Gotlands län

Insändare Blända av vid alla möten

Insändare Dåligt skötta gång- och cykelbanor

14 februari 2009 01:00

Att besöka museum, betrakta historiska föremål och få kunskap om deras kulturella betydelse, är för många ett obesudlat nöje. Särskilt spännande kan det vara när man besöker andra, okända länder. Bara för att man finner till exempel de egyptiska faraonernas tid intressant, behöver man dock inte nödvändigtvis resa till Egypten. Smått förvånande är det kanske att det här i Linköping går att beskåda egyptiska statyetter, ringar och krukor från mellan 5 000-1 000 år före Kristus.Länsmuseet i Östergötland har i sin ägo en samling på drygt 200 föremål. Den donerades 1959 av en släkting till Otto Smith, som var den som på 1920-talet förde in föremålen till Sverige. 2004 försökte ättlingar till Smith få tillbaka dem, men museet sade nej. För någon månad sedan blossade diskussionen om den egyptiska samlingen upp igen. Denna gång är det ursprungslandet som vill ha hem det man anser tillhöra Egypten.Museets styrelse har diskuterat frågan men inte nått ett beslut. Det är heller inget enkelt beslut eftersom det inte finns något självklart rätt eller fel. Man kan ju ifrågasätta värdet i att Östergötlands länsmuseum har arkeologiska fynd från Egypten - dessutom utställda i en matsal. Ett annat argument är förstås att föremålen bäst betraktas i sin hemmiljö. Samtidigt kan man vända på saken och se föremålen som mycket unika och uppseendeväckande i sina montrar i Linköping, medan de kanske i hemlandet bara skulle utöka mängden av liknande saker och knappast utgöra något extraordinärt. Länsmuseet lägger också stor vikt vid vilken betydelse samlingen verkligen har för Egypten. Man kan fråga sig om Sverige skulle göra nationalistiska anspråk om det visade sig att fornsvenska föremål visades upp på ett egyptiskt museum? Det finns inga uppgifter om hur Otto Smith kom över samlingen. Länsmuseets inställning är att så länge man inte har bevis för att utförseln från Egypten var olaglig, antas motsatsen. Men några ägar- eller gåvobevis existerar alltså inte. På juridisk väg går det därmed inte att fastställa äganderätten. I stället blir det den moraliska aspekten som får fälla avgörandet om länsmuseet ska återlämna sakerna till Egypten.Det finns ingen universallösning. Vare sig det skulle vara att samtliga museala föremål var de än finns bör återlämnas till sitt ursprungsland - eller att de ska få bli kvar där de är i dag. Diskussionen måste föras från fall till fall. Utländska samlingar bidrar till ökad kunskap om och förståelse för hur andra kulturer sett ut och verkat. Men det finns en betydande skillnad mellan Östergötlands länsmuseum och exempelvis British Museum i London. Det senare stoltserar med kulturhistoriska samlingar från hela världen, är världsberömt och välbesökt just av den anledningen. Samma skäl kan länsmuseet knappast ange för att få behålla den egyptiska samlingen. Därför lutar argumenten åt att museet bör återlämna den till Egypten.

Ledare Vem har äganderätt på kulturhistoria?

14 februari 2009 01:00

Varje år föds cirka 1 000 barn i Sverige med någon form av hjärtfel. Det är en procent av alla nyfödda och motsvarar 46 barn i Östergötland. Många av dessa barn dog tidigare i späd ålder - överlevnaden på 1960-talet var endast 60 procent. I dag räddas fler än 90 procent.Det faktum att allt fler överlever skapar en växande patientgrupp där många har stort behov av uppföljning och specialiserad vård även i vuxen ålder. Detta innebär nya utmaningar för sjukvården som ansvariga beslutsfattare ännu inte har lyckats möta. Konsekvensen är att cirka 20 000 unga med medfött hjärtfel riskerar att hamna mellan stolarna när rutiner brister mellan olika sjukvårdsenheter.Bristerna blir tydliga redan när patienterna ska slussas över från barnhjärtklinikerna till den traditionella hjärtsjukvården på sjukhusen. Flera sjukhus saknar en systematisk uppföljning av de utskrivna ungdomarna och inget nationellt system är etablerat för att effektivt föra över information från barnhjärtsjukvården till kontaktpersoner på landets sjukhus.Ansvaret för ungdomar med hjärtfel hamnar sedan hos hjärtläkare som i de flesta fall är inriktade på patienter med förvärvade hjärtsjukdomar. Dessa läkare har sällan någon specialistutbildning inom medfödda hjärtfel. Symptom som för traditionell hjärtsjukvård vanligen tolkas som lindriga kan medföra allvarliga komplikationer med risk för dödlig utgång för den som har ett medfött hjärtfel.Tillgången till läkare med specialistkunskap om medfödda hjärtfel ser olika ut i olika delar av landet. För att kunna garantera patientsäkerheten behövs det på sikt 160 specialutbildade kardiologer.För den stora gruppen unga hjärtsjuka sänder vi nu ett nödrop. Flera åtgärder är angelägna:? En nationell rutin för överföring av patienter med medfödda hjärtfel från barnkliniker till utbildade specialister på sjukhusen är nödvändig.? Socialstyrelsens riktlinjer bör kompletteras med krav på minst ett återbesök före 20 års ålder hos en specialist för vuxna med medfödda hjärtfel. Landstinget i Östergötland bör säkerställa att en sådan systematisk uppföljning av de utskrivna ungdomarna sker redan nu.? Landstinget i Östergötland måste säkerställa att varje större sjukhus i länet har minst en kardiolog med särskild fördjupning inom området medfödda hjärtfel.Vi är stolta över att svensk sjukvård räddar allt fler av de barn som föds med hjärtfel. Men vi skäms också över att många ungdomar med medfödda hjärtfel inte får kunnig och välorganiserad vård när de lämnat barnklinikens specialistvård. De är värda en bättre framtid än den samhället i nuläget kan erbjuda.Staffan JosephsonUlf Grape

Debatt Sjukvården i Östergötland glömmer ungdomar med hjärtfel

Ernst Klein: Är det språkpoliser vi behöver?

Insändare Linköpings bilförare är oansvariga

På tisdag harjag varit snusfrii fem veckor

Insändare Man måste ansöka om pension

Insändare Hundar ska inte dra kättingar

Insändare Det är självförvaltning i Brunnby

Insändare Sjukvårdsrådgivningen är hårt belastad

Det är KRIS,men regeringenfortsätter blunda

Det kan bli tufft i backen

Ledare Frisk fläkt tar farväl

12 februari 2009 09:24

Tolstoj, den realistiska epikens mästare, har kallats den botfärdige aristokraten. Med sin "tolstojanism" fick han en stor skara fanatiska lärjungar. Det var en lära som predikade kyskhet, jämlikhet och tog avstånd från ägandet, den officiella kyrkan, den moderna konsten med mera.Ett sådant moraliskt självplågeri gick naturligtvis ut över familjen, främst hustrun Sonja Andrejevna. De har varit gifta i 48 år när det är dags för "Den sista stationen", en roman av den amerikanske litteraturprofessorn Jay Parini. En livsresas slutfas vid järnvägsstationen i den lilla byn Astapovo där den 82-årige Tolstoj, på flykt från Sonja och hemmet, dog i november 1910.Den förtalade hustrunVerklighetens Lev Tolstoj var en så sammansatt karaktär att han överträffar varje fiktiv romanfigur. I sin samtid var han en "kändis" av 2000-talsmått, föremål för en närmast religiös kult. Till släktgodset Jasnaja Poljana drogs "horder av tredje klassens revolutionärer, fanatiker och lycksökare". Under perioder av censur spreds hans böcker underjordiskt i tusentals exemplar. Intresset för hans privatliv tycktes inte mindre.Medan Tolstoj låg och dog i Astapovo flockades journalister och fotografer från hela världen (t o m filmfotografer) utanför stationsmästarens lilla stuga, och Sonja som tagit sig dit trots egen sjukdom bestormades med närgångna frågor. Vitt och brett hade det länge skvallrats om parets äktenskap, och Sonja hade svartmålats till en girig, intrigant satmara.Strid och intrigerÄktenskapet mellan dessa båda lidelsefulla och svartsjuka naturer gick snett från början. Tolstoj ville ha en hustru att forma efter sig själv och betraktade äktenskapet som räddningen undan de låga drifter han tidigare givit fritt utlopp. Sonja fick föda tretton barn, priset för att hennes syndfixerade make ändå inte kunde behärska sin sexuella aptit. Kvinnan var enligt Tolstoj upphov till allt ont.Parini utgår från dagböcker och memoarer av de i hans roman inblandade, men i ett efterord nämner han också Anne Edwards biografi "Sonja". Jag läste den på 80-talet och där ges en insiktsfullt nyanserad bild av denna förtalade kvinna.Olika rösterParini låter olika röster turas om: förutom Lev Nikolavitj och Sonja främst dottern Sasja, lärjungen Tjertkov - som Tolstoj enligt Sofia är "senilt förälskad" i - samt sekreteraren Bulgakov.Stämningen på Jasnaja Poljana är infekterad. Sonja är uppenbarligen sjuk, med vilda utspel och en uppdriven misstänksamhet, ingalunda grundlös. Intrigerna och striden - där den manipulative Tjertkov spelar en ful roll - gäller Tolstojs testamente och makarnas dagböcker.Neutral iakttagareSynd att Parini intresserar sig mer för Bulgakovs kärlekshistoria än för att bygga ut hans roll som iakttagare av detta ménage à trois. För Bulgakov förhåller sig inte okritisk till vare sig Tolstoj eller Tjertkov, och hos Sonja uppfattar han "en glimt av den storslagna person hon kunde ha varit under andra omständigheter".Om Tolstoj skulle jag vilja säga som hans skeptiske beundrare Tjechov (citerad av Edwards):"Logiken och rättskänslan säger mig att det finns mer kärlek till nästan i elektriciteten och ångan än i kyskheten och vägran att äta kött."Gun Zanton-ericsson

Verklighetens Tolstoj överträffar diktens

Martin Kylhammar: Filosofen i kristid

Insändare Rollatorer till de med behov även i fortsättningen

Insändare "Papperslösa flyktingar" existerar inte

11 februari 2009 01:00

Mycket ska man höra innan öronen faller av. Men snart kommer nog få att reagera när Mona Sahlin säger obegripliga saker. Det gäller inte bara borgerliga utan förmodligen också socialdemokrater. Hon har inte visat på något större ledarskap som ordförande för det överlägset största partiet i den rödgröna treenigheten. I stället låter hon sig degraderas till en jämlik partner med övriga partiledare/språkrör, fastän hon borde vara frontfiguren för samarbetet. Sahlin är den självklara statsministerkandidaten - det är en bild som hon än så länge inte har rubbat. Men man kan inte låta bli att fundera över hur ministerposterna vid en eventuell valseger kommer att fördelas. Om de i jämlikhetens namn ska baseras på något annat än valresultat blir en demokratisk motivering problematisk.De rödgröna värjer sig för den "överkörarteknik" som de anser att alliansen tillämpar när tre partier tillåts köra över det fjärde. I stället kan oenighet få råda, vilket knappast låter som en lämplig grund för en förtroendeingivande och sammanhållen regering. Ännu ett prov på Sahlins överraskande undfallenhet och änglsan över att sätta ned foten. Frågan är varför?Som om detta inte vore nog släpper Sahlin bomben att hon vill stoppa svensk energiexport med undantag för de nordiska länderna. Anledningen är att den höjer elpriserna i Sverige. "Vi har ett behov av att utveckla vår egen elmarknad", resonerar hon. Hur en sådan utveckling hindras av energiexporten förstår nog bara Mona Sahlin. Hennes uttalande fick näringsdepartementet att ta sig för pannan. Att utveckla en gemensam elmarknad är en process som pågått under lång tid - också då Sahlin var energiminister... Statssekreterare Ola Alterå tror att det kan bli "svårt för en svensk regering att förklara för till exempel våra baltiska grannländer att vi nu skulle ha ångrat oss och vill avskärma oss". Ja, och överlämna dem i händerna på Ryssland med sin gas. Den bleka förklaringen måste vara att Mona Sahlin vill blidka de industrivänner inom LO som anser att hon borde ha gjort upp med alliansen om kärnkraften. Genom protektionistisk retorik försöker Sahlin övertyga dem om att Sveriges elförsörjning är tryggad även med en rödgrön regering. Protektionism är en farlig väg att gå, men tyvärr syns här och där tendenser att lockas av dess trångsynta kortsiktighet. Det statliga stödet för bilindustrin i Frankrike är ett exempel som statsminister Reinfeldt uttryckt oro över. Sverige måste ta ett globalt miljöansvar, men det har Miljöpartiet delvis haft invändningar emot. Det är konstigt eftersom miljön tillsammans med ekonomin är de främsta exemplen på problem som inte går att lösa nationellt. Språkröret Peter Eriksson hävdar att även den rödgröna energipolitiken kommer att alstra elöverskott. Frågan är vad de ska med det till om Sahlin vill stoppa exporten. Å andra sidan kanske det är ytterligare en fråga där de är överens om att inte vara överens.Citat: "Protektionism är en farlig väg att gå."

Ledare Obegriplig rödgrön millimeterrättvisa

Insändare Inför gratis kollektivtrafik på landsbygden

Sida 74 av 131