Gotlands län

Insändare Svordomar försämrar språket

Svensk konståkningbehöver förebilder

Ernst Klein: Lokaljournalistik på distans

Kommunalrådet pratar i nattmössan

Insändare Blinka rätt i rondellen

Insändare Kort sagt

Insändare Använd stim-modell för fildelning

Insändare Fråga först

Insändare Vallskogen utarmas

Insändare Asfaltera Abiskorondellen

Insändare Klen hygien bland simhallsbesökare

Insändare Julkalendernblir sämreför varje år

5 december 2008 06:00

Vad skulle det här vara bra för? En hop produktplacerade företag skrattar säkert hela vägen till banken. Synd bara att vi i biopubliken knappt drar på mungiporna en enda gång.28 år har gått sedan Gösta och Gun var på sin senaste husvagnssemester med sina två barn. Många är vi som minns biltvättscenen, morfar, rytande kommentarer som "jävla bonnraggare" och incidenten med tv-antennen.Nu är det dags för de nyblivna pensionärerna att besöka sin son Johans bröllop i Lappland. På vägen i nyinköpta husbilen hopar sig problemen. Gösta råkar bland annat ut för en kräkande giraff, en illvillig råtta och en nitisk campingföreståndare.Trött och krystadNär första filmen gjordes var Kjell Sundvall en hungrig 27-åring med ytterligare tre tv-filmer i ryggen. "Vi hade i alla fall tur med vädret" känns fortfarande pigg, träffande och framför allt underhållande. Uppföljaren är trött, krystad och fullkomligt överflödig.Kjell-Åke Andersson, som även skrev manus till första filmen, står nu bakom regissörsrodret. Den här gången lindar han in historien i reflektioner om ålderns höst, vedermödor och otacksamma barnbarn. Andersson har gjort starka filmer som "Juloratoriet" och "Min store tjocke far" så man undrar varför han väljer att fläcka ner sitt rykte med det här spektaklet. Lite garanterade pensionspengar kanske?Vältrar sig i klyschor"Vi hade i alla fall tur med vädret - igen" är ett hopplöst sjunkande skepp, eller snarare en kraschande husbil, som vältrar sig i klyschor och platt situationskomik. Dessutom känns skådespelaren Rolf Skoglunds tillgjorda röst snarare psykotisk än stressad.De två svåraste genrerna att lyckas med är komedi och skräck. Här har vi ett praktexempel på att en humorlös komedi nästan är värre än en oläskig skräckfilm. Till och med 15 år gamla "Sunes sommar" känns som ett mästerverk i jämförelse. Det var väl ändå inte meningen.Fredrik Söderlund

Fullkomligt överflödig uppföljare

Debatt Stimulanspaket mot jobbkrisen

5 december 2008 01:00

Riksbanken har beslutat att sänka reporäntan med 1,75 procent. Det är en historisk händelse. En så stor sänkning har inte genomförts sedan 1994, då den nuvarande penningpolitiken sjösattes med en rörlig växelkurs och ett inflationsmål. Det säger något om kraften i den lågkonjunktur som vi är på väg in i. Men det blir kanske första gången på länge som Riksbankens beslut inte möts av massiv kritik. Kommentarerna under gårdagen var genomgående positiva. De senaste åren har kritiken först handlat om att Riksbanken varit för snabb med att höja räntan för att motverka inflationen, som många ansåg berodde på faktorer utanför Sveriges gränser som höjda priser på mat och olja. I september i år nåddes toppen och reporäntan låg på 4,75 procent. Sedan kom finanskrisen och kritiken har handlat om att Riksbanken inte har sänkt räntan tillräckligt mycket i förhållande till den väntade konjunkturnedgången. Sveriges Riksbank har agerat försiktigt. Före finanskrisen hade vi ett läge där stigande inflation tycktes gå hand i hand med ökad arbetslöshet. Det är ett ökänt svårt läge för penningpolitiken att bemästra. Sänker man räntan driver man på inflationen. Höjer man den kan det påverka arbetslösheten och konjunkturen negativt. Och gör man ingenting får man förstås kritik för det. Riksbanken valde att ta det säkra före det osäkra och sakta höja räntan, för att i första hand bekämpa inflationen - vilket också är dess uppgift. När finanskrisen kom sänktes räntan två gånger med 0,5 procent, i rask följd. Det var alldeles för lite, ansåg kritikerna. Men mitt i en kris är det synnerligen svårt att skaffa sig en bild av läget. Man skjuter på ett rörligt mål - då är en kanon kanske inte det bästa vapnet. Samtidigt finns det sällan så många självutnämnda frälsare som just i kristider. Bankmän, professorer och politiker tävlar om att ge rekommendationer - som ofta är uttryck för särintressen; börsen, en teoretisk riktning inom nationalekonomin, eller specifika väljargrupper som villaägare. "Det känns lite som om man reagerar lite efter alla andra. Riksbanken har inte varit särskilt förutseende eller proaktiv i sitt agerande", säger till exempel Peter Eriksson (mp) till TT. Men det är långt ifrån självklart att det är rätt strategi för Riksbankens direktion att vara proaktiv när den fattar beslut om reporäntan. Risken för att hamna fel vore stor och kostnaden för felaktiga beslut kan bli hög. En hattig Riksbank är inget att sträva efter. Målet bör vara att agera så fort man har någorlunda överblick över läget - och inte förr. Gårdagens beslut visar att Riksbanken har handlingskraft när den behövs. Den kraftiga sänkningen är väl motiverad. Samtidigt ger en reporänta på 2,0 procent utrymme för ytterligare sänkningar om det krävs under den kommande lågkonjunkturen. Allt talar för att det var ett beslut som gynnar stabiliteten i ekonomin. Det är det viktiga, inte att ligga först eller att vara opinionen till lags.

Ledare Ett räntebeslut som ger stabilitet

Förr var detminsann vinter

Ledare Omdömeslös lyx

4 december 2008 01:00

Att omskära pojkar är en sedvänja bland muslimer och judar. Landstinget i Östergötland utför ingreppet när föräldrar så önskar och subventionerar kostnaden. Det kan verka kontroversiellt - men är en klok policy. Traditionen att omskära pojkar finns även i USA, Kanada och Australien. Sammanlagt beräknar WHO att 661 miljoner män är omskurna - vilket motsvarar 30 procent av jordens manliga befolkning. Det saknas alltså inte forskningsunderlag. Trots det har teorier för och emot ofta slutat i dött lopp. Det gäller såväl de som hävdar att omskärelse förebygger infektioner och könssjukdomar, som de som menar att den sexuella njutningen eller förmågan påverkas. Det finns få entydiga svar. Men det finns ett par undantag. Det verkar som om omskärelse hindrar spridningen av humant papillomvirus, som kan ge kvinnor livmoderhalscancer. Resultaten är inte oemotsagda, men har viss trovärdighet. Ny forskning visar också att en omskuren man löper 60 procent mindre risk att smittas av hiv vid samlag med en kvinna. Dessa studier har så hög trovärdighet att WHO rekommenderar omskärelse i de länder där hiv-spridningen utgör ett stort problem. Mot den bakgrunden är det märkligt att omskärelse av pojkar fortsätter att vara kontroversiell. Motståndarna tycks se det som att religion står mot barnets rätt att bestämma över sin egen kropp. Det händer till och med att ingreppet jämförs med den barbariska ritualen att omskära kvinnor - men det är orimligt. En omfattande forskning har inte lyckats uppbringa några bevis för att manlig omskärelse är farlig eller skadlig, vilket också var vad Sveriges riksdag konstaterade när de gjorde ingreppet lagligt för några år sedan. Väger man sedan in den nya forskning som visar att spridningen av hiv kraftigt motverkas - ja, då blir det orimligt att se manlig omskärelse som en suspekt religiös ritual som skadar barnet. Oavsett religion bör föräldrarna ha rätt att ta ställning till forskningen och välja åt sitt barn, precis som när det gäller viss vaccinering. Eftersom många landsting inte omskär pojkar görs det ofta i hemmen, utan bedövning och av rena amatörer. Det kan orsaka svåra och traumatiska komplikationer. Rimligt vore därför att förbjuda okvalificerade personer att utföra omskärelse - och kräva att alla landsting erbjuder ingreppet. Samhället bör uppmuntra muslimska familjer att vända sig till sjukvården, inte hindra dem. Därför är det utmärkt att Sveriges Kommuner och Landsting nu rekommenderar alla landsting att utföra ingreppet - dock till självkostnadspris. Landstinget i Östergötland är ett föredöme som subventionerar kostnaden. Men trots det är priset 3 000 kronor för att få ingreppet utfört. Man kan fråga sig om det inte är för dyrt för exempelvis en nyanländ flyktingfamilj. Risken finns att de vänder sig till en billig kvacksalvare. Det kan inte vara barnets bästa. Mycket skulle därför vara vunnet om landstingen såg omskärelse som en rättighet snarare än ett problem.

Ledare Omskärelse bör vara en rättighet

Gunnar Wetterberg: Svårt att välja rätt stimulanser

Insändare Utöka pendeltrafiken på kvällarna

Sida 88 av 131