Dalarnas län

19 januari 2009 00:00

Apropå insändaren om de nya sopreglerna vill jag också berätta om ett annat miljöproblem - nämligen att containrarna på miljöstationerna i Linköping inte töms tillräckligt ofta, vilket medför en fruktansvärd nedskräpning samt merarbete för miljömedvetna medborgare.I julhelgen cyklade jag och min make med tidningar, pappförpackningar och glas först till miljöstationen vid Skillingen. Där var containrarna överfulla, och pappers- och plastkassar stod i drivor omkring.Vi vinglade vidare på våra överlastade cyklar till Ekholmens miljöstation, och fann att det var likadant där.Eftersom vi är miljömedvetna människor cyklade vi nu tillbaka hem med soporna och ställde dem i hallen. En dag senare i veckan tog vi bilen till Ullstämma återvinningscentral, och finner att också där är det proppfullt i containrarna! Det var bara att kasta allt sorterat papper i "Brännbart".Nu kan man tro att detta var ett julhelgproblem. Men inte. Igår var vi åter till Ullstämma återvinningscentral. Med möda lyckas vi pressa ned våra flaskor i de överfulla glascontainrarna. I tidningspapperscontainerna ramlade tidningarna ut genom springan och på containern för grövre papper fanns ett anslag uppsatt med texten "Brännbart" över den igenproppade öppningen. Man uppmanades alltså att slänga sitt med möda sorterade papper i Brännbart. Igen!Jag håller Linköping kommun ansvarig för den usla skötseln av återvinningen. Vad är det för mening med att jag som medborgare anstränger mig att spara och sortera sopor, när jag sedan inte kan bli av med dem, eller de eldas upp istället för återvinnas? Ska jag behöva åka stan runt för att bli av med mina sopor?Omförhandla genast felaktiga avtal eller säg upp avtalet med entreprenörer som inte sköter sitt uppdrag! Vidare anser jag att anslag ska sättas upp vid miljöstationerna om datum för tömning och telefonnummer som man kan ringa då en container är full - och då ska den hämtas!Barbro Mild

Insändare Miljöstationerna - ett stort miljöproblem

17 januari 2009 01:00

14 år och misstänkt för 48 grova brott. Historien om den kriminelle Linköpingskillen kunde Correns läsare ta del av i går. Närpolis Sofia Larsson bekräftade bilden av att "alla" vem han är men ingenting händer.Maktlöshet är den känsla som Linköpingspolisen har inför fallet. Och på sätt och vis är polisen maktlös. Personer under 15 år får inte bli föremål för polisutredningar, utan hamnar helt i händerna på socialtjänsten. Händer som 14-åringen mer än en gång slingrat sig ur. Men att en så ung människa hinner göra sig misstänkt till nästan 50 grova brott innan något görs på allvar är helt oacceptabelt. Troligtvis är det fall som detta som advokaten och före detta riksdagsledamoten Peter Althin (KD) hade i tankarna när han i höstas föreslog en utredning för sänkt straffmyndighetsålder. Lösningen är knappast att kasta kriminella 14-åringar i fängelse, men det var heller inte syftet med Althins förslag. I stället efterlyste han snabbare hjälp till unga lagöverträdare där polisutredning kan vara en viktig del. Särskilt i ärenden som inte handlar om typiska "barnbrott": Snatteri av godis och smink eller skadegörelse, som enligt en undersökning av Brottsförebyggande rådet är de vanligaste lagöverträdelserna bland minderåriga. Den aktuelle 14-åringen misstänks dock vara skyldig till bland annat rån, misshandel och sexuellt ofredande. Förskräckt kan man ana varthän det barkar...Om sänkt straffmyndighetsålder är rätt väg att gå är tveksamt. Självklart är däremot att kontakterna mellan hem, skola, polis och socialtjänst måste fungera bättre. Brister det dessutom i den första instansen, hemmet - vilket nog oftare är regel än undantag - ökar dessutom kraven på de övriga tre. Men hur ska man nå fram till en pojke som redan som 8-åring tog sitt första steg in på brottets bana? Som sannolikt inte har ansvarsfulla målsmän att luta sig mot och som antagligen ser samhället som en fiende att bekämpa? Naturligtvis är det ingen lätt fråga att besvara. En väg som under senare år har visat sig effektivt är medling mellan gärningsman och brottsoffer. Undersökningar visar att medling fungerar bäst vid just grövre brott av den typ som Linköpingskillen är misstänkt för och där tydliga brottsoffer finns. Men för att medling och andra insatser ska kunna komma till stånd behövs ett akut tvångsomhändertagande. Bäst före-datumet på den önskvärda snabba reaktionen från samhällets sida passerades för flera år sedan gällande 14-åringen i Linköping. Samtidigt får samhället aldrig ge upp. Målet måste vara att rädda honom från ett liv som tungt kriminell, både för hans egen och för samhällets skull. "Om det här inte räcker för att en ung person ska bli omhändertagen av sociala myndigheter, vad krävs då?" undrade polismannen Kenth Almroth i Corren. Svaret är att det har räckt och blivit över för länge sedan. Citat: "Samhället får aldrig ge upp."

Ledare Uppdrag: Rädda 14-åringen!

Insändare Frustrerande att en 14-åring får härja fritt

Dags att börjamarknadsföraÖstergötland

16 januari 2009 03:00

Landstinget i Östergötland har under hösten lagt fram en prioriteringslista för ytterligare besparingar. I denna lista återfinns ett antal hjälpmedel som kommer att bli egenvårdsprodukter om förslaget går i genom. Med egenvårdsprodukter menas att landstinget inte längre kommer att stå för kostnaden för dessa hjälpmedel, trots att behov finns hos den aktuella brukaren. Indragningen tänker man sig ska spara pengar för landstingets räkning.En av de produkter som finns på listan är rollatorer för utomhusbruk. Man ska alltså inte längre vara berättigad att av landstinget få en rollator för endast utomhusbruk utan får stå för den kostnaden själv, vilket många äldre inte har råd med.Jag ställer mig mycket frågande till om detta är ett klokt val. Bland äldre idag kan rollatorn vara avgörande för om man vågar ta sig ut i samhället. Många kommer att välja att isolera sig inne, med följd att det sociala nätverket minskar. Med detta följer inaktivitet och nedstämdhet som i längden kan ge att man blir snabbare sjuk och livskvaliteten minskar. Om en äldre person ramlar ute och bryter lårbenet eller får en höftfraktur (vilket är en mycket vanlig skada vid fallolyckor för äldre personer) så kostar det landstinget betydligt mer än vad en rollator gör. En utomhusrollator kostar i genomsnitt 1 500-2 000 kronor för landstinget. En person som får en höftfraktur ligger i genomsnitt 3 dygn på en ortopedisk avdelning för operation och rehabilitering. Då äldre personer oftare drabbas av komplikationer efter en operation så får man räkna med att rehabiliteringen blir betydligt längre i vissa fall. Det kan handla om att man får blodproppar, liggsår, lunginflammation etcetera som inte bara förlänger rehabiliteringen utan även försämrar livskvaliteten efteråt. Många blir inte helt återställda utan är resten av sitt liv beroende av andra hjälpinsatser och vård.Om man snabbt räknar på vad en operation och rehabiliteringsperiod för en enda person som bryter sig skulle kosta landstinget så blir det många rollatorer, kanske 30 stycken eller ännu mer. Och sedan har vi kostnaden för vården i hemmetDet förvånar mig att landstinget i Östergötland tänker så kortsiktigt i sina besparingsåtgärder. Kanske är det för att ekonomin är så dålig som den är i dag. Många av de nya sparbetingen slår mot äldre och redan sjuka människor. Landstinget; satsa istället på förebyggande och hälsofrämjande åtgärder för att spara pengar!Malin Asmundsson

Debatt Hur tänker landstinget?

16 januari 2009 01:00

Bland niondeklassarna i Östergötland saknar 16 procent godkänt betyg i minst ett av kärnämnena engelska, svenska och matte. Av länets 5 429 elever i årskurs nio har 867 så dåliga betyg att de inte kommer in på gymnasiet.Det är ett stort misslyckande. Särskilt allvarligt är det att trenden inte har vänt uppåt på fyra år. Det antyder att det som ska göras för att hjälpa elever som behöver stöd för att uppfylla kunskapsmålen inte har blivit gjort.Som framgår av enkäten på nyhetsuppslaget i Corren i går tycker många elever att det är tydligt vad som krävs av dem för att de ska få olika betyg. Informationen från skolan om kunskapsmål och betygskriterier verkar fungera.Men när man läser om vad som utmärker de skolor där eleverna har bra betyg får man också en bild av vad som verka fungera mindre bra på skolor där eleverna inte lyckas lika bra. Och det som skiljer dem åt är inte några radikala grepp. På Alléskolan i Åtvidaberg är engagerade lärare och en livlig pedagogisk debatt receptet på framgång. På Grovstadsskolan i Finspång är det att man är tydlig mot eleverna och ställer krav på pedagogerna. På Tornhagsskolan i Linköping finns en "akademi" där lärare står till förfogande om eleverna behöver hjälp. Där finns även en lärare i svenska som andraspråk för elever med invandrarbakgrund.Det borde vara självklart att man diskuterar pedagogik i skolan och stöttar elever med invandrarbakgrund. Fast uppenbarligen är det inte lika självklart på alla skolor. Om det vore det skulle resultaten inte se så olika ut.Men att peka ut syndabockar leder ingen vart. För att kunna förbättra betygen gäller det i stället att lyfta fram goda exempel.Att fånga upp elever som riskerar att halka efter är en av regeringens främsta ambitioner på skolområdet. Därför har man öppnat upp för skriftliga omdömen från årskurs ett och nationella prov redan i trean. Därför ska lärarutbildningen göras om och kraven på behörighet skärpas. Därför har man tagit fram ett nytt sexgradigt betygssystem där det ska bli lättare att nå nästa steg och på så sätt uppmuntra till mer plugg.Det är utmärkt. För är det något de varierande resultaten bland niondeklassarna i Östergötland visar så är det att skolan inte har lyckats fånga upp elever som inte hänger med. Om den hade gjort det hade betydligt fler än i dag haft betyg som det går att komma in på gymnasiet med. Skillnaderna i resultat mellan länets högstadieskolor hade också varit mindre.Effekterna av de förändringar som regeringen gör kommer inte att synas än på flera år. Men att fånga upp elever på efterkälken måste vara ambitionen även i dagens skola. Kommunerna får inte svika elever som behöver stöd och hjälp att hänga med.Skolorna måste kunna kontrollera att kunskapsmålen uppfylls och följa upp elever som halkar efter. Givetvis kräver det resurser - men inte enbart ekonomiska. En viktig uppgift för kommunerna är också att lyfta fram just de goda exemplen. Som Alléskolan och Tornhagsskolan.

Ledare Fånga upp elever på efterkälken

Insändare Låt mjölkbönderna få lön för sin möda

Insändare Lite trafik får man tåla

Insändare Varför högre beskattning av pensionärer?

Jubel i Leksand - depp i Malmö

Niclas Ericsson: Raketer som urholkar själen

15 januari 2009 00:01

Svar till Stefan Karlsson, med flera, angående vargens utbredning.Vill inleda med att påstå att vargen är tillbaka i Sverige för att stanna. Detta är beslutat av våra folkvalda, tidigare som sittande. Vargen är ingen hotad art. Etappmålet på 200 vargar i Sverige är nått och passerat enligt de inventeringar som gjorts. Syftena med vargjakt är i huvudsak fyra:Begränsa antalet, öka skyggheten, skyddsjakt på problemvargar och ökad acceptans, bland alla de som bor och verkar med varg i sin närhet. Har följt vargdebatten i Dalarna, främst på grund av att jag är född, uppvuxen och även jagar där. Har även haft förmånen att deltaga vid pejling av varg. Kort kan väl sägas att debatten ibland tar sig uttryck för människans sämsta egenskaper, där grälsjuka individer får allt för stor plats i media. Är vi i Östergötland inte beredda på vad det innebär att förvalta delar av den svenska vargstammen, kan det nog komma som en kalldusch för somliga. Jag tror nämligen att en etablering tidsmässigt inte är så väldigt långt borta. Priset kommer för vissa att upplevas högt, alltför högt. Jag vågar nog påstå att de som gapar mest om fler vargar, aldrig tagit sig tid att lära lite om vargen, aldrig kommer i närheten av en vild varg, och vet förmodligen om det. Nyhetens behag brukar vara kortvarig.Kombinationen av rovdjur och människor har sällan varit lyckad, genom tiderna. Vargen är ett av våra största rovdjur med många sidor som kräver respekt, tålamod och framför allt kunskap av de människor den har i sin närhet.Människorna som har vargen som granne/inneboende kräver och ska visas respekt för sin rädsla, tankar och åsikter. Myndigheterna måste vara lyhörda och visa handlingskraft då problemvargar dyker upp, och tillåta skyddsjakt.Slutligen, sök saklig information. Kontakta Länsstyrelsen Dalarna och/eller läs det som Grimsö viltskadecenter tillhandahåller.Erik

Dalarnas län

Insändare Miljöstationerna - ett stort miljöproblem

Ledare Uppdrag: Rädda 14-åringen!

Insändare Frustrerande att en 14-åring får härja fritt

Dags att börjamarknadsföraÖstergötland

Debatt Hur tänker landstinget?

Ledare Fånga upp elever på efterkälken

Insändare Låt mjölkbönderna få lön för sin möda

Insändare Lite trafik får man tåla

Insändare Varför högre beskattning av pensionärer?

Jubel i Leksand - depp i Malmö

Niclas Ericsson: Raketer som urholkar själen

Insändare Vill Östergötland ha delar av vargstammen?

Insändare Vårdföretagen har bäddat själva

Insändare Vart är Svenska kyrkan på väg?

Insändare Jägarna är inga skjutgalna individer

Insändare "Tårarna brände i mina ögon"

Stefan Fölster: Mer kärnkraft och färre bomber

Insändare Vad ger flygplatsutbyggnad tillbaka till skattebetalarna?

Det finns inga genvägar

Insändare Ta bort det röda skynket