10 december 2008 00:00
<p>Svar till Nicklas Jansson, doktorand i biologi på Linköpings universitet, 5/12.</p><p><b>Naturreservatet i</b> Vallaskogen inrättades efter ett politiskt beslut våren 1994. Ändamålet med reservatet är att:</p><p>"Sköta skogsbruket på ett traditionellt sätt, det vill säga bondeskogsbruk, för att därigenom vidmakthålla och bevara höga natur- och kulturvärden."</p><p>Det är av stor vikt att någonstans i de stadsnära skogarna kunna visa hur skogen såg ut och brukades i gamla tider. Skogen hägnades och betades. Den stadsnära skogen var också av stor betydelse för de fattiga i staden. Där hade de tillgång till "fri vedbrand" vilket skapade en skog i det närmaste ren från grenar och kvistar.</p><p>Fram till de kraftiga stormar som drabbat Vallaskogen (Gudrun 2005 och Per 2007) lyckades vi bra med detta syfte. Stormarna medförde dock att många träd, cirka 160 under "Gudrun" och 415 under "Per" blåste ner. Efter stormarna har vi agerat som bonden skulle gjort för hundra år sedan, vi har tagit hand om det som vinden åsamkat oss. Det som skogen gav togs tillvara!</p><p>Även av säkerhetsskäl har vi rensat skogen från det mesta av virket, framför allt i de hagar som betas och över vägar och stigar. Dock har vi i samråd med biologer också lämnat kvar död ved, framför allt lövved, för att gynna den biologiska mångfalden.</p><p>Att lämna skogen orörd efter stormarna hade varit förödande ur ett annat perspektiv. Eftersom en stor del av den nedblåsta skogen bestod av gran hade Vallaskogen i än högre grad än nu drabbats av granbarkborrens härjningar!</p><p>Vallaskogen är helt klart en viktig pedagogisk resurs! Den är dock inte en resurs enbart för biologer utan är också en fantastisk resurs med tanke på det kulturhistoriska perspektivet!</p><p><b>Johan Högquist,</b><b /></p><p><b>antikvarie </b><b>i Gamla Linköping</b></p> Insändare Vallaskogen är en fantastisk resurs