Dalarnas län

11 februari 2009 01:00

Mycket ska man höra innan öronen faller av. Men snart kommer nog få att reagera när Mona Sahlin säger obegripliga saker. Det gäller inte bara borgerliga utan förmodligen också socialdemokrater. Hon har inte visat på något större ledarskap som ordförande för det överlägset största partiet i den rödgröna treenigheten. I stället låter hon sig degraderas till en jämlik partner med övriga partiledare/språkrör, fastän hon borde vara frontfiguren för samarbetet. Sahlin är den självklara statsministerkandidaten - det är en bild som hon än så länge inte har rubbat. Men man kan inte låta bli att fundera över hur ministerposterna vid en eventuell valseger kommer att fördelas. Om de i jämlikhetens namn ska baseras på något annat än valresultat blir en demokratisk motivering problematisk.De rödgröna värjer sig för den "överkörarteknik" som de anser att alliansen tillämpar när tre partier tillåts köra över det fjärde. I stället kan oenighet få råda, vilket knappast låter som en lämplig grund för en förtroendeingivande och sammanhållen regering. Ännu ett prov på Sahlins överraskande undfallenhet och änglsan över att sätta ned foten. Frågan är varför?Som om detta inte vore nog släpper Sahlin bomben att hon vill stoppa svensk energiexport med undantag för de nordiska länderna. Anledningen är att den höjer elpriserna i Sverige. "Vi har ett behov av att utveckla vår egen elmarknad", resonerar hon. Hur en sådan utveckling hindras av energiexporten förstår nog bara Mona Sahlin. Hennes uttalande fick näringsdepartementet att ta sig för pannan. Att utveckla en gemensam elmarknad är en process som pågått under lång tid - också då Sahlin var energiminister... Statssekreterare Ola Alterå tror att det kan bli "svårt för en svensk regering att förklara för till exempel våra baltiska grannländer att vi nu skulle ha ångrat oss och vill avskärma oss". Ja, och överlämna dem i händerna på Ryssland med sin gas. Den bleka förklaringen måste vara att Mona Sahlin vill blidka de industrivänner inom LO som anser att hon borde ha gjort upp med alliansen om kärnkraften. Genom protektionistisk retorik försöker Sahlin övertyga dem om att Sveriges elförsörjning är tryggad även med en rödgrön regering. Protektionism är en farlig väg att gå, men tyvärr syns här och där tendenser att lockas av dess trångsynta kortsiktighet. Det statliga stödet för bilindustrin i Frankrike är ett exempel som statsminister Reinfeldt uttryckt oro över. Sverige måste ta ett globalt miljöansvar, men det har Miljöpartiet delvis haft invändningar emot. Det är konstigt eftersom miljön tillsammans med ekonomin är de främsta exemplen på problem som inte går att lösa nationellt. Språkröret Peter Eriksson hävdar att även den rödgröna energipolitiken kommer att alstra elöverskott. Frågan är vad de ska med det till om Sahlin vill stoppa exporten. Å andra sidan kanske det är ytterligare en fråga där de är överens om att inte vara överens.Citat: "Protektionism är en farlig väg att gå."

Ledare Obegriplig rödgrön millimeterrättvisa

Insändare Sjukvårdsupplysningen fungerar dåligt

Insändare Kassalös frisör frikändes

Stefan Fölster: Schamanernas sista ryckningar

Insändare "Vi jobbar och sliter i motvind"

Insändare Östergötland behöver en poliomottagning

Insändare Polisens agerande har hamnat i fokus

Insändare Dags at vi vaknar

9 februari 2009 00:00

Det är mycket museet nu.För mig som skrev mil om krisen då runt 2003-2004 är det nästan svårt att hänga med.Men roligt.Här är länsmuseets besökssiffror för de senaste fem åren:2004: 44026.2005: 49 063.2006: 55620.2007: 70060.2008: 86 697.Ni ser själva, från katastrofdåliga 44 000 det där året då Peter Larsson var chef, ekonomin i botten och Corren kunde avslöja att länsmuseet hade sämst öppettider i landet.Till nära 87 000 förra året. Det är de bästa besökssiffrorna på tio år.Vad var det som hände? En enda förklaring finns förstås inte. Det var visst ekonomiskt tillskott från ägarna Linköpings kommun och landstinget. Men framförallt var det ny styrelse och ny länsmuseichef i Maria Jansén.Och det var något så diffust och så till synes enkelt som nya tag. Gott ledarskap och växande självförtroende hos den tilltufsade personalen.Tänk att ledningen är så betydelsefull. Mer än man först gärna vill tro.*I onsdags träffade jag konstnären Maria Friberg då hon hängde sin stora utställning i Wallenbergssalen, som öppnar i morgon. Gå dit, säger jag bara. En sådan utställning är en Händelse i Linköping.När man ser hennes återhållna, strikta, laddade bildspråk är det spännande att tänka på vad hon berättade om sin uppväxt. Hon flyttade runt mycket. Varför? Jo, mamma var hippie.Tänk hippie. Tänk strikta män i kostym (som blivit lite av hennes signum). En kontradiktion, och kontradiktioner är ofta givande.Sen lite kuriosa: Innan de flyttade till Skåne och "hängde med Peps Persson", som Maria sa, bodde de i Vadstena och Maria gick på Petrus Magniskolan. Just när hon berättade det kom länsmuseets Mats Gilstring och hälsade. Och han var Marias bildlärare i Vadstena. De fick, mycket tidigt, prova att jobba med videofilm, mindes hon. Så det var där allt började, i teckningssalen på Petrus Magni. Om man vill vara lite lokalpatriot. Sen fortsatte hon på Lunnevad efter gymnasiet, apropå den spännande konstdebatten som Gunnar Lindqvist drog igång (på nästa sida).Sist det här med alla män på hennes bilder, där hon undersöker mansrollen.Maria berättade att hon identifierar sig med dem. Bilderna är inget hån och absolut ingen ironi, sa hon."Jag avskyr ironi".Just det.

Rolig resa för sargat museum

Insändare Utlandspensionärer ska inte gnälla

Niclas Ericsson: Morallagar stoppar inte hiv

Insändare Omdömeslösa namn på bostadsområden

Insändare Arbetslösa betalar procentuellt mest skatt

Insändare Brottslingar ges hela tiden en ny chans

Tove Lifvendahl: Tidernas dyraste terapi

Insändare Myndigheterna måste vara mer uppmärksamma

Insändare Fortsätt diskutera om FRA-lagen

Dilsa Demirbag-Sten: Är etnicitet verkligen intressant?

4 februari 2009 01:00

Fler och fler familjer blir vräkta, vittnar socialkontoret om. Kommunens uppgift blir att installera familjerna i så kallade akutboenden. Men som Corren berättade i går finns i Linköping bara sju akutlägenheter som socialkontoret fördelar till familjer med barn. Och de lägenheterna har varit fulla sedan i somras. Alternativet är campingar, vandrarhem och dylikt som familjen får söka ekonomiskt bistånd för. Kostnader för dessa ligger nämligen inte som en post i boendegruppens budget, vilket akutlägenheterna gör. Hur mycket dessa alternativa akutboenden kostar kommunen, finns inga klara besked om. Men med tanke på vad familjen som Corren träffat betalar för sin plats på ett vandrarhem - 21 000 kronor i månaden - är det knappast en billig affär.Det mest oacceptabla i situationen är att barnen blir lidande. Sverige har en nollvision gällande vräkta barn, ändå hotades 735 svenska barn av vräkning under förra året. 14 av dem var bosatta i Linköping. Lösningen är dock inte så enkel som att ordna fler kommunala akutboenden. Problemen går betydligt djupare när en familj blir bostadslös, en barnfamilj blir inte vräkt hur som helst. Troligtvis är det heller inte ekonomin som är det största problemet. Sociala svårigheter som misskötsel och missbruk är förmodligen ofta de verkliga skälen till en vräkning. Eller en bakomliggande orsak till att man inte har råd att betala hyran. Desto viktigare är det därför att familjerna får social hjälp, vilket också inkluderas - för de familjer som lyckas få en akutlägenhet, vill säga.Sju akutlägenheter kan låta lite i en stor stad som Linköping, men kanske har det räckt så länge som ärendegången gått snabbare än den gör i dagsläget. Ett akutboende ska vara mycket kortvarigt. Men med långa handläggningstider och samverkanssvårigheter mellan olika myndigheter, samt mellan dessa och hyresgästen, kan vistelsen bli betydligt längre än planerat.En förutsättning för så kallad "utslussning" till vanligt boende är förstås att det finns lediga lägenheter att tillgå. En före detta akutboendeplacerad familj är nog ingen drömhyresgäst. Möjligen ligger en del av förklaringen till bristen på akutlägenheter i att de vanliga hyresvärdarna - och hyresgästerna - säger nej till uthyrning av vanliga lägenheter. Lågstatusområden uppkommer i alla städer, men kanske har även dessa områdens hyresgäster och -värdar börjat säga ifrån om att vara kommunens "nödlösning". Snabbare kontakter med, och krav på samarbete från, de som är i behov av akutlägenheter är förutsättningar för en lösning. Familjer med barn bör nog också få tillträde, kanske till och med företräde, till de nya akutboenden som är avsatta till ensamstående. Nollvisionen om vräkta barn ska vara prioriterad.Citat: "En barnfamilj blir inte vräkt hur som helst."

Ledare Mer ett socialt än ett ekonomiskt problem

Insändare SALE används i alla länder

Sida 102 av 139