Hur tillbringar Carl-Johan Stålhammar en ledig dag? "Hänger med kids och fru. Äter något gott. Tar en löptur och hoppar i plurret. Umgås med vänner. På helgerna blir det ofta besök i någon sporthall eller ishall. Jag försöker att vara så närvarande jag kan", säger han.
Det är en alldeles ljuvlig morgon i Visby. Svensk sensommar blir inte så mycket bättre än så här.
Carl-Johan Stålhammar sitter med fötterna i poolen på altanen och med en bedårande utsikt bakom ryggen. Han trivs bäst i öppna landskap. Nära havet vill han bo. Ett antal sjömil bort passerar en större fraktfärja, troligen på väg mot någon hamn på fastlandet.
Det är inte alla som har mäktiga havet som närmaste granne.
Gotland är verkligen en fantastisk plats. Det är en ro för själen. Lika härligt som det är när turisterna kommer, lika härligt är det på hösten när de inte längre är kvar.
Carl-Johan Stålhammar
Med all respekt för Tannefors – men det kan inte vara samma känsla att vakna i lägenheten där?
– Haha. Är det inte så med allt i livet? Det är kontrasterna. Du kan inte gå omkring och vara glad hela tiden. Då blir inte roliga saker roliga till slut.
Å andra sidan är det väl inte helt sällsynt att det blåser och regnar på tvären här?
– Det är det som är så häftigt. Sitter du därinne (han pekar mot stora vardagsrummet i huset) när regnet slår mot rutorna, det är storm på havet och du har tänt brasan…det är jävligt mysigt alltså. Då förstår du hur grym naturen kan vara. Hösten och vintern här är magiska. Också.
Carl-Johan Stålhammar köpte huset 2017 och ett par år senare var utbyggnaden klar. Tittar du ned från altanen ser du Kneippbyns Sommarland, med Villa Villekulla i centrum, som alltid fick dottern Signe att påstå att hon bodde granne med Pippi Långstrump.
– För ungarna är det här Bullerbyn. De kan inte det ha bättre. Pendlingen har fungerat jättebra. Hade jag ryckt upp hela familjen, satt oss någonstans i Linköping…och så hade jag jobbat till åtta-nio varje kväll och övriga familjen hade undrat vad jag höll på med.
– Nu kan jag kötta på hur länge jag vill och lätt jobba 60 timmar i veckan när jag är i Linköping. En normal vecka tar jag 05.30-färjan måndag morgon och sen hem sent torsdag eller tidigt fredag. Då är det gott att sätta sig här, ta en öl och kommer ner i varv, säger 46-åringen.
Många båtresor blir det.
– 94 från augusti till april om jag räknade rätt. Jag har pendlarkort och då ingår bilplats och kupé. Pendlarkudden har jag också alltid med. Väl på båten funderar du inte så mycket över tiden. Oftast sitter jag och jobbar. Ibland gungar det som fan och då får man hålla sig i.
Handen på hjärtat: fanns det en oro över pendlandet?
– Nja, orolig vet jag inte. Men vi sa att vi börjar så här. Vem vet? Jag kunde ha fått kicken på ett halvår. Nu har jag min lilla lägenhet i Tannefors och har fortfarande plasten kvar på spisen. Haha.
Byter du en vara i någon gotländsk Coop-butik eller tar fram en ny bärs är det inte så många som har åsikter om det. Här har alla åsikter om allt precis hela tiden.
Carl-Johan Stålhammar
De dramatiska klipporna vid Högklint utgör ett av Gotlands mest populära utflyktsmål. Uppbyggt av revkalksten, underlagrad av lagrad kalksten och märgelskiffer och stupar 48 meter nästan lodrätt ned i havet. Här finns vandringsstig, storslagna vyer och intressant geologi.
Familjen Stålhammar bor inte långt därifrån.
Livet tar ibland oanade turer. Knappast trodde han att han skulle bli kvar på ön så länge som han blivit. Hustrun Cecilia, också hon från Linköping, arbetar i hotellbranschen.
– Gotland är verkligen en fantastisk plats. Här finns ett lugn…och ljuset gör att det ofta känns som att du är utomlands. Det är en ro för själen. Lika härligt som det är när turisterna kommer, lika härligt är det på hösten när de inte längre är kvar.
Något bra tips för dem som ska på semester till Gotland nästa sommar?
– Visby är givet. Det är magiskt att gå i gränderna där. Sudret är Provence. Det är magiskt vid Hoburgsgubben. Fårö är fantastiskt. Behöver jag fortsätta?
Carl-Johan Stålhammar tar emot hemma i huset på Gotland. Mycket pendlande till Linköping blir det. "So far, so good", säger han efter ett år på på jobbet.
Ett år har gått sedan han stämplade in på LHC-kontoret och det vore synd att säga att inte Stålhammar fått en bra start på nya jobbet. Första slutspelet på många år, bästa ekonomiska resultatet någonsin och tydligt ökat intresse i stan.
Nöjd och belåten?
Nja.
– Vi säljer för få säsongskort och har för få medlemmar. Där måste vi bli mycket bättre. Med den nya appen som kommer i höst kommer allt att finnas på samma ställe och göra det enklare och snabbare oavsett om du vill ha biljett eller halsduk. Saab arena behöver bli samma mötesplats som det var i början. För att ha en stark ekonomi måste vi bygga kapital och göra vinst varje år.
Vi säljer för få säsongskort och har för få medlemmar. Där måste vi bli mycket bättre. Saab arena behöver bli samma mötesplats som det var i början.
Carl-Johan Stålhammar
– Det är mer livsstil än ett jobb. Dygnet runt, nästan året om. Du lever, andas och blöder jobbet. Det är inte för vem som helst. Byter du en vara i någon gotländsk Coop-butik eller tar fram en ny bärs är det inte så många som har åsikter om det. Här har alla åsikter om allt precis hela tiden. Jag tror att du måste ha viss mentalitet för att fixa det. Annars bränner du nog ut dig rätt fort.
Är du rädd för det?
– Nej, jag tror inte att den väggen finns för mig. Så länge du har en trygg bas med familjen och känner att du är omtyckt…jag tror inte att jag kan jobba för mycket. Vi är på rätt väg och har du ett hjärta som bankar för det är det lättare att jobba 24 timmar om dygnet om så skulle behövas.
Har det varit tuffare och mer jobb än du trodde?
– Tuffare skulle jag inte säga. Men man blir lite förvånad över att vissa grejer inte var mer uppstyrda. Det känns som om man kört lite från höften tidigare. Jag är inget bra på tålamod, men det är viktigt att bygga långsiktigt. Inte panikvärva och tro att allt ska lösa sig.
– Christer (Trägårdh, ordföranden) kommer från bankvärlden och har järnkoll på siffror. Vi tycker inte alltid samma, men kan snacka ihop oss. Det får inte vara för många som är likadana. Ibland är det bra att någon tycker tvärtom. Så länge allt går åt rätt håll ger mig styrelsen ganska stor handlingsfrihet.
Hur länge tänker du hålla på?
Han tystnar ett ögonblick.
Lutar sig tillbaka i utesoffan.
Funderar lite.
– Säg så här. Jag har svårt att se att jag slutar innan vi tar guld, säger Carl-Johan Stålhammar.
Säg så här. Jag har svårt att se att jag slutar innan vi tar guld.
Carl-Johan Stålhammar
Efter varje hemmaseger har det blivit en tradition att han, sportchefen Peter Jakobsson och några andra samlas på kontoret och firar med en tvåa Gotlands Bittar, som enligt Systembolagets hemsida har en ”söt, nyanserad smak med inslag av örter, choklad, lakritsrot, vanilj och kryddor.”
– Det gick några flaskor förra säsongen. Det smakar fan, men är en bra tradition. Den ska vi fortsätta med.
Är du en dålig förlorare?
– Det har jag nog alltid varit. Jag kan bli riktigt förbannad, men då får jag gå in på kontoret och svära en harang.
Ett av de svenska Catalinaplanen som deltar i sökandet efter den försvunna DC3:an, skjuts ner av ett sovjetiskt MIG 15-flygplan på internationellt vatten sydväst om finska Utö i juni 1952. DC3:an återfanns aldrig.
Pappa var faderlös i två dagar innan båten kom fram till Helsingfors och farmor fick besked att han var vid liv. Det måste ha varit några hemskt mörka dagar.
Carl-Johan Stålhammar
Och så var det som hände när ett ryskt jaktflyg i början av 50-talet anföll ett obeväpnat svenskt amfibieplan, som skadades så allvarligt att det tvingades nödlanda i Östersjön och där besättningen plockades upp av ett tyskt fraktfartyg.
Ombord på Catalinan fanns sju personer.
Bland dem: andrepiloten Henrik Stålhammar.
Carl-Johans farfar.
Det utlöste en diplomatisk kris som det då och då fortfarande pratas om. En av de allvarligaste utrikespolitiska incidenter som drabbat Sverige under efterkrigstiden.
– Jag har alltid varit fascinerad av historia och tyckt att det varit spännande. Pappa var faderlös i två dagar innan båten kom fram till Helsingfors och farmor fick besked att han var vid liv. Det måste ha varit några hemskt mörka dagar.
– Nu är pappa guide på flygvapenmuseet i Malmslätt och berättar om det här. Han har haft en del otur i livet, men tar mycket med en klackspark. För några år sedan var han med om en bilolycka och bröt nacken på två ställen. Det var jättekris där ett tag. Nu är han stelopererad och har lite svårare att spela golf, men annars funkar det.
Säger Carl-Johan Stålhammar samtidigt som han kisar mot solen och tittar ut över knappt ens märkbara vågor på det till synes oändliga havet.
Det är goda utsikter.
Viloläge på altanen.
