29 januari 2009 00:01
<p> Vi kan slå fast att de svenska jägarna gör ett mycket värdefullt jobb på många håll i landet. Utan deras insatser, så skulle skadorna på ungskog på många håll bli mycket kostsamma och vi skulle ha ändå fler viltolyckor på våra vägar. Det är dock fel att tro att de flesta i jägarkåren sitter på sina pass av ren hjälpsamhet. Det är istället kamratskapen i jaktlaget, naturupplevelsen, spänningen och att man vill ha viltkött på bordet som är de största anledningarna. Det finns dock tre problem med den svenska jaktkåren: 1. Det finns en utbredd egoism som uttrycker sig i att man vill ha 100% av viltet och man vill inte dela med sig till rävar, lodjur och vargar (t.ex. insändaren "Erik" i Corren den 26 januari).</p><p>Detta kan förvisso vara en nedärvd kvarleva från stenåldern, men vi lever faktiskt på 2000-talet och då ingen jägare idag är beroende av viltköttet för att familjen ska överleva, så borde väl en modern jägare kunna använda sin intelligens och motarbeta stenåldersinstinkten? 2. Det finns ett mindre antal kriminella jägare som inte drar sig för att bryta mot svensk lagstiftning och gärna skjuter ihjäl lodjur och varg. 3. Det största problemet är dock att man inte vill erkänna att dessa individer finns och heller inte gör något åt problemet. Frågan är om detta beror på feghet inom kåren eller om man egentligen tycker att dessa kriminella jägare gör rätt?</p><p> Att det idag finns så få (5-10 st) lodjur och inga vargar i Östergötland beror på stor del på ovan tre anledningar och man önskar att det fanns en större vilja inom jägarkåren och dess centralorganisation att göra något åt det!</p><p>Nicklas</p> Insändare Problemet för de Östgötska rovdjuren