Västra Götalands län

Avsatt museichef tar strid

Lear kan tvingas in i konkursskydd

Ami Lönnroth: Förtydliga riktlinjerna om döende patienter

Insändare Välkomnar en debatt om barn i skolan

Gais värvar svensk mittfältare

16 mars 2009 01:00

Har vi litat för mycket till medicinens förmågor och knaprar vi i oss för många piller i stället för att försöka "härda ut" eller pröva en annan metod?Jag äter tabletter då och då. Två Panodil hjälper oftast mot lindrig huvudvärk, till exempel. Min genomsnittskonsumtion ligger kanske på fyra tabletter i veckan. Vissa veckor fler, vissa veckor inga alls. Mitt beteende är nog rätt normalt, tänker jag. Jag har ingen rädsla, men anser samtidigt att jag har respekt för medicin. Däremot har jag mycket svårt att förstå personer som skyr all typ av medicin som pesten. De som kan ta både en och annan drink på fredagen (och lördagen) liksom blossa på cigaretter eller suga på en snus - men att ta en Alvedon är att leva alltför farligt! Frågan är ju vad som tär mest på kroppen - två tabletter eller en dags lidande.Sedan kan det förstås gå till överdrift. Ordet tablettmissbruk frammanar kanske bilden av en tilltufsad knarkpåverkad, men det är inte hela sanningen. Ta som exempel teve- och radioprofilen Sofia "Soff-i-propp" Wistam. Hon deltog i programmet Du är vad du äter där det kom fram att hon stoppade i sig sex Treo om dagen - för att bli pigg! Det går att bli beroende av receptfria läkemedel och till slut uppnås heller inte längre det ursprungliga syftet med dem - att lindra värk. I stället kan nya krämpor uppkomma. Alla mediciner har biverkningar. För en del blir pillrens fysiska lindring till och med oviktig efter ett tag. I stället blir det vetskapen om att man har svalt dem som ger tillfredsställelse. En ren psykisk effekt alltså. Jag kan ta min mormor som exempel. Varje kväll åt hon en halv insomningstablett. Utan den var det omöjligt för henne att somna. Antagligen hade det inte spelat någon roll om någon bytt innehållet i hennes burk mot sockerpiller utan att säga något. Resultatet - att hon somnade - hade förmodligen blivit detsamma. Det verkar ändå som att en nyfunnen respekt för läkemedel är på väg. Onödigt pillerknaprande uppmärksammas mer. Nyligen kunde vi läsa att i stället för att behandla deprimerade patienter med ångestdämpande lyckopiller ska recept på terapi skrivas ut. Ett betydligt mer kostsamt och mindre snabbverkande botemedel, men förmodligen mer långtidsverkande - och mindre beroendeframkallande. Läkare har också blivit betydligt mer restriktiva med att skriva ut penicillin sedan det visat sig att resistensen mot medicinen ökat.Liksom bruket av mat, sprit, träning och till och med kärlek bör användas med måtta gäller samma sunda förnuft förstås för läkemedel. För mycket av det goda är sällan underbart. Men inte för lite heller. Var hade vi varit utan den medicinska revolutionen? Många av oss hade inte ens varit här. Lite pannknack måste därför inte alltid "härdas ut". Ibland kan faktiskt ett eller två piller vara den bästa lösningen.

Ledare Knapra med måtta

Insändare Varför är lärarlönerna könsrelaterade?

Insändare Miljonbelopp i bonus trots brakförluster

Ante Covic nära flytt till Elfsborg

Ernst Klein: Sluta hemligstämpla allting!

14 mars 2009 01:00

En svart torsdag. Så skulle den här veckans fjärde dag kunna kallas. Drygt 250 östgötar på tre företag i länet fick beskedet om att de kan förlora sina jobb. Varslen berör det tidigare så lyckosamma Väderstadverken i Mjölby, det redan tyngda Flextronics i Linköping samt det exportberoende Motalaföretaget Holms Industri. Ingen tycks längre vara förvånad över varslen, möjligen över att de är så omfattande. Hur långt ner ska lågkonjunkturen sjunka innan botten är nådd? Inte mycket till, får man hoppas liksom att de som blivit varslade eller uppsagda antingen får behålla sina arbeten eller att omställningen går relativt snabbt.Det är alltså svårt att hitta positiva tongångar i Östergötland, liksom i övriga landet. Men det finns dem som försöker. Linköpings universitet, till exempel, anser att nu är läge för storsatsning på forskning. Genom att försöka hitta privata finansiärer inom företag, stiftelser och privatpersoner, hoppas LiU få ihop 250 miljoner kronor till år 2010. "Just nu är det så mycket 'down' i vårt samhälle", kommenterar rektor Mille Millnert satsningen som han anser handlar om framtidstro - en fackla i mörkret. Det är inte omöjligt att det sticker i ögonen på en del att företag i tider som dessa väljer att lägga pengar på forskning i stället för att bevara jobb åt anställda. Men forskning är faktiskt en investering för utveckling - och framtida jobb. Det är också glädjande att LiU går i bräschen för övriga universitet genom denna för Sverige ganska nya metod av så kallad fundraising. I stället för att belasta en redan tyngd statskassa, eller dra ned på forskningsprojekten, hittar man privata investerare med framtidsvisioner. Det är ett bra initiativ.En annan bransch som det faktiskt går bra för just nu är nöjeslivet. Nu i helgen öppnar två nya nattklubbar i i Linköping och tydligen är utelivet en prioriterad utgift för människor även i kristider. Man skulle förstås kunna tolka det som att Linköpingsborna dränker sina sorger, men det ligger närmare till hands att glädjas åt att discolamporna får sprida lite sken över tillvaron.I kväll väntar dessutom årets glittrigaste tillställning - melodifestivalfinalen. Rekordmånga svenskar kommer att slå på teven. Till skillnad från den betydligt nedtonade Oscarsgalan i USA, sparar inte de svenska stjärnorna på strassen, guldskorna eller scenfläktarna. Ekonomi är i mångt och mycket ett psykologiskt spel som till stor del styrs av experternas prognoser och marknadens förväntningar. Därför finns ingen anledning att vare sig kritisera universitetet för sin forskningssatsning eller klandra nöjesvärlden för att den rullar på som i vilka goda tider som helst. Det handlar inte om att ignorera följderna av den ekonomiska kris som pågår och de människor som drabbas av den. Utan att faktiskt se de få ljusglimtar som finns och hoppas att vändningen är på ingång.

Ledare Några ljus i det ekonomiska mörkret

13 mars 2009 01:00

Det pågår en diskussion i både medier och vid frukostbord om hur långt olika leverantörers mjölk transporteras innan de når butikerna. Och Östgöta Mjölk är ett av de exempel som används. Det är bra, tycker vi, för människor ska kunna göra medvetna val.Men det kan vara svårt att göra relevanta jämförelser med den lilla information som finns. Framför allt är det svårt när det gäller transporterna till och från mejerierna. I vår jämförelse här utgår vi från Linköping, men resultaten blir ungefär desamma från alla orter.? Transporterna till mejerietVi tappar vår mjölk på Emå-mejeriet i Hultsfred. Transporterna dit är olika långa, beroende på var mjölken hämtats. Andra leverantörers mejerier ligger olika långt från "sina" gårdar, beroende på var mjölken hämtas. Det är svårt att göra jämförelser, eftersom de inte redovisar denna information. Men våra gårdar är stora, vilket innebär att andra leverantörers tankbilar behöver besöka fem gårdar för att hämta samma mängd mjölk som hämtas bara från Kättestad. För Gammalstorp handlar det om sju gårdar. Och för Karlslund om nio gårdar. De ekologiska gårdarna är i genomsnitt ännu mindre och ligger på ännu större avstånd från varandra.För enkelheten skulle man kunna säga att de andra måste hämta mjölk från sju gårdar, när vi bara behöver hämta från en. De besöken blir många mil de också.? Transporterna från mejerietNär det gäller transporterna från mejerierna ut till butik skiljer sig avstånden beroende på vilken typ av mjölk man talar om. Sett till det vanliga sortimentet av standard-, mellan- och lättmjölk har Östgöta Mjölk den kortaste vägen till Linköping.Den ekologiska mjölken har oftast mycket längre transportsträckor både till och från mejeriet än vår mjölk. Och Klövermjölken tappas visserligen i Linköping, men distribueras sedan över hela landet.? Vårt mejeriAtt konsumenten ska kunna se från vilken gård mjölken kommer är viktigt för oss. Det innebär att vi måste välja ett mejeri som i sin tillverkning kan ange just det. Det närmaste mejeriet som klarar det är just Emå-mejeriet i Hultsfred. Ett litet, men toppmodernt mejeri som startade 2007 och drivs av lokala gårdar med samma filosofi som vi.På lite sikt har vi planer på att starta ett eget mejeri. Men det handlar om stora pengar och innan vi kan ta steget behöver efterfrågan vara långsiktigt tillräckligt stor.? Marknaden behöver alternativVi, liksom alla andra mjölkleverantörer, måste finnas sida vid sida för att ge konsumenten valmöjligheter. Men vi vill att det ska finnas ordentlig, och riktig, information för den som vill veta hur det fungerar. Och svar på de frågor som kan, och ska, ställas.Mathias Jonsson, OgestadAnders Birgersson, GammalstorpMats och Niklas Jonasson, KättestadBengt Gustavsson, FlytthemHåkan Gustavsson, KarlslundJakob Olai, MaråsStefan Löwenborg, Odensviholm

Debatt Vår mjölk färdas inte längre än andras

Nytt ras i Europa för Volvo och Saab

Insändare Politiker och tjänstemän fördyrar för småföretagen

Insändare Skärpning, hundägare i innerstan!

Insändare Cyklisterna begår många regelvidrigheter

Frölunda klart för semifinal

Inget omspel efter domartabbe

Sida 444 av 500