Vara

Insändare Rasera inte den fungerande äldreomsorgen i Ödeshög

Dilsa Demirbag-Sten: Är etnicitet verkligen intressant?

4 februari 2009 01:00

Fler och fler familjer blir vräkta, vittnar socialkontoret om. Kommunens uppgift blir att installera familjerna i så kallade akutboenden. Men som Corren berättade i går finns i Linköping bara sju akutlägenheter som socialkontoret fördelar till familjer med barn. Och de lägenheterna har varit fulla sedan i somras. Alternativet är campingar, vandrarhem och dylikt som familjen får söka ekonomiskt bistånd för. Kostnader för dessa ligger nämligen inte som en post i boendegruppens budget, vilket akutlägenheterna gör. Hur mycket dessa alternativa akutboenden kostar kommunen, finns inga klara besked om. Men med tanke på vad familjen som Corren träffat betalar för sin plats på ett vandrarhem - 21 000 kronor i månaden - är det knappast en billig affär.Det mest oacceptabla i situationen är att barnen blir lidande. Sverige har en nollvision gällande vräkta barn, ändå hotades 735 svenska barn av vräkning under förra året. 14 av dem var bosatta i Linköping. Lösningen är dock inte så enkel som att ordna fler kommunala akutboenden. Problemen går betydligt djupare när en familj blir bostadslös, en barnfamilj blir inte vräkt hur som helst. Troligtvis är det heller inte ekonomin som är det största problemet. Sociala svårigheter som misskötsel och missbruk är förmodligen ofta de verkliga skälen till en vräkning. Eller en bakomliggande orsak till att man inte har råd att betala hyran. Desto viktigare är det därför att familjerna får social hjälp, vilket också inkluderas - för de familjer som lyckas få en akutlägenhet, vill säga.Sju akutlägenheter kan låta lite i en stor stad som Linköping, men kanske har det räckt så länge som ärendegången gått snabbare än den gör i dagsläget. Ett akutboende ska vara mycket kortvarigt. Men med långa handläggningstider och samverkanssvårigheter mellan olika myndigheter, samt mellan dessa och hyresgästen, kan vistelsen bli betydligt längre än planerat.En förutsättning för så kallad "utslussning" till vanligt boende är förstås att det finns lediga lägenheter att tillgå. En före detta akutboendeplacerad familj är nog ingen drömhyresgäst. Möjligen ligger en del av förklaringen till bristen på akutlägenheter i att de vanliga hyresvärdarna - och hyresgästerna - säger nej till uthyrning av vanliga lägenheter. Lågstatusområden uppkommer i alla städer, men kanske har även dessa områdens hyresgäster och -värdar börjat säga ifrån om att vara kommunens "nödlösning". Snabbare kontakter med, och krav på samarbete från, de som är i behov av akutlägenheter är förutsättningar för en lösning. Familjer med barn bör nog också få tillträde, kanske till och med företräde, till de nya akutboenden som är avsatta till ensamstående. Nollvisionen om vräkta barn ska vara prioriterad.Citat: "En barnfamilj blir inte vräkt hur som helst."

Ledare Mer ett socialt än ett ekonomiskt problem

Insändare Vansinnesprojekt av skolan i Ödeshög

Insändare Reflexer kan rädda liv

Insändare Lär av mc-åkarna i trafiken

Insändare Oerfaren söker jobb

Jacques Roubauds sorgearbete i fin översättning

Insändare Rösta fram resurserna

Insändare Slopa fordonsskatten

Insändare Större slitage utomhus

Det är mångasom ringer nu

29 januari 2009 03:00

19 januari efterlyser ledarskribent Marika Formgren perfektion i sjukvården. "Att nöja sig med ?good enough? kan ju leda till lidande, livslånga men och i värsta fall döden för patienterna." Perfektion - i betydelsen absolut fel-/problemfritt - uppnås emellertid ytterligt sällan. En betydligt bättre formulering är "strävan efter bästa möjliga omhändertagande" - en professionell självklarhet för seriösa utövare av vårdyrken. Ingen av oss väljer medvetet dåliga lösningar.Antalet anmälningar till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd är ett dåligt mått på faktiska brister i vården. Ett något mindre dåligt mått borde vara hur många anmälningar, som resulterat i "fällande" utslag.Patienternas ökade beläsenhet måste tyvärr tas med flera nypor salt, eftersom den information de tar till sig långt ifrån alltid är "varudeklarerad". De medicinska professionerna har däremot en skyldighet att erbjuda vård enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.Ett avsevärt större problem än eventuell attitydförändring hos vårdpersonalen är det hela tiden ökande gapet mellan vad vi skulle kunna uppnå med tillräckliga resurser och vad vi faktiskt kan åstadkomma med det vi har. En allt äldre befolkning och ständiga krav på kostnadsnedskärningar, dåligt genomtänkta organisationsbeslut, häpnadsväckande brister i den planering, som borde säkerställa tillgång till kvalificerad personal också i morgon - och usla villkor för åtskilliga av dem, som jobbar idag - ger skäl att förundra sig över, att vården faktiskt fungerar så bra, som den gör, och att köerna inte är ännu längre.Om alltså överbelastade och underbetalda befattningshavare någon enstaka gång tappar humöret, bör man inte förvånas. Tvärtom är det häpnadsväckande, att det sker så sällan!Bror GårdelöfanestesiöverläkareLinköpingCorren svarar:Den som läser min text ser att jag inte efterlyser perfektion, utan "strävan efter perfektion". Jag ifrågasätter trenden att se strävan efter perfektion i arbetslivet som något ont, och sjukvården är det tydligaste exemplet på varför en sådan trend kan leda fel.Om Bror Gårdelöf är missnöjd med vårdens resurser, organisation, planering och arbetsvillkor så borde han fråga de politiker och tjänstemän som styr vården om de nöjer sig med att vara "good enough" på jobbet.Marika Formgren

Debatt Uppnådd perfektion bara i enstaka fall

Insändare Ingen varg i Sverige

Insändare Problemet för de Östgötska rovdjuren

Insändare Allt är inte elände

Insändare Obligatorisk motion är fel

27 januari 2009 02:00

För någon vecka sedan genomfördes Transportforum i Linköping. I sitt inledningsanförande betonade infrastrukturminister Åsa Torstensson vikten av samordnade och effektiva transporter, bland annat för att skona vår miljö. En av de största miljöbovarna vi har i vårt moderna samhälle är privatbilismen - och då framför allt den onödiga privatbilismen. Onödig i den mening att transportbehovet skulle kunna tillfredställas med kollektivtrafik, om den gjordes mer attraktiv.Många privatpersoner tar bilen till och från jobbet därför att det är praktiskt och i många fall också kortsiktigt lönsamt i förhållande till den kollektivtrafik som erbjuds. Vi vet alla vad det får för effekt på vår miljö och vilka problem det är i innerstaden med trängsel i trafiken under kritiska tider och hur svårt det kan vara att hitta en parkeringsplats.Tänk om vi kunde få en väl utbyggd och, för den resande, avgiftsfri kollektivtrafik! Vilka positiva effekter skulle det kunna tänkas få? Jag ser många:? Den stora vinnaren skulle naturligtvis vara miljön. Färre fordon på vägarna medför ett minskat utsläpp av skadliga ämnen i luften.? Kommunen skulle få minskade kostnader för väg- och gatuunderhåll.? Det skulle innebära färre trafikolyckor och därmed färre döda och skadade i trafiken. ? Detta skulle i sin tur medföra lägre sjukvårdskostnader för landstinget och lägre kostnader för försäkringsbolagen med lägre försäkringspremier som följd.? Alla Linköpings cyklister och gångtrafikanter skulle få en lugnare och säkrare trafikmiljö.? Vi skulle skapa bättre framkomlighet för de samhällsnyttiga transporterna - kollektivtrafik, taxi, utryckningsfordon med mera.? Vi skulle förhoppningsvis få färre som tog bilen trots att de inte borde det - framför allt förare som trots påverkan av alkohol och droger sätter sig bakom ratten och kör till jobbet.? Kommunen skulle slippa gränsdragningsproblematiken med skolbusskorten för kommunens skolungdomar. Vem får och vem får inte? Som det är i dag är gränsdragningen väldigt godtycklig.? Kollektivtrafiken skulle spara stora belopp på utebliven avgiftsadministration, avgiftskontrollanter, biljettautomater, kortläsare på bussarna med mera.Det finns redan aktörer i kommunen som uppmärksammat problematiken och också gjort något åt den. I helgen fanns i Corren ett reportage om gratisbussar mellan Ikano-området och olika platser i Linköping. Ett utmärkt initiativ som, även om det hade kommersiella förtecken, är ett lovvärt initiativ i miljöns intresse.Så - vad väntar vi på?Peter Moberg

Debatt Gör kollektivtrafiken gratis för miljöns skull

27 januari 2009 00:01

Svar till "Samhällsintresserad", Corren 20/1 -09Jag är ledamot i kommunfullmäktige och kanske vad du kallar "ledande inom miljöpartiet". De senaste 30 åren av mitt 50-åriga liv har jag bott i Skäggetorp. Jag vill påstå att jag har en viss erfarenhet av att bo och arbeta i en mångkulturell miljö. Du undrar hur vi ska nå ett samhälle utan diskriminering. Att - som du föreslår - låta kommunen köpa in hus i villaområden för att erbjuda exempelvis invandrarfamiljer tror jag inte är någon framkomlig väg. Jag känner en trevlig och skötsam grannfamilj med invandrarbakgrund som flyttade till en av de södra stadsdelarna. De var stolta över sitt fina radhus som de hade jobbat hårt och målmedvetet för att kunna köpa. De blev dessvärre utfrusna av sina svenska grannar och valde efter något år att flytta tillbaka till Skäggetorp. Vi kanske behöver fundera på om inte diskrimineringen finns i våra egna huvuden, det kan vara ett sätt att motverka diskriminering.På Skäggetorpsskolan, där jag jobbar, hade för två år sedan 33 procent av eleverna invandrarbakgrund. Idag uppgår den siffran till 70 procent. Trettiofem olika språk finns representerade på skolan och här jobbar också många med invandrarbakgrund. Här finns en fantastisk personal som lägger ner ett oförtröttligt arbete på att ge ungdomarna kunskaper, självkänsla och självförtroende. Jag arbetar själv med en öppen bildverkstad i skolan dit eleverna får komma på sin fritid. Syftet är bland annat att ge dem ökad självkänsla och erbjuda meningsfull fritidssysselsättning. Att stärka den enskilde individens självkänsla är ett annat sätt att motverka diskriminering. Att kvotera ut jobben och låta några sitta hemma för att andra ska få jobba är inte heller något som miljöpartiet eftersträvar. Tvärtom - vi vill att det ska finnas meningsfulla jobb till alla. Ett sätt att åstadkomma detta är att korta arbetstiderna och dela på jobben. Ann Gewecke Miljöpartiet de gröna

Insändare Diskrimineringen sitter i huvudet

26 januari 2009 10:28

Är du förälder? Har du tonårsbarn?I så fall: Har du koll på deras internetvanor? Om inte: Skaffa dig det snarast.För grooming - när vuxna kontaktar barn på nätet i sexuellt syfte - blir allt vanligare.Några år gamla siffror från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att omkring 40 procent av pojkar och flickor i 15-årsåldern har kontaktats av vuxna på nätet i sexuellt syfte. Bland flickorna är siffran högre, nästan 50 procent.Men den senaste Ungdomsbarometern visar att 62 procent av flickorna mellan 15 och 18 år har utsatts för grooming. Den visar också att sexuellt tvång är mycket vanligare bland dem som har utsatts för grooming än bland dem som inte blivit det.När två av Correns reportrar förra året utgav sig för att vara Pernilla 14 år på Passagen, en av de stora ungdomssajterna, hörde elva män av sig på bara några minuter. På knappt en timme hade över 30 män tagit kontakt. Och när Pernilla stämde träff med två av dem, betydligt äldre än henne själv, dök de upp i Linköping för att ha sex med en minderårig.Corren var vare sig först eller sist med det här greppet. Men alla som har provat det har kunnat konstatera att grooming är utbrett. Responsen när man lägger ut en profil av en tonårstjej är omedelbar och äldre män på sajter som Passagen, Lunarstorm, Playahead, och Bilddagboken tycks det krylla av.Grroming är inget nytt problem. Men i takt med att det breder ut sig ökar behovet av åtgärder. Och än så länge är det inte brottsligt, det blir det först om minderåriga luras till sexuella handlingar.Redan 2007 föreslog riksåklagaren Fredrik Wersäll att grooming skulle kriminaliseras. Även justitieminister Beatrice Ask har utmärkt nog konstaterat att något måste ske.Men flera remissinstanser pekar på problemen med en kriminalisering. Hur ska polis och åklagare kunna bevisa att syftet varit sexuellt? Att den avsikten har varit att utnyttja någon?Andra remissinstanser, främst de som jobbar med att skydda barn, har lyft fram att kriminalisering vore en viktig signal från samhällets sida.Någon gång under våren väntas regeringen lägga fram sin proposition och förhoppningsvis innehåller den förslag på kriminalisering. För det är viktigt att samhället markerar mot nätpedofilerna, som förhoppningsvis kommer att bli avskräckta när grooming blir ett brott.Men en kriminalisering är inte den enda lösningen.De samtal som socialminister Göran Hägglund för med it-branschen om att exempelvis göra det enklare att anmäla hemsidor och personer är viktiga. Liksom diskussionen om att höja den tekniska kompetensen bland lärare och andra som jobbar i skolan.Men det är hemma som de viktigaste förebyggande insatserna kan göras. Föräldrar måste börja ta ansvar för vad deras barn gör på nätet. Och det finns en hel del man som förälder kan göra:Ta reda på barnens nätvanor.Berätta om faran med pedofiler.Håll koll på vilka sajter de besöker.Lägg upp en egen profil och håll koll på vad barnen gör.Ha datorn i köket eller vardagsrummet.

Ledare Vet du vad dina barn gör på nätet?

Sida 11 av 29