Robin Kovács tillsammans med hustru Minatsu och systern Jannice.
Det ska sägas direkt.
Det är lätt att gå på bilden av Robin Kovács som en kaxig bråkstake.
Det är svårt att inte tycka om honom.
Det är svårt att inte tycka om honom också.
En hårding? Nja, det beror på vem du frågar. Mer mjukis, säger de som borde veta.
Han är bara 28 år, men har hunnit med mycket. Stökig uppväxt. Adhd-diagnos. Sett en nära vän dö i en trafikolycka. Försökt att slå sig in i NHL. Spelat i Schweiz och i fem olika klubbar i SHL. Gift sig med Minatsu och är trebarnspappa.
Det finns många sidor av Robin Kovács och vi stämde träff med profilen som inom kort flyttar med familjen till Linköping och till hösten inleder sin andra säsong i LHC.
UPPVÄXTEN
Ulvsundasjön på Kungsholmen är en vik av Mälaren. Robin Kovács ler när han tittar ut över vattnet och sveper vidare med blicken över Kungsholmen. Här har han hängt och hittat på mycket med nära vännen Theodor Lennström.
Till hösten spelar de i samma lag igen.
I Linköping.
– Det har varit ganska många samtal till honom, det får jag erkänna. Du får fråga honom sen när han kommer. Vi har känt varandra sedan jag var 16 och gjort mycket i våra dagar. Vi är nog ganska lika och det är en nära vän. Det ska bli otroligt kul att spela tillsammans igen.
Robin är uppvuxen i Västertorp i södra Stockholm och hamnade tidigt i problem. En smula stöddig, hade svårt att hålla sig inom ramarna.
– Jag hade det jättetufft i skolan. Det var en massa hemringningar och jag visste inte alltid varför. Det var problem nästan dagligen. Om jag inte haft ishockeyn är risken att jag hållit på med någon skit. Jag hade vänner som kanske inte drog åt rätt håll.
Jag hade det jättetufft i skolan. Det var en massa hemringningar och jag visste inte alltid varför. Det var problem nästan dagligen. Om jag inte haft ishockeyn är risken att jag hållit på med någon skit.
Robin Kovács
Du har gamla kompisar som hamnat illa till i gängen?
– Så är det. Men det är inget som jag har kontakt med idag. Man får höra mycket och det är sjukt det som händer med våldet. Gängen tar inte hänsyn till något och belöningen är att du får respekt i förorten.
Vad gjorde du själv för bus?
– Det kunde vara allt möjligt. Jag kunde inte sitta still, förstörde för andra och förstörde saker. Sen tror jag inte att jag har påverkat så att någon blivit en sämre människa. Jag förstörde mest för mig själv. Det var inte så att det blev bättre för att jag fick en diagnos, men min mamma fick ändå ett svar.
Låt oss återkomma till det.
TREBARNSPAPPAN
Robin Kovács säger själv att han har mognat. Kommit längre bort från frestelser och saker som kunde sätta honom i trubbel.
– Jag kommer ju alltid vara samma person, men tack vare Minatsu och barnen har det blivit mycket bättre. Jag har ett annat konsekvenstänk. Jag har tre barn och det är full rulle med dem varje dag. Jag trivs med livet.
Hur är du som farsa?
– Det får du nog fråga henne om. Tålamodet kanske inte alltid är det bästa, men jag tycker det är kul att leka och se hur ungarna växer upp. Jag är nog lite av en lekfarbror. Man kan väl fortfarande bli vansinnig för olika saker, men det är hundratusen gånger bättre än vad det var.
Minatsu nickar instämmande och säger:
– Till sättet tror jag grabbarna påminner mer om mig. Dottern är nog mer du. Eller? Hon har lite mer temperament.
Förresten: hur var du som hockeyspelare?
– Jag var jättelugn.
Så vad tänker du när du ser Robin blixtra till?
– Äh, jag kan väl känna att det är lite…onödigt.
Robin Kovács i träningstagen. Det mesta av försäsongsträningen sköts uppe i Stockholm.
Jag har inget problem med att snacka och så, men det ska hållas på en bra nivå. Många stör sig på mig och jag kan ju gilla att folk hatar mig. Då är det någon som bryr sig i alla fall.
Robin Kovács
SKITSNACKET
Några lunchlediga joggare springer förbi längs vattnet. Solen bryter fram och vinden sliter bara lätt i träden. Robin Kovács har alltid varit frispråkig och får höra mycket på isen. En retsticka som många gör sitt bästa för att få ur balans.
Ni kanske minns vad som hände i vintras när Luleås klack hånade honom för en dödlig trafikolycka 2017 där han förlorade sin vän?
Det slutade med att klubben bad om ursäkt efteråt.
Han säger:
– Efter den incidenten har det inte varit någonting. Men man vet ju aldrig. Nu kommer en ny säsong och folk har säkert glömt. Man får försöka att hålla sig kall trots det som skriks och säga.
Det kan inte alltid vara så lätt.
– Nej, det är inte lätt. Det har varit några onödiga utvisningar, men jag är ändå mycket bättre på att hantera det. Det är som dag och natt. Ibland biter det mer om någon går brutalt mycket över gränsen.
– Jag har inget problem med att snacka och så, men det ska hållas på en bra nivå. Många stör sig på mig och jag kan ju gilla att folk hatar mig. Då är det någon som bryr sig i alla fall.
Känns det ibland som att får en orättvis stämpel på dig?
– Jag tror att du kan fråga vem som helst som känner mig att många har en felaktig bild av mig som person. Att jag är ett problembarn och en kaxig jävel. Sen är jag annorlunda gentemot de jag känner och gillar. Känner jag mig kränkt kan jag vara ganska hård och bestämd.
Robin Kovacs jublar med lagkamraterna efter ett mål i Saab arena.
LHC
Det är inte fel att påstå att Robin Kovács hade en blandad debutsäsong i LHC-tröja nummer 23. Laget gick oväntat tungt, det var säkrat kontrakt i näst sista matchen och själv svarade han för 38 poäng på 51 matcher.
Ett av få omskrivna nyförvärv som stack ut, visade lyster och var…tja, med beröm godkänd.
– Jag kom in med höga förväntningar, både på mig och laget. Sen förlorade vi mycket och fick inte riktigt ihop laget. För egen del trillade ändå poängen in och det var det som jag var sajnad för. Att göra poäng och skillnad.
– Sen blev det bättre efter jul med kedjan med (Christoffer) Ehn och (Markus) Ljungh. Vi hittade kemin snabbt och var kanske bäst i laget. Jag förstod inte varför de särade på oss innan vi fick spela tillsammans igen. Det kändes lite konstigt.
– Jag har varit i så många lag där man har hoppat mellan kedjor. Det går inte. Titta på de bästa kedjorna i SHL genom åren. Har du hittat något som fungerar måste du ha tålamod och inte vela för mycket.
Nu kommer Mikael Håkanson in som tränare.
– Vi har snackat några gånger, på telefon och när jag varit nere i Linköping. Han säger bra saker och jag tror att han kan komma in med ett nytt tänk och få in en mer vinnande kultur. Det verkar vara en man som står vid sina ord.
DIAGNOSEN
Medan större delen av LHC-laget är samlat och tränar i Linköping under våren och sommaren kör Robin Kovács mestadels på egen hand i Stockholm.
Han säger själv att han behöver det.
– Jag måste få känna den friheten. Annars blir det för mycket och jag är utbränd när vi återsamlas i augusti. Vi har en jättebra dialog. Jag kör samma pass och ingen behöver vara orolig. Det tror jag ingen är heller. När det gäller träning har jag bra disciplin.
Det är nog min största styrka som hockeyspelare. Men det kan vara min sämsta också. Många ser bara adhd som något negativt. Jag känner tvärtom. Utan min adhd hade jag Inte varit där jag är i dag. Jag har mer energi än många andra, en stark drivkraft och orkar träna mer.
Robin Kovács
Robin Kovács är också ett levande bevis på att personer med NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) kan lyckas inom idrotten.
Han var 14 år när han fick sin diagnos.
– Det är nog min största styrka som hockeyspelare. Men det kan vara min sämsta också. Det är en jäkla balans. Många ser bara adhd som något negativt. Jag känner tvärtom. Utan min adhd hade jag inte varit där jag är i dag. Jag har mer energi än många andra, en stark drivkraft och orkar träna mer.
Har det varit jobbigt genom karriären?
– Ja, men det har det ju varit ibland. Det är klart att det har påverkat en. Både på och utanför isen. Jag har fått betala ett pris, men inte så att det har varit ett stort hinder. Ju äldre du blir, desto bättre blir du på att leva med det.
Är det viktigt att prata om det?
– Nu har det ju blivit mer och mer. Det är bra för att öka förståelsen. Det har blivit allt vanligare med folk som har olika diagnoser. Allt från adhd till autism. Sen kanske jag inte kommer att berätta min historia fullt ut någon gång.
-- Det är viktigt att tränare kan hantera människor med diagnoser. Alla behöver olika verktyg och då är det ju bra att folk runt omkring förstår. Det är tragiskt med dem som bara ser det som negativt. Jag vet att Klas (Östman, dåvarande tränaren) läste på lite innan jag kom. Vi hade bra samtal och jag uppskattade verkligen att han tog det seriöst.
Han skickar en uppmaning till unga tjejer och killar med adhd som vill idrotta.
– Se det som en fördel. Att du orkar träna mer, har en massa energi och är mer målinriktad.
Vi hittade Robon Kovács i syster Jannices gym där han hjälper till med att spela in olika träningsvideos. Här ett tillfälligt avbrott med hunden Enzo.
ISHOCKEYN
Vad betyder ishockeyn för dig?
Robin Kovács ler och funderar en stund när han får frågan.
– Först skulle jag säga allt. Men det gör den ju inte. Inte längre. Min familj och mina barn betyder allt. Men hockeyn är en av anledningarna till att jag sitter här idag. Jag går fortfarande ut på isen och njuter. Många blir ju stressade, men inte jag.
– Jag måste få ha min frihetskänsla. Har jag någon som sätter ett koppel på mig blir det inte bra. Hockeyn har alltid varit platsen där jag får ut all min energi.
Du försökte att slå dig in i NHL, men lyckades inte. Har det varit en besvikelse?
– Ja, men det är väl klart. Det har ju varit en dröm och nu börjar datumet snart gå ut. Hade jag varit som jag är idag hade det sett annorlunda ut. Inför andra året hände också det där med krocken. Den sommaren tränade jag inte en sekund efter midsommar. Det var svårt att bry sig om hockey då.
Jag måste få ha min frihetskänsla. Har jag någon som sätter ett koppel på mig blir det inte bra. Hockeyn har alltid varit platsen där jag får ut all min energi.
Robin Kovács
AIK
Det var mycket snack om AIK i våras. LHC hade spelat färdigt, Robin Kovács hängde på favoritklubbens hemmamatcher och svarade en aning undvikande på frågan om han skulle återvända om det blev SHL (vilket det inte blev).
Så här några månader senare skrattar han mest åt uppmärksamheten som det gav.
– Det är ingen hemlighet att AIK är en stor del av mig. Det är en stor klubb och jag vill att det ska gå bra för dem. Jag spann väl lite vidare på det. Det är lite roligt när det blir spekulationer. Sen förstår jag att folk blir oroliga och att det blir snack. Det var mitt eget fel att jag startade någonting.
Hur hade det varit att möta dem?
– Jag ska inte ljuga. Det hade varit otroligt speciellt.
Nu blir det Djurgården i stället.
– Ja, det ska bli roligt. Nu får man garanterat höra när hela Hovet sjunger om en. Haha.
Robin och Minatsu Kovács på väg från gymmet på Kungsholmen.