Gotlands län

30 mars 2009 10:41

Sveriges Radios Kaliber har låtit tre medarbetare infiltrera Sverigedemokraterna. Med hjälp av dolda mikrofoner har de kunnat visa att rasistiska och främlingsfientliga uttalanden förekom på en tredjedel av de omkring 30 möten som infiltratörerna deltog i."De är inte solidariska med oss. De vill inte betala skatt. De är här för att bedriva svarta verksamheter", är bara ett av alla främlingsfientliga uttalanden som Kaliber fångat på band.I veckan som gick kom tidningen Fokus årliga integrationsrankning av de svenska kommunerna; den tredje i ordningen. Genom att väga samman bland annat flyktingmottagning, sysselsättning, inkomster och ohälsotal rankas kommunerna. Och bland de högst rankade återfinns som vanligt flera småländska kommuner.För andra året i rad toppar Gnosjö med sin berömda småföretagaranda listan. På andra plats kommer Knivsta, följt av Hylte, Älmhult, Södertälje och Eksjö. Högst av östgötakommunerna hamnar Ydre och Boxholm: 55:e respektive 93:e plats. Linköping backar från plats 110 till 208.De småländska framgångarna på integrationsområdet går på tvärs mot uttalandet om att flyktingar och invandrare inte är solidariska, inte vill betala skatt och är här för att bedriva svarta verksamheter.Det som utmärker de småländska kommunerna är nämligen en fungerande arbetsmarknad.I Gnosjö är sysselsättningsgraden bland utrikes födda högre än för dem som är födda i Sverige. Många får jobb innan de ens har avslutat Svenska för invandrare, SFI.Men samtidigt tar Gnosjö emot färre flyktingar i förhållande till sin befolkning än genomsnittet.Det gör däremot inte Älmhult, som ligger över genomsnittet när det gäller flyktingmottagande - och de flesta andra variabler i Fokus rankning. Svaret på frågan hur man lyckas med det är Ikea och kommunens eget integrationsarbete.Ikeas behov av internationell specialistkompetens kräver rekryteringar utomlands och har lett till att genomsnittslönerna bland utrikes födda ligger högre än bland inrikes födda, vilket är ovanligt. Ikea liksom Älmhults kommun jobbar dessutom framgångsrikt med integration.Att en invandrartät kommun som Södertälje hamnar så högt som på femte plats beror på att man tar emot så många flyktingar, till exempel fler irakier än USA och Kanada tillsammans. Dessvärre får inte så många av dem jobb.Kommunstyrelsens ordförande i Gnosjö, Lars-Åke Magnusson (KD), lyfter fram den berömda andan - "där man ser möjligheter i invandrare, inte problem" (Fokus 13/09) - som en avgörande framgångsfaktor. Men också målmedvetenheten i SFI-undervisningen.Alla kommuner har olika förutsättningar för integration. Linköping är inte Gnosjö och Ydre inte Södertälje. Att jobb är den säkraste och kortaste vägen in i det svenska samhället för flyktingar och invandrare gäller dock för alla. Och i det hänseendet är Gnosjö och andra kommuner i Småland föredömen.Därför bör de få samma utrymme i integrationsdebatten som Rinkeby, Bergsjön, Rosengård, Skäggetorp, Berga och Ryd.

Ledare Låt Småland visa vägen

Insändare Tillåt taxi på Ågatan

Insändare Bra trygghet på Kungsgbergsskolan

28 mars 2009 08:00

Girighet och bonusar är så lätt att tycka till om. Fy, fy. Det tycker alla.Fattigdom och socialbidrag, det är minerad mark.Just nu pågår en debatt om Aftonbladets tilltag att låta en reporter, Jessica Ritzén, leva på socialbidrag en månad och blogga om det på "Fattigbloggen"."Många tycker" att det är en "skam i tidningens moderna historia", rasar Johan Croneman i Dagens Nyheter och tycker att Jessica Ritzén ska gå ner till Globen centrum i stället. "Det är ingen som har vare sig tid eller lust att åka ut och titta på misären", skriver han och förordar riktiga reportage om riktiga människor.Aftonbladets chefredaktör Jan Helin slår på folklighetstrumman och vänder sig direkt till tidningsläsarna: "Snart kommer DN att börja tala med och lyssna till dig också. Aftonbladet går lite före bara."Journalisten Malin Ullgren var kurskamrat med fattigbloggaren Ritzén på journalisthögskolan och minns reportagetypen "Gäst hos verkligheten" som de fick träna på. "Några timmars intervjuande av ett ?case? och sen hem till redaktionen och beklaga ?de andras? öde". Malin Ullgren fortsätter sitt inlägg i DN: "Den formen, förfrämligande och parasitär till sin natur, framställs plötsligt som ett ideal av Fattigbloggens kritiker".Vilken intressant diskussion.Att en reporter testar något är ju inget nytt precis. En kul grej, i alla fall när det var nytt.Men en reporter som testar att leva fattigt, det är kontroversiellt.Vad skriver Jessica Ritzén om då? Jo, socialbidragsnormen för elförbrukning, att resterna av fiskgratängen hon fick av syrran var god, om matlådor och gnetande, om längtan efter mozzarella och färska tulpaner, om att lyckas åka buss gratis.Jag finner att jag fastnar i inläggen. Det låter ungefär som rapporterna från min studerande dotter.Enligt Fattigbloggen lever 379 000 svenskar på socialbidrag. Lägg till alla studenter och det blir en väldigt stor grupp som kan känna igen sig. Det ser man också på de många kommentarerna.Men är journalistiken omoralisk? Är det inte lite äckligt att låtsas kliva ner i fattigklassen, för att sen lätt kliva upp igen. Chicpoor, liksom.Eller som en kommentar lyder: "Krokodiltårarna rinner på höginkomsttagaren som leker ?fattig? i en månad. Jag kan bara säga en sak: skämmes!"Jo, nåt är det som skaver även hos mig. Kanske är det en generationsfråga, där yngre inte alls ser problemet.Men det tar också emot att inse att många faktiskt har det så fattigt.Kanske är det där skon klämmer mest.*Ett steg till: Tänk en person som faktiskt lever fattigt - och som bloggar om sitt riktiga liv. Det hade varit än mer intressant. Mer som boken "Vinter vid Grand Central, berättelser från gatan" av hemlöse Lee Stringer i New York.*Bloggtips: Olof Berg i Linköping. Han saknar jobb, men inte tankar. Nu finns han också i bokform, se recensionen på nästa uppslag.

Fattigbloggen som provocerar

Insändare Glödlampsskrönor

Insändare Sömn i styrelserummet

Hur kan folktro att jag ärlobotomerad?

Tonårstjejer och vidriga män

Birgitta Ohlsson: Påven ur tiden

Någon måstetvätta kläderna

Insändare Sverige bör satsa på förnyelsebara energikällor

Insändare Rastvakter - ett bra sätt att förhindra mobbning

Ledare Öga för öga..?

Debatt Det handlar om demokrati

25 mars 2009 01:00

Så sent som i förra veckan försvarade näringsminister Maud Olofsson bonussystemet i de statliga bolagen. Tyvärr lyckades inte Olofsson slå dövörat till de kritiska rösterna. I stället gjorde hon en kovändning på gårdagens DN Debatt - påknuffad av Anders Borg, Mats Odell och ordföranden i riksdagens näringsutskott, Karin Pilsäter. Bonussystemen i statliga bolag ska slopas.Att finansministern är kritisk mot bonussystemet, visste vi redan innan. Borg har exempelvis uttryckt en motvilja mot bonusutbetalningar i företag som går med förlust. Det är en rimlig åsikt, men nu ska chefer i statliga bolag inte ens kunna få bonus när bolaget går bra!De tre regeringsföreträdarna skyller, tillsammans med Pilsäter, "en inte oväsentlig del" av orsakerna till finanskrisen på bonuskulturens överdrifter, girighet och extrema risktagande. Eftersom alliansen anser att staten ska vara ett föredöme bland andra företagsägare stänger man nu alla möjligheter till rörlig ersättning och bonus för samtliga vd:ar och andra ledande befattningshavare i statliga företag. Och vill samtidigt att privata företag ska göra samma sak.Det är här som Olofsson och Co trampar över gränsen: De lägger sig i privata företags löneprinciper. Det har politikerna ingenting med att göra, något som man väl trodde att en borgerlig regering skulle vara införstådd med. Alliansen som hela tiden hävdat att man vill minska det statliga bolagsägandet, därför att staten inte ska ägna sig åt företagande, blandar sig nu i privata bonussystem. Bonusar som, även om de slopas, inte skulle kunna generera vare sig fler lärartjänster eller sjukhussängar.I stället borde man fundera över hur bonusfientligheten tolkas i ekonomins psykologiska spel. När en borgerlig regering tassar in på minerad mark och petar i privata branschers affärer sänder det inga positiva signaler. Tvärtom säger det att nu har krisen eskalerat till en katastrof som kräver socialistiska åtgärder även från moderatstyrda Rosenbad!Man skulle kunna förlåta regeringen om snaran runt de statliga bonushalsarna drogs åt tillfälligt. Men att skriva nya regler, som ska gälla även i en framtida högkonjunktur, baserade på rådande krisläge är fel och onödigt. Det är smaklöst med höga bonusar i dessa tider. Men det inser även flera privata bolag som för att inte tappa ansiktet har dragit tillbaka orimliga ersättningar. Uppenbarligen fungerar systemet rätt väl. Det handlar om förtroende, något som även alliansen borde värdera högre.Maud Olofsson skulle ha stått på sig. Regeringen skulle ha fortsatt på samma strama linje som man hittills uppvisat - och fått genomslag för. Gårdagens utspel är bekymmersamt och kan inte tolkas som annat än populistiskt. Eller ska vi tro att de borgerliga grundvärderingarna har övergivits? Bara oppositionen kan finna glädje i detta besynnerliga kappvänderi, som är en tragisk missberäkning i en annars över lag väl balanserad kriskalkyl. Citat: "Socialistiska åtgärder från moderatstyrda Rosenbad."

Ledare Röd skugga över regeringen

Insändare Sverige behöver inte vindkraft utan kärnkraft

Insändare Kan föräldrar förhindra mobbning i skolan?

Insändare Snöhög hindrar bilparkering

Lite om Maud,Wanja, bonusaroch snusstopp

24 mars 2009 01:00

Det råder brist på kvinnor i svenska bolagstoppar. Problemet är sedan länge identifierat, men lösningen långt ifrån enkel.År 2008 satt män på 81,7 procent av stolarna i privata bolagsstyrelser. I de offentliga är siffrorna betydligt jämnare: 51-49 till männens fördel. Den förra socialdemokratiska regeringens hot om kvotering 2002 ledde till en nära fördubbling av kvinnorepresentationen i börsbolagens styrelser: Från 6,1 till 11,6 procent. Fram till 2006 steg siffran kontinuerligt fastän tempot minskade, därefter har andelen kvinnor i styrelserna i stort sett legat konstant på lite drygt 18 procent.Försök görs dock att förändra situationen. Flera utvecklings- och mentorsprogram specialdesignade för kvinnor har utformats. I går lanserade dessutom regeringen ett styrelseprogram för kvinnor: Styrelsekraft. Detta för att regeringen "anser att det är angeläget att öka andelen kvinnor på chefspositioner och i styrelser" inte främst för jämställdhetens utan för tillväxtens skull. "Egentligen krävs bara sunt förnuft för att förstå det", resonerar Maud Olofsson.Programmet riktar sig till en liten grupp kvinnor (200 har regeringen tänkt sig) som redan har ledande befattningar inom affärsvärlden. Elitsatsningen kanske sticker i ögonen på en del. Vissa menar att det är viktigt att satsa på en bred bas av kvinnor som vill och vågar sträva mot bolagstopparna. Men problemet ligger inte i första hand i kvinnors grad av utbildning eller kompetens. Kvinnor har generellt sett de högsta betygen och tar ut majoriteten av högskoleexamina. Ändå får (några få) män de högsta positionerna. En del av förklaringen ligger i att många av Sveriges stora bolag är teknik- och ingenjörscentrerade och inom dessa områden är männen fortfarande överrepresenterade. Fler kvinnor borde lockas och söka till sådana utbildningar.Logiken i regeringens satsning på få kvinnor återfinns i det svenska styrelseklimatet. Bolagstopparna utgörs till stor del av några få ledamöter som sitter i flera företagsledningar samtidigt. På grund av det elitistiska utformandet är arbetsbelastningen på dessa "styrelseproffs" förstås stor och kräver mycket tid. Tid borta från hem och familj. Tid som kvinnor ofta inte tar sig. Ett exempel dock Pernilla Ström som sitter i fem, snart sex, styrelser bland andra Bonnier och Kapp-Ahl. Hon säger till Dagens Industri att har man som kvinna väl kommit in i en styrelse, och sköter sitt arbete på ett bra sätt, erbjuds man ofta fler uppdrag. Snöbollseffekten, alltså.Det är inte fel av regeringen och andra att lansera styrelseprogram för kvinnor. Det är viktigt med goda exempel och en diskussion kring problemet. Sedan kan eller bör inte regeringen vare sig tvinga kvinnor att anta uppdrag eller forcera in dem i styrelserna via kvotering. Förhoppningsvis räcker det att skapa möjligheter för kvinnor och styrelser att självmant ta steget. För det är inte bara erbjudanden som saknas utan ofta viljan att säga ja.Citat: "Det är inte bara erbjudanden saknas utan ofta viljan att säga ja."

Ledare Sällsynta kvinnliga styrelseproffs

Sida 66 av 131