer sig spikrakt ut.
Alvar har hittat något.
Under en veckas tid har Polisens specialsökenhet tränat i Vadstena. Det för tredje året i rad. Idag är ett 15-tal hundförare från Stockholm och Bergslagen utspridda runt om i stan för olika tester. Några av dem är på brandstationen för att genomgå ett årligt prov där de bland annat testar hundarnas förmåga att spåra narkotika, vapen, hylsor och pengar.
Polisens specialsökenhet biträder bland annat vid husrannsakningar och sök utomhus efter ovannämnda preparat och föremål. Till skillnad från patrullhundarna är deras roll inte att vara avskräckande och respektingivande. Näsan är deras största verktyg och i enheten finns många raser representerade.
– Vi har Springer Spaniel, Cocker Spaniel, Labrador, Schäfer och Malinois. Det viktiga är att de har en jaktinstinkt, förklarar instruktören Lars Ställ.
Han har själv varit hundförare i 20 år, instruktör sedan 2017 och har erfarenhet av utlandsmissioner längs med EU:s gränser. Snart ska han byta arbetsplats från Dalarna till Stockholm tillsammans med sin hund Tarras.
– Det finns för lite att göra i Dalarna. Att ha en sökhund som inte får jobba är som att rekrytera Zlatan till Vadstena och låta honom sitta på bänken, säger han.
Men för dagen ligger hans fokus på andra hundförare. Åsa med hunden Alvar ska genomgå sitt test och Alvar viftar med svansen och visar sig redo. Inuti brandstationens olika rum ligger preparat och pengar undangömda. Det är nu upp till duon att testa sitt lagarbete och hitta så många föremål som möjligt.
Alvar har bara varit i tjänst i sex månader och anses som lite av en rookie i sammanhanget. Men när sökandet påbörjas syns inga tecken på tvivel. Alvar är miljötålig, som Ställ säger, och störs inte av att vi nu är ett flertal personer som iakttar hans arbete.
– Han är nyfiken och har bra potential, säger Ställ.
Kort därefter markerar Alvar på ett rör bakom en bokhylla. Han har hittat en gömma med eurosedlar. Åsa berömmer och klappar honom på ryggen.
Hundföraren Åsa och treåriga Alvar letar efter en pengagömma euros i ett av brandstationens rum.
Hur lång tid tar det för en hund att bli en bra sökhund?
– Vissa har lätt för sig, men det beror på vad man får för hund. Det gäller att belöna beteenden eftersom sökandet bygger mer på glädje än tvång, förklarar Ställ och fortsätter.
Varje hund måste genomföra ett så kallat "L-test" när de är ett år för att testa om de är lämpliga som polishundar. Testet sker med polisens besiktningsmän på en testbana. Där testas bland annat dess förmåga att övervinna rädslor, mörker, höjder, söklust och uthållighet.
Polishunden Alvar letar efter narkotika framför Instruktören Lars Snäll, på Polisens specialsökenhet.
Hur länge är en hund i tjänst?
– Förr var de i tjänst tills de var max tio år gamla, men så är det inte längre. Nu beror det på hundens skick och att den kan genomföra sitt arbete, säger han.
Tillbaka till sökandet
Alvar har markerat ett fynd i källaren.
Ställ går fram och hämtar en gul burk från bänken med rester av vitt pulver.
– Det var lite klumpigt av mig, jag glömde kvar burken när jag placerade ut den riktiga gömman, säger han och suckar.
– Vi får se om han kan hitta den riktiga gömman nu när jag tar bort den här, säger han och går tillbaka till sin plats i hörnet.
Arbetet fortsätter med intensitet. Burkar skramlar och slår i marken medan Alvar söker sig framåt längs med en bänk, ståendes på bakbenen.
Ställ skrattar och frågar Åsa om Alvar inte ska gå under namnet "Ångvälten" framöver.
Hon tittar bort mot instruktören och ler försiktigt.
Efter en stund är Alvar tillbaka på punkten som han markerade innan. Det har nu gått 40 minuter av dagens test.
– Jag vet inte när jag ska sluta, säger Åsa, som likt sin fyrbente vän är ovetandes om var narkotikan är gömd på källarplan.
Amfetamin har gömts i takhöjd ovanpå en projekto. Alvar känner doften och markerar flera gånger vid fönstret i rummet. "Kanske är det ventilationen som gör att doften sprider sig i rummet och som gör att han markerar där" säger Lars Ställ.
De bestämmer sig för att runda av och fortsätta med andra test.
Halvtimman senare är brandstationen genomsökt och det har blivit dags för Åsa och Alvars omdömen. Läget är under kontroll. Alvar är godkänd och får överlag beröm för sin insats.
– Ni har sökt igenom 4-5 områden och hittat bland annat sedlar och kokain. Det är ert bästa sök den här veckan, säger Ställ och ger Åsa konstruktiv kritik.
– Tänk på att hålla tillbaka Alvar när han markerar preparat som kan vara skadliga för honom, han blir väl närgången ibland.
Åsa nickar instämmandes.
"Stor skillnad mellan raserna"
En ny hundförare ska nu genomgå samma test och vi lämnar lokalen med Åsa. Hon har arbetat som hundförare i nio år med både patrull- och sökhund. Skillnaden är stor menar hon.
– Att arbeta med en sökhund är mer metodiskt och det är en stor skillnad mellan raserna. Patrullhundar är stora schäfrar som tycker de är störst och bäst och som gärna vill bestämma själva. Alvar är mer social och fungerar jättebra ihop med familjen, säger hon.
"Han är så familjär och vi tar hand om honom där hemma" säger Åsa om sin trogna följeslagare.
Hur tycker du att det gick vid dagens test?
– Det gick bra. Han är lättstyrd och gillar sitt jobb, men idag var han väl självständig. Men han växer in i rollen trots att han bara varit i tjänst i ett halvår.
Vad tycker du om det nya smeknamnet "Ångvälten" som Lars gav honom?
– Jag blir nästan lite stolt, säger hon och ler mot Alvar som till synes ler tillbaka med öppen mun och tillgivna ögon.
Träningen fortsätter. Men snart bär det av till Stockholm och verklig jakt på olagliga preparat.